fredag 17 september 2010

De döda fruktar födelsen

Pål Eggert har ni träffat så många gånger på vår blogg. Nu har han kommit med sin nya bok De döda fruktar födelsen. På vår fina Bloggavslutningsfest kom Pål och läste för oss. Nu har vi läst också!

Detta handlar det om:
Det är inget vidare roligt att dö i De döda fruktar födelsen. Demoner försöker snärja själar, en maktkamp förs mellan dödsrikena och det finns ljusguider som ska leda dig rätt till himmelriket. Mitt i detta hamnar Susanne, som dör i en olycka. Susanne lyckas få kontakt med sin syster Petra, i den verkliga världen, och tillsammans med Sebastian för Petra en kamp för att rädda sin syster i dödsriket.

Siska tycker:
De döda fruktar födelsen är inte så mycket en skräckroman som en idéroman och det är också där romanen har sin styrka. Det är diskussioner om våld som kampmetod, om korruption, om ont och gott, om hur makt korrumperar. Diskussionerna leder fram både goda och dåliga argument, dialogen känns inte bara som författarens egna megafoner utan genuin (något som verkligen inte alla författare lyckas med). Filosofiska argument blandas med faktabaserade (jag gillar de filosofiska bäst, de faktabaserade balanserar på gränsen till att bli för många men lyckas precis hålla sig inom gränsen). Religion är ett tacksamt ämne att skriva om, en hel mytologisk värld som alla har någon form av relation till, och det lyckas bra hos Eggert. Intrigerna mellan änglar, demoner och ljusguider känns igen från den verkliga världen och Eggert lyckas ge en bild av ett himmelrike som fungerar, hålls samman och känns allt annat än lockande.

Sen hade jag gärna sett att någon strukit i texten, det är en del upprepningar och ibland känner jag mig som läsare skriven på näsan när beteenden och handlingar förklaras. Lämna mer åt läsaren att själv förstå är alltså min enda anmärkning på en roman som rolig, intressant och dessutom lyckas ge mig nya tankar.

Elin tycker:
Jag är en ganska dålig läsare av både skräck och fantasy. Skräck är jag för feg för och fantasyvärldar tycker jag är krångliga. Därför är det kanske inte så konstigt att de delar av Påls bok som jag tycker bäst om är de som utspelar sig i vår värld, och dom gillar jag jättejättemycket! Jag gillar Påls sociala engagemang väldigt mycket. Och religionsdiskussionerna! Dessutom finns mycket av Påls härliga humor i boken, jag fnissade glatt många gånger när han raljerar friskt över New Age-rörelsen. jag tycker också att Pål skildrar Susanne och Petras övergreppsbakgrunder på ett mycket realistiskt och trovärdigt sätt (ja ni vet, jag gillar ju elände!).

Inga kommentarer: