Fotbollshjälte, socialrealism och fin vänskap

Nu har jag sett en film av socialrealismens kung - Ken Loach. I Looking for Eric hamnar vi i ett Manchester präglat av gängkultur, våld och kriminalitet.

Brevbäraren Erics liv är i fullständigt kaos. Hans fru har lämnat honom, hans styvsöner knarkar, super och lever runt och det går inte särskilt bra på jobbet heller för den delen. Han håller på att tappa greppet, helt enkelt. Ja och dessutom så måste han börja umgås med sin första fru som han lämnade hastigt och lustigt. Livet är alltså lite pressat och Eric vet inte hur han ska reda upp sitt liv. Då kliver Erics store idol in som en räddande ängel, Eric Cantona (En jättekänd fotbollsspelare som spelade i Manchester United. Mer om honom kan ni läsa här.) Eric har hela sitt sovrum tapetserat med bilder på Cantona. Cantona coachar Eric genom röran i hans liv, stöttar honom, ger honom skitbra råd och hjälper honom komma tillbaka på banan igen.

Låter det lite konstigt och jättepräktigt? Det kanske det är, men Looking for Eric är på samma gång jättedeprimerande socialrealistisk film och en varm, rolig och väldigt fin film om vänskapens styrka och betydelse. Ken Loach skildrar kamratskapen mellan de medelålders bervbärarmännen på ett rörande sätt, en gemenskap där man verkligen ställer upp på varandra när det verkligen gäller. Och Eric, han är så fin när han försöker göra rätt i all den där röran. En jättebra, rolig och fin film!