fredag 31 juli 2009

Karin har läst två böcker. En tjock och en lite mindre tjock.

Karin Eggert jobbar på Gamelstadens bibliotek här i Göteborg. Karin gillar att laga mat, springa, har varit i Australien och läser jättemycket. Här skriver hon om två böcker:


Tjocka böcker lockar inte mig. Jag är en snabbläsare och klämmer 200 sidor på en kväll. De lästa romanerna faller som dominobrickor under veckor jag har tid. Andra veckor håller jag mig borta från litteraturen. Det är inte lönt för mig att läsa några sidor innan jag somnar. Jag vill uppslukas! För mig handlar det om något annat än att få mig lite ord till livs. Man skulle kunna likna mig vid en missbrukare antar jag, som inte kan få nog när jag väl börjat läsa.
Om det går ligger jag kvar i sängen och läser, låter den andra världen ta över och får det verkliga att blekna. Det blir som en kamp mellan de båda verkligheterna bokens och min egen. För mig är läsandet den bästa rekreationen. Att lämna sin värld så mycket och sedan komma tillbaka, utvilad, omskakad och inspirerad. Trots att jag varit en storläsare i hela mitt liv, eller kanske tack vare, så blir min facsination över läsandets större och större.

När jag skulle börja läsa Vi, de drunkade av Carsten Jensen så hade jag ett visst motstånd. Det är en tjock bok över 700 sidor och jag förstod att det här skulle ta tid. Men läs den! Romanen handlar om Marsdal, en kuststad i Danmark. Vi får följa olika personer från 1800 talet till 1945. Boken har ett vi, man skriver i vi form, fast det finns några personer som man följer. Fast detta med ett vi är intressant. Det finns alltid ett vi, en gemensam uppfattning, vilket kan vara kul att tänka på.

Berättelsen följer ett sjömansfolk och det är mustigt ger en historisk återblick, en bild av den tragik som följer de många drunkningsolyckor som drabbar sjömansfolk. Fast vad Jensen gör allra bäst är att komma nära de människorna som han beskriver och få i en osannolikt spännande men trovärdig historia. Vad jag tycker är allra viktigast för att jag skall tycka en bok är bra är att jag tror den, att det som händer verkar sannolikt och det gör jag verkligen här. Jag kastas ut på stormar till havs, kliver i land på stränder i främmande länder och sitter på redarkontor och funderar på ifall det är dags att lägga av med segelfartyg. Jag kommer nära de personer som skildras, blir ett med dem och det är ju så det skall vara när en bok tar så som jag
tycker att den skall ta i.

Ja sen är berättarjaget och det vi som det skrivs om nästan uteslutande maskulin. Men inte bara och det är uppenbart att Jensen är fullt medveten om vad han gör. Slutet i den här boken är också ett mästerverk. Min idé om hur romaner slutar är att de oftast är dåliga, som om författaren inte riktigt vet vad hon skall ta sig till, lite nu skall vi tänka på refrängen känsla. Jag
gillar snabba farväl. Att gå när det är som bäst och utan att ha alla svar och så slutar det i den här boken.

Eftersom Che Guevara varit en person som finns på tryck på de stora klädföretagens tröjor, kommunistJesus, så har jag länge insett att jag borde läsa om honom. Få reda på vad det är för typ. Därför valde jag Björn Kumms bok Che. En väldigt summarisk biografi på 290 sidor som
följer Ches liv fram till hans död. Att jag valde den här boken var för att den var så kort, men ibland det var svårt att hänga med i svängarna ibland eftersom Guevara levde ett så händelserikt liv.

Guevara var en ganska fanatisk person som lät kampen för kommunismen gå före allt annat. På gott och ont skulle man kunna säga. Han lät sig aldrig korrumperas av makt och skällde exempelvis ut ett biograf biträde som ville låta honom komma in gratis. Samtidigt så hade han inga problem att arkubesera förrädare. Där fanns en osjälviskhet som i alla fall imponerar stort på mig. Samtidigt så var det väl hans storhetsvansinne som fick honom på fall tillsist. Jag menar världsrevolution med gerillarörelse, kom igen! Det finns mycket att tänka om fanatiker. På många sätt var ändå Che Guevara ett slags övermänniska som ställde enorma krav på sig själv, sin familj och sina underordnade.
En rolig episod i boken är när Fidel Castro skall bilda regering och frågar sitt sällskap om det finns någon ekonom i församlingen. Che svarar jag vilket resulterar i att han blir chef för riksbanken. När Fidel sedan frågar honom i fall han verkligen är ekonom, så svara han, nej jag trodde du sa kommunist! Ches pappa hade sedan blivit alldeles blivit förtvivlad och sagt att Castro måste vara galen för varje gång en Guevara startat ett företag så har det slutat i konkurs! Under sin tid i gerillan i Kuba så tjänstgjorde Guevara också som tandläkare (han var ju läkare). Han lär varit mycket hårdhänt. En av soldaterna från gerillagruppen sa sig ha grundlagt sin tandläkarskräck under denna tid. Men Che skall enligt vad som sagt ha skinit upp varje
gång någon pratade om tandvärk. Ja om detta och mycket mer kan ni läsa i Kumms bok. Läs den!

torsdag 30 juli 2009

Litterära samtal med Elin och Siska 23

Idag pratar Elin och Siska om oväntat bra böcker. Alltså böcker vi hade låga förväntningar på men som visade sig vara hur bra som helst.

video

Siska är oerhört pretentiös och tycker att Tjacket av William S. Burroughs är en fantastisk bok.

video

Elin ska så klart vara värre och skryter om att hon har läst hela Brott och straff av Fjodor Dostojevskij.

HAR DU LÄST NÅGRA OVÄNTAT BRA BÖCKER?

onsdag 29 juli 2009

Elin har läst en massa böcker

I vår spektakulära tävling Bestäm Elin och Siskas sommarläsning gav NI oss tips på böcker att läsa i sommar. Elin har läst och läst och läst och inte gjort något annat på semestern faktiskt. Så här gick det för henne med sommarläsningen:

Karin tipsade om:
Två bra böcker för er att slåss om - Jennifer Egan: "Slutna rum" och Delphine de Vigan: "No och Jag". De bästa denna vår (för det är väl fortfarande bara vår?)!

Elin läste och tycker:
Jennifer Egan: Slutna rum
Jag har varit sugen på att läsa den här boken länge, så tack vare Karin så blev det äntligen av. Jag föll för att det på omslaget står att det är en bok som ”påminner dig om varför du älskar att läsa” – det låter ju sjukt lovande. Och det här är en fascinerande, märklig och stundtals lite snårig berättelse om Ray som sitter i fängelse, dömd för ett mord. Han är med i en skrivarkurs, och vi får parallellt med berättelsen om Ray läsa den historia han skriver i skrivarcirkeln. Rays historia tar oss till ett märkligt medeltida slott i Östeuropa, där den tuffa och hårda Danny åker för att hälsa på en släkting. Ja och så händer det en himla massa mysiska, märkliga och spännande grejer. En annorlunda och fascinerande bok. Får en FYRA av fem möjliga.

Delphine de Vigan: No och jag
I No och jag möter vi en trettonårig flicka. Hon har inte så himla kul, hon passar liksom inte in någonstans, är skitsmart, har en mamma som bara deppar, är kär i en kille som hon inte kan få och ja – det är ju inte så kul att vara tretton. När alla i klassen måste hålla föredrag så bestämmer sig Lou för att hon ska intervjua en uteliggare. Hon lär känna No, var öde griper henne och hon bestämmer sig för att hjälpa henne, och detta förändrar Lous liv på många olika sätt. En fin roman om vänskap, hemlöshet, problematiska uppväxtförhållanden (ah, my favourite!!!) och att växa upp. Får FYRA av fem möjliga.

Karin var riktigt elak och skrev:
Jag vill bestämma att Elin läser nyöversättningen av Camus Främlingen


Elin läste och tycker:
Albert Camus:Främlingen
Gud så mycket TJAT det har varit om att jag har sagt att jag inte gillar Albert Camus och att jag aldrig vill läsa honom. Men vad ni inte vet är att jag ljuger vitt och brett i vanlig ordning och jag HAR faktiskt redan läst Främlingen en gång. Då gick jag på gymnasiet, älskade the Cure och var tvungen att läsa Främlingen bara för att Killing an arab handlade om den. Nu har jag läst om den och jag måste erkänna att jag får ta tillbaka allt elakt jag har sagt om Albert Camus. Detta är en liten, kort och helt nyöversatt klassiker och det bästa med boken är att man läser den på någon timme och sen kan man känna sig supernöjd med sig själv för att man har varit så intellektuell. Ja, ni kan väl historien om Meursault som av en slump mördar en man och som betraktar livet en distans och känslolöshet, vilket upprör människorna omkring honom. Nu skäms jag men jag ger den en FEMMA av fem möjliga.

Chen tyckte så här:
Jag tipsar er om att läsa något av Shaun Tan, företrädesvis The Arrival och Tales from Outer Suburbia.


Elin läste och tycker:
Shaun Tan:Tales from outer suburbia
Siska hoppade upp och ner av lycka över att jag skulle få läsa den här boken och lovade att jag skulle älska den. Och som vanligt hade Siska alldeles rätt. Jag älskar den här boken. Det är en samlig med små, korta magiska berättelser och fantastiska äventyr och händelser. Illustrationerna är jättefinaoxch jag blev så lycklig av att läsa den här boken. Äsch, jag tänker inte ens försöka förklara av berättelserna handlar om utan jag tycker ni ska gå in på Shaun Tans hemsida och se alla fina illustrationer som finns där. Boken från självklart en välförtjänt FEMMA av fem möjliga.

tisdag 28 juli 2009

Män kan också skriva böcker

Högsbo bibliotek strävar naturligtvis efter jämlikhet, jämställdhet och alla andra fina grejer så efter förra veckans spännande lista med kvinnliga författare, så kommer idag tre manliga författare som du måste läsa och två som du inte behöver läsa.


Tre manliga författare som du måste läsa

Haruki Murakami
Jag har blivit helt besatt av Haruki Murakami. Så är det. Jag älskar hans språk, hans beskrivningar och hans värld som är så fantastisk och fascinerande. Här kan du läsa en artikel om honom ur DN. Och sen kan du springa till biblioteket och låna Fågeln som vrider upp världen som är en jättetjock och jättebra bok som handlar om en man vars katt och fru försvinner och sen händer en massa märkliga och mystiska saker. Äsch, nu kan jag inte skriva mer. LÄS!

Jo Nesbø
Ja, men jag kan ju inte ha en lista över fantastiska manliga författare utan att ha med Jo Nesbø!! Han är ju trots allt Norges snyggaste och bäste deckarförfattare. Nu ska ni slippa höra mitt tjat om Jo Nesbø, utan ni kan läsa här för där har jag bloggat om honom förrut.

Neil Gaiman
Sandman är en fantastisk serie. Åh, alla Gaimans böcker är både coola och jättebra! Här har Siska redan bloggat om Coraline och Sandman. Visst låter han toppen? Det är han också!

Två manliga författare som du inte behöver läsa

Stig Larsson
Nej, jag menar inte Stieg Larsson som skriver så himla bra deckare, utan jag menar Stig Larsson. Och det här kommer inte att handla om Stig Larssons böcker eller pjäser. För jättemånga år sedan så läste jag en artikel i tidningen Darling (om ni minns den?) när Stig Larsson pratade om kvinnor. Eller kvinnor, förresten, det handlar ju om småtjejer. Gud jag blir fortfarande lika arg när jag läser vad han säger om tjejer. Nä, en författare med en sån kvinnosyn får ni inte läsa. Så det så. Läs STIEG Larsson istället, det är spännande som tusan.

Kay Pollack
Lika arg som jag blir av Stig Larssons kvinnosyn, lika provocerad blir jag av såna där Dok-böcker. Ja, för er som inte jobbar på bibliotek så kan jag berätta att Dok-böcker är såna där självhjälpsböcker som bara handlar om att man ska tänka lite gladare så blir allt bättre. Alla vet ju att det inte är så enkelt här i livet, så därför tycker jag INTE att ni ska läsa Att välja glädje. Om om ni tror att det är så enkelt så läs Hatet av Anders Nyqvist.

VILKA MANLIGA FÖRFATTARE TYCKER DU ÄR BÄST OCH SÄMST?

måndag 27 juli 2009

Siskas superspännande sommarspänningstips del 1

Jag är mer än trött på deckare med superkonstruerade storys om seriemördare. Fanns det lika många seriemördare som det gör i deckarnas värld skulle det antagligen inte existera någon mänsklighet längre, herregud vad dom har ihjäl folk till höger och vänster. Varenda ny deckarserie ska innehålla minst en ondskefull seriemördare som avlivar sina offer med klädnypor när månen står i zenit lyssnande på Wagner i klänning. Det verkar som deckarförfattarna försöker överträffa varandra i märkliga seriemördare. När jag började läsa Utan ett ord av Linwood Barkley trodde jag att det återigen skulle vara en såndär konstruerad historia som ingen jävel kan tro på. Speciellt när man läser om handlingen, 14-åriga Cynthia är ett tjej-stök, dricker och hänger med 17-åriga gangsters. När hon vaknar efter en fylla och en utskällning är huset tomt, hennes föräldrar och storebror är försvunna och kommer inte tillbaka. Inte ett spår finns efter dom och när boken sparkar igång har det gått 25 år och det är Cynthias man som är berättaren. Det kommer mystiska telefonsamtal, Cynthia som alltid är lite paranoid börjar se bilar som förföljer henne och dottern, en dag ligger den försvunna pappans filthatt på matbordet. Parallellt med detta får man läsa telefonsamtal mellan en kvinna och en man som verkar veta en hel del om det som hänt Cynthias familj. Det här är otroligt spännande! Jag kunde inte sluta läsa. Boken fick hänga med till stranden och efter att jag läst ut den gick den vidare till semestersällskapet som blev otroligt osocialt och bara låg och läste hela tiden. Det bästa med boken är att den trots sin mystiska intrig faktiskt inte känns orealistisk. När jag fattade hur allt hängde ihop kändes det helt naturligt, klart det var så det!
Det är inget litterärt deckarmästerverk men en riktigt bra sidvändare som får nackhåren att resa sig och är precis sådär superspännande som en sommarbok ska vara.

torsdag 23 juli 2009

Litterära samtal med Elin och Siska 22

Okej, nu är det fruntimmersveckan den här veckan. Idag har Emma namnsdag och Elin och Siska firar fruntimmersveckan genom att ge er Elin och Siskas feministiska bokfavoriter.

video

Siska ger er ett tips på en arg och kompromisslös bok - Dirty weekend av Helen Zahavi.

video

Elin tipsar er, för hundrade gången, om När prinsessor fyller år av Per Gustavsson.

tisdag 21 juli 2009

Fantastiska fruntimmer!

Nu är det frumtimmersveckan! Samtidigt som du smaskar i dig tårta varje dag och firar alla Magdalenor, Emmor, Saror och Johannor, så är väl detta en ypperlig vecka för att läsa en riktigt bra bok av en kvinnlig författare? Här kommer tre kvinnliga författare som du måste läsa och två som går bort.

Tre kvinnliga författare som du måste läsa

Joyce Carol Oates
Förra sommaren ägnade jag alla semesterkvällar i den lånade sommarstugan åt att läsa mig igenom i stort sett alla Joyce Carol Oates böcker. Gud, hon är världens bästa! Hon skriver smart, fantastiskt och underbart bra. Inte minst hennes ungdomsböcker är briljanta. Du behöver inte börja med Blonde som är jättetjock, läs Mörkt vatten som är en ganska tunn bok men som är jättebra!

Herbjørg Wassmo
Norska Herbjørg Wassmos böcker har allt som man letar efter i en bok om man heter Elin. Det är kärlek, storslagen natur, krångliga familjerelationer och en hel del elände. Hurra! Börja med Det sjunde mötet som är den bästa kärleksromanen som finns.




Maj-Gull Axelsson
När jag började jobba som bibliotekarie så tyckte jag att det var ett förskräckligt tjat från låntagarna om Aprilhäxan. Alla, precis alla, skulle reservera den här boken. Till sist läste jag den och jag kunde verkligen inte sluta läsa. Jag gick runt på jobbet och längtade efter att få åka hem, så jag kunde få läsa lite till. Maj-Gull Axelssons böcker handlar om familjehemligheter, relationer och utanförskap. Hm, det låter som typiska Elin-böcker. Du behöver inte börja med att läsa Rosario är död, om barnsexturism, som är den värsta boken jag har läst. Du kan börja med Den jag aldrig var som har samma tema som Sliding doors, två parallella historier som utgår från ett val och hur huvudpersonens liv blir utifrån vad hon väljer.

Två kvinnliga författare som du inte behöver läsa

Denise Rudberg
Jag har en hemlig (nåja, så hemlig är den väl inte längre) passion för chicklit. I smyg läser jag glättiga och glada (!!!!) böcker om tjejer som är kära och allt slutar bra. Men Denise Rudberg – nej det går inte. Här är hamnar man i Stockholms glassigaste innekretsar och allt handlar om tjusiga frisyrer, jaktfester på gårdar (ni vet, såna där fester som man blir bjuden på stup i kvarten när man är bibliotekarie), snygga rika killar och olika handväskor och skor. Allt är bara yta, yta, yta. Allt är fruktansvärt ointressant. Läs en ROLIG chick lit istället! Läs Sophie Kinsella eller nått.

Camilla Läckberg
Ja, jag vet att jag brukar klaga på Camilla Läckberg, men det är så roligt att gnälla på henne. Jag har faktiskt läst nästan alla Läckbergs deckare och det var ingen särskilt spännande upplevelse. Dessutom överexponerar hon sig så i media, så det känns ju som om man redan har läst alla hennes böcker bara ghenom att hon är med i varenda tidning som man öppnar. Läs en spännande och välskriven deckare med lite innehåll istället. Läs Denise Mina.

Vilka är dina favoriter bland de kvinnliga författarna?

måndag 20 juli 2009

Gangsters, knark och fiffel

En gång intensivsåg vi oss igenom en säsong av 24, och då var vi tvungna att ta pauser för att få ner adrenalinnivån lite eftersom det var så spännande hela tiden. Tre sekunder av Roslund & Hellström handlar inte om Jack Bauer, men precis samma sak hände när jag läste den. När jag satte mig ner och började läsa blev jag fullkomligt uppslukad och kunde inte sluta. Det är sinnessjuk spännande hela tiden.

Det handlar om polsk maffia, knark och dubbelspel. Det handlar om en infiltratör som på uppdrag av polisen ska infiltrera maffian och som på uppdrag av maffian ska ta över knarkhandeln på ett svenskt fängelse. Det handlar om ett svenskt polisväsende som tummar på regler och en maffia som skiter i allt vad regler heter.

Kanske låter det här som en högst ordinär thriller, men nu är det så att Roslund & Hellström är Sveriges i särklass bästa spänningsförfattare. Plus att dom drivs av ett brinnande engagemang för att visa upp kriminalitetens baksidor och polisväsendets brister som vi laglydiga bibliotekarier knappt vet ett skit om. Tre sekunder är nämligen både en oerhört spännande och välskriven bok och en svidande samhällskritik samtidigt. Så läs den nu. Den är tjock och jättejättebra. Även om det inte är Jo Nesbø som har skrivit den.

lördag 18 juli 2009

Litterära samtal med Elin och Siska 21

Kära kronprinsessan! Elin och Siska ger dig en försenad födelsedagspresent i form av bra och skräddarsydda boktips till dig. Grattis!

video

Elin tycker att vår blivande drottning ska läsa The Dirt om Mötley Crüe och Einsteins fru av Liv Strömquist.

video

Siska tycker Vickan ska läsa Bryta om av Åsa Anderberg Strollo och Röde orm av Frans G Bengtsson.

Vad tycker du Victoria ska läsa?

onsdag 15 juli 2009

Försenat grattis till Kronprinsessan

Igår fyllde Vickan år! Hurra för henne! Kronprinsessan behöver lite tips från Elin och Siska på filmer och musik med kungahustema. Inte sant? Inte kan väl vår blivande drottning behöva lyssna på Kungssången och se på eländigt trista avsnitt av Hermans historia för att lära sig om förfäderna? Nej, Vickan behöver lite fräsiga och fräckare tips, värda en kronprinsessan.


Två kungliga filmer

Marie Antoinette
Det här är en riktig gräddbakelse för ögat, och öronen! Fantastiskt fina och bra filmen Marie Antoinette handlar såklart om nämnda drottnign. Efter att ha sett den tycker i alla fall jag att det verkar sådär kul att vara fransk drottning. Hon har iofs snygga kläder. Och vilken fin musik hon får dansa till, som här Siouxsie and the Banshees med Hong Kong Garden./Siska


En prinsessas dagbok

Åh så jag älskar romantiska komedier! Det är de bästa filmerna som finns! Nästbästa medicinen mot deppighet och surhet (Prince är bäst). I En prinsessas dagbok spelar Ann Hathaway tonårstjejen Mia som plötsligt får reda på att hon är prinsessa av Genovia. Nu ska hon förvandlas från en alternativ tjej till en riktig prinsessa. Och så handlar det om vänskap, kärlek och föräldrarelationer. Detta är bra, roligt och baseras dessutom på Meg Cabots bok med samma namn. /Elin

Tre kungliga musiktips
Prince

Vad ska man säga? Jag vet då inte. Det här är ju bland det bästa som finns. Varje sur dag på biblioteket (jo, det händer ibland att jag och Elin är lite sura och vrånga) lyssnar vi på Prince. Då blir vi lite gladare. Här är av våra absoluta favoritlåtar (SKJORTAN!!! HÅRET!!!)/Siska

The queen is dead – The Smiths
Om jag skulle göra en lista på världens bästa skivor så skulle The queen is dead lätt hamna bland topp fem. Jag tjatar väldigt ofta om Morrissey – och om man lyssnar på den här skivan så förstår man VARFÖR jag gör det. Här får man höra lysande låtar som The boy with the thorn in his side, I know it’s over och inte minst There is a light that never goes out . Ah, världens bästa band, världens bästa skiva, världens bästa låtar, världens bästa texter! /Elin

We could be kings – Gene
När indiepopbandet Gene kom med sin skiva Olympian 1995 eller när det nu var så lyssnade jag nästan sönder den.Överallt skrevs det om att de lät som The Smiths,men det vet ju alla att det bara är ett gott betyg. To see the lights kom några år senare och är mer gitarrer, men åh så sjukt mycket jag har lyssnat på den här skivan. Gene har världens nästbästa texter och We could be kings är en av de bästa låtarna på skivan. Bäst är Save me, I’m yours. Nu vet ni./Elin
Har du några kungliga favoriter?

söndag 12 juli 2009

Siskas sommarsciencefictiontips Del 1

På sommaren ska man ju såklart läsa science fiction. Då har förhoppningsvis hjärnan vilat upp sig och är reda att konfronteras med nya teorier om framtiden, mat i framtiden, kläder i framtiden, relationer i framtiden och ryssar i framtiden. Om man vill ha allt det, vilket man såklart vill, ska man läsa Eon av Greg Bear som är en synnerligen spännande bok. Boken skrev för ett gäng år sen så framtidsgrejerna utspelar sig delvis i vår nutid. Till saken, år 2000 dyker det upp en konstig potatisformad astroid i omloppsbana runt Jorden. Mystiskt. Ännu mer mystiskt visar det sig vara när den är ihålig och uppenbarligen en gång varit bebodd av intelligenta typer. Patricia som är en särdeles cool och ytterst intelligent ung kvinna blir uppskickad till astroiden. Hon är en hejjare på fysik och har funderat en massa på krökningen av rummet och tiden (typ). När hon kommer upp blir hon visad till de stora bibliotek som finns i en av de numera ödsliga och tomma städerna inuti astroiden. Something fishy är i faggorna. Böckerna i biblioteket beskriver Jorden. I framtiden. Snart förstår vi läsare och Patricia att astroiden har varit befolkad av människor, från Jordens framtid. Men vart har dom tagit vägen? Och varför kom plötsligt astroiden till Jorden? Dessutom beskriver historieböckerna ett kommande världskrig mellan öst och väst, som kommer utplåna majoriteten av Jordens befolkning. Och vart har frmatidsmänniskorna tagit vägen? Kan dom kanske ha försvunnit ut i den märkliga gången som finns i astroiden och som verkar leda ut i oändligheten. Gud så spännande och mystiskt. Det jag gillar med den här boken och som för mig är lite av signumet för bra sf är att den får mig att tänka annorlund och fundera lite extra. Perfekt när hjärnan har blivit semesterutvilad.

Här kan ni läsa första kapitlet i boken http://www.amazon.com/Eon-Greg-Bear/dp/0812520475/ref=sr_1_1?ie=UTF8&s=books&qid=1247399436&sr=1-1

torsdag 9 juli 2009

Litterära samtal med Elin och Siska 20

Det är lätt att tro att Elin och Siska bara läser serier, fantasy, science fiction och Jo Nesbö. Så är icke fallet. Det finns en finkulturell sida hos de båda som ni nu ska få ta del av. Enjoy!

video

Siska vill verka intellektuell och gillar därför Jane Eyre av Charlotte Brontë.

video

Ein vill verka svår och gillar Glaskupan av Sylvia Plath.

tisdag 7 juli 2009

Elin och Siska goes litteratursnobbism

Elin och Siska passar alltsom oftast på att dissa klassiker ur världslitteraturens kanon. Nu kanske en del tar detta som ett tecken på att vi bara gillar böcker utgivna efter 1989, men ack så ni misstar er. Vi är självklart mycket mycket seriösa i vår läsning och har båda läst litteraturvetenskap (vilket kanske inte inte är ett bevis för något mer än att vi har hejdlöst mycket studielån). Nu får ni veckans lista! Klassiker som går att läsa och klassiker som inte går att läsa.

Tre klassiker som går att läsa:

Sagor av Oscar Wilde
Ja, jag erkänner. Jag läste Oscar Wilde bara för att Jag hörde att Morrissey gillar honom. Sån är jag. Jag kan urskulda mig med att jag gick på gymnasiet och gjorde mitt yttersta för att verka svår och intellektuell. ( Däremot inte lika mycket som Karl gjorde, som gick med Camus-pocketar i kavajfickan för att skryta – där satte jag en gräns). Oscar Wildes Sagor minns jag som vackra och vemodiga och jag minns speciellt att jag gillade Den lycklige prinsen./Elin

Madame Bovary av Flaubert
Den där irriterande brackiga hoppan Madame Bovary kan man tycka en hel del om. Hon är fruktansvärt frustrerande. Gör något, nästan skriker jag till boken. Samtidigt tycker jag fruktansvärt synd om henne. Hon är så instängd i sitt deppiga äktenskap. Vill man läsa om deprimerade och irriterande medelklasskvinnor är det här boken framför alla andra. /Siska

Nässlorna blomma av Martinson
När folk kommer in på biblan, ser fruktansvärt deprimerade ut och säger att dom måste läsa en klassiker i skolan och antagligen skulle gå under om de var tvungna att läsa Hemsöborna brukar jag alltid ge dom Nässlorna blomma av Harry Martinsson. Den är som alla dom där hemsk uppväxt-böckerna som folk läser nuförtiden men jättebra. Jag tyckte så fruktansvärt synd om lilla Martin som får flytta från fosterhem till fosterhem. Det gör ont i hjärtat att även en sur bibliotekarie måste blinka bort det blöta som stör sikten när man läser. /Siska

Två klassiker som inte går att läsa:

Orons bok av Pessoa
När vi fick läsa Orons bok av Pessoa på litteraturvetenskapen suckade jag djupt. Herremingud vad oläsligt och svårt! Har gubben ansträngt sig för att skriva världens mest oläsliga bok? Jag minns absolut ingenting förutom att det var oläsligt. Inte ens seminarieledaren, den ytterst intelligenta 65-åriga kvinnan som läst hela På spaning efter den tid som flytt 7(!) gånger hade orkat läsa den.För övrigt en av Horace Engdahls favoritböcker. /Siska

Svindlande höjder av Bronte
Så många gånger som jag har hört att det här skulle vara en fantastisk och romantisk bok! Tusen miljoner gånger har människor pratat om hur den här boken har fått dom att börja älska böcker. Varför, undrar jag! Den här boken är inte ett dugg fantastisk utan rätt svårläst och trist. Och som det tjatas om den där Heathcliff. Vad är det som är så spännande med honom? Kanske är det jag som är trist och oromantisk? /Elin
Vilka klassiker gillar du och vilka klassiker är helt oläsbara?

måndag 6 juli 2009

Girlpower


Äh, jag kan bara inte låta bli att tipsa om ännu en film av Hayao Miyazaki. Jag har ju gjort det förr – här och här. Hans filmer är helt fantastiska och underbara så nu tänker jag tjata om dom igen. Nausicaä från Vindarnas dal min och mina barns nya favoritfilm. Här kan ni se en trailer!

Nausicaä är en prinsessa som lever i en dyster framtid där människan har förstört hela ekosystemet och en stor giftskog breder ut sig och hotar människans fortlevnad. I skogen lever jätteinsekter som alla är väldigt rädda för. Människorna lever i små utspridda grupper, som delas av konflikter. Ingen vidare munter framtidsvision alltså. Nausicaäs folk lever ett fredligt liv i en skyddad dal, men även deras existens hotas när deras dal dras in i en komplicerad konflikt mellan två krigarfolk. På ett fantastiskt hjältemodigt sätt griper Nausicaä in och räddar hela mänskligheten och säkrar människans framtid och skapar harmoni. Vilken tjej! Dessutom har filmen fin och storslagen musik som Joe Hisaishi har gjort

Nausicaä är kanske världens bästa kvinnliga förebild. Helt annat än det här skiten som min dotters dagiskompisar gillar, som gör mig helt uppgiven över de värderingar som prackas på våra småtjejer. Nä, tacka vet jag tjejerna i Miyazakis filmer! Nausicaä är stark, heroisk, tuff men samtidigt känslig, empatisk, godhjärtad, modig, vänlig – ja hon har alla fina egenskaper man kan tänka sig. Dessutom besitter hon förmågan att kunna förstå och tala med djur – vilket är en bra egenskap när man ska mäkla fred mellan insekter och människor.

Nä, nu ska jag inte tjata mer om vilken mycket bättre människa man blir av att se Nausicaä från vindarnas dal och att man återfår tron på mänskligheten och att se en så tuff tjej som Nausicaä. Istället ska jag påminna om Elin och Siskas fantastiska pärlplatteskivomslagstävling. Om du tycker det är svårt, chansa och hoppas på att alla andra är sämre än dig!

söndag 5 juli 2009

Biblioteksninjan

Elin och Siska har välförtjänt semester och har fullt upp med att läsa sommarläsningen ni har valt. Dessutom så fyller Siska år idag!! Elin hoppas att hon har världens bästa födelsedag! Hurra för Siska!

I vanlig ordning tar Anderas Roman alla chanser han kan få att ta över Högsbo bibliotek. Så även idag. I väntan på hans nya bok Någon i din säng (Kommer i höst! Woohoo!) kan du läsa vad som händer när han leker ninja på Axel Dahlströms torg. Här följer Biblioteksninjan:
När jag nu för tredje gången gästar Högsbo Bibliotek (första gången var enormt lyckad och den andra om möjligt än mer så), blev jag glad över den utmaning som Elin och Siska erbjöd mig. De sa: “Om vi ser dig inom hundra meter från vårt bibliotek igen så ringer vi nationalgardet, ditt förbannade halmpynt.” Ah, som ett tevespel! Uppgiften är tydlig: Jag behöver ta mig till biblioteket och agera vikarie utan att de upptäcker mig. En knivig men spännande uppgift.
Jag väljer en dag då de båda är lediga. Det vill säga, i dag. Vikarien är en man i 70-årsåldern, kanske en släkting eller trogen låntagare. Med hjälp av mina laserögon ser jag från en kilometers avstånd att han har tweedkavaj, glasögon nerskjutna på näsan, håret elegant bakåtkammat och att han tummar mellan böckernas pärmar med en värdighet som antyder en livstid av litteraturhantering. Men nu är hans tid kommen.

I svart ninjadräkt voltar jag över vägarna, rullar genom buskarna, springer längs med väggarna och rusar över taken för att nå biblioteket oupptäckt. Det går bra. Ingen ser mig, ingen anar något. Väl vid byggnaden sparkar jag in en ventilationstrumma, rusar uppför trappan, klättrar ner genom hisschaktet och springer omkring i kloakerna. Elin och Siska har gjort byggnaden svår att inta! Men till slut når jag fram och jag gömmer mig bakom en bokhylla, där jag har bra sikt över den gamle mannen som lånar ut Harry Potter till en liten flicka, klappar en pojke på huvudet och säger att javisst ska jag läsa Bambi för dig, ler mot mamman och säger till henne nej nej, det är inget besvär, jag läser så gärna för barnen, jag älskar ju litteraturen och allt som har med den att göra.

Här finns ingen tid att förlora! Jag tar fram kaststjärnan, fyrar iväg den genom luften och sätter gubben mellan ögonen. Förstås är den inte dödlig, min skruv på stjärnan är så skicklig att han bara kommer slockna för resten av dagen, och sedan voltar jag över bokhyllorna, rusar mellan borden, rullar under stolarna, hoppar mellan väggarna, drämmer en rökbomb vid lånedisken och landar på stolen med armarna i kors.

Men barnen börjar gråta. Föräldrarna skriker och drar sina ungar därifrån. Några svimmar. Torget utanför töms. Solen går i moln. Det blir kväll.

Jag kisar med blicken, ser mig omkring. Sedan skrattar jag biblioteksninjans skratt. Hahahaha. Och en gång till. HahaHAhaha. Och allihopa nu: HahaHAAAhahahaHAAAhaha. Nu ska här lånas ut böcker som aldrig förr. Och Elin och Siska kommer undra hur de kunnat klara sig utan en biblioteksninja. Kanske undrar även du det.

lördag 4 juli 2009

Otroligt intellektuella queerfrågor

Vi som aldrig sa sexist är en rolig, arg och smart blogg om genusfrågor, sexualitet, normer och allt sånt som folk borde fundera på (tycker jag). När det var HBT-festival i Göteborg skickade vi våra 5 otroligt intellektuella frågor till dom med HBTQ-perspektiv (alltså, homo-, bi-, trans- och queer-perspektiv). Tyvärr hann vi inte få med deras svar då men nu får ni tillfälle att läsa deras oerhört intellektuella svar. M som svarar är Martin och H som svarar är Hanna.

1. En bra bok med HBTQ-perspektiv
M: Ursula K. Le Guins The Birthday of the World. Novellsamling med oerhört gripande science fiction-berättelser, där tematiken i hög grad kretsar kring genusidentitet, könsmaktsstrukturer och ickenormativa livsval. Dessutom är Le Guin en av det engelska språkets allra skickligaste författare.
H: Jag måste säga Drawing Blood av Poppy Z. Brite, även om jag tycker att författaren verkar ha skrivit slutet med bara en hand. Översöt nördromans/skräckroman med ironiska referenser till H. P. Lovecraft och Lucio Fulci, om en serietecknare på jakt efter det förflutna och en hacker på flykt undan polisen i en värld där alla vackra pojkar är bögar.
2. En bra skiva med HBTQ-perspektiv
M: Vilken som helst av de tre första skivorna med DAF. Här bjuds på homoerotiska och kroppsfetischistiska texter av två inoljade tyska bögar, och musiken är fruktansvärt bra.
3. En bra film med HBTQ-perspektiv
But I’m a cheerleader. Uppmuntrande komma-ut-berättelse och en hysteriskt rolig satir över amerikanska ”avprogrammeringsläger” för homosexuella. Dessutom har filmen genomgående en utpräglad camp-estetik.
4. En dålig bok med HBTQ-perspektiv
H: Den S/M-fantasy-trilogi Anne Rice skrev under pseudonym med avstamp i sagan om Törnrosa The claiming of Sleeping Beauty, Beauty's punishment, Beauty's release. Jag kan inte med bästa vilja säga att den är bra, men underhållande, det är den ju.
5. Om HBTQ var en bok, vilken bok skulle det då vara?
M: Sarah av JT LeRoy. En fantastisk roman om identitet, övergrepp, klass och prostitution, lanserad som ”based on a true story”. Senare visade sig dock allt vara fejk – författaren var en medelålders kvinna, Laura Albert, som hittat på allt och personen som utgav sig för att vara JT LeRoy offentligt var Alberts makes halvsyster. Men vem vill ha autenticitet anyway?
H: Den har nog inte skrivits, jag vill garanterat läsa den när den kommer! Tills vidare tror jag att Nina Bouraouis Pojkflickan kommer ganska nära för min del.

fredag 3 juli 2009

Sommardeckarboktips om Italien

Ulla var min chef när jag jobbade i Södertälje, och vilken chef! När hon inte hade hand om världens finaste barnverksamhet gav hon mig tips på schysst veganmat, tog hand om sin fina trädgård och hade hand om någonslags trasmattedag i Mariefred. Och nu har vi äran att låta er ta del av hennes boktips om Italien.

Hej! Jag heter Ulla och är bibliotekarie i Södertälje. Jag blev inbjuden att gästskriva om Italien, ett land som jag har mycket blandade känslor för. Landskapet är vackert. Pittoreska byar, vackra gamla hus, konstskatter i kyrkor och muséer. Men framför allt älskar jag den italienska maten och grönsaksmarknaderna. Landets politik är skrämmande, på väg in i fascismen, bort från demokratin. Maffians utbredning ökar, inte bara i södra Italien utan i hela landet.

Boken Gomorra som skrevs av Roberto Saviano 2006, och 2008 blev film, beskriver den napolitanska maffians verksamhet med bla mord, illegal sopverksamhet, knarkaffärer och människosmuggling.

Jag har rest oräkneliga gånger i Italien. Första gången direkt efter 9:an tillsammans med mina föräldrar och min bror. Då var det mest de italienska killarna som var intressanta. Några år senare liftade jag runt i Italien och bodde hos en familj i Rom några veckor. De tog med mig och vännerna ut på kvällarna till glassbarer. Vi gick i armkrok på gatorna och sjöng Avanti popolo. Under många år har jag tågluffat, antingen tillsammans med en familjemedlem eller själv. Jag brukar packa ryggsäcken ”Kånken” och sedan ge mig iväg. Kors och tvärs far jag, ner till Sicilien, till Capri, till bergen i Umbiren, utefter kusten till Cinque Terre eller till Gardasjön och Venedig. För några år sedan blev jag bekant med en kvinna från Umbrien. Hon har byggt ett stenhus uppe i ödemarken i bergen. Henne brukar jag besöka och då vandrar vi på bergsstigarna och plockar vild sparris.


Min yngste son for till Rom för några år sedan och pluggade italienska ett halvår. Nu i vår har han studerat på Handelshögskolan i Milano. Jag har nyss kommit tillbaka från ännu en tågluffartur då jag besökt honom i Milano och åkt båt på Comosjön. Jag läser ganska mycket deckare. Min favorit är Donna Leon, amerikansk författare som bor i Venedig sedan 30 år tillbaka. Hennes samhällskritiska deckare har översatts till 23 språk, men inte till italienskan. Det säger en del om böckernas heta stoff. Jag skulle så gärna vilja se filmatisering av Donna Leons deckare ! Huvudperson i böckerna( som nu blivit 19 stycken) är kommisarie Guido Brunetti. Man får även lära känna hans fru Paola som är universitetslärare i engelsk litteratur och deras 2 barn. Alla böckerna utspelar sig i Venedig. Det är en bra idé att ha en Venedigkarta framför sig och följa Brunettis vandringar genom gränderna. Han stannar ofta till vid grönsaksstånd och köper med sig ett knippe sparris eller kronärtskockor. Det handlar en hel del om mat i böckerna och man får veta vilka favoritbarer och restauranger Brunetti besöker.


En annan författare jag gärna läser och vars böcker filmatiserats och gått som tv-serie(svenska skådespelerskan Isabell Sollman i rollen som Ingrid), är Andrea Camilleri. Hans kommissarie heter Montalbano och deckarna utspelar sig i Vigata på Sicilien.








Ytterligare en deckarförfattare, brittiska Michael Dibdin, var verksam under några år som lektor vid univerisitetet i Perugia. Han avled 2007. Hans kommisarie Aurelio Zen är född i Venedig men han blir i de elva böckerna (sex översatta till svenska) utskickad till olika platser i Italien för att lösa mordgåtor.Ett bra sätt att lära känna ett land är att använda deckare som resguide. Men bäst är att själv sätta sig på tåget( med en deckare i handen) och resa på upptäcksfärd.

torsdag 2 juli 2009

Litterära samtal med Elin och Siska 19

Sommaren är bästa årstiden för snusk , tycker Elin och Siska. Att läsa det alltså. Eller, alla årstider är bra snuskårstider. Här kommer veckans filmer!

video

Elin agerar moralens väktare och är tydligen inte nöjd med något snusk alls. Speciellt inte Lesley Lokkos snusk i Lycksökarna.

video

Siska däremot tycker att det är fantastiskt mycket bra snusk i Erica Jongs Fanny:being the True History of the Adventures of Fanny Hackabout-Jones (puh, vilken lång titel). Dessutom äts det tårta! Som Katrin, världens bästa praktikant, har bakat!

Vilka är dina snuskfavoriter?

onsdag 1 juli 2009

Elin och Siskas fantastiska pärplattsskivomslagstävling

Nu när du redan har tröttnat på värme, glassar, sol, bad och tråkiga pocketdeckare så kommer Elin och Siska med en ny fantastiskt spännande och intellektuellt utmanande tävling! Jesper Papmehl-Dufay förlovade sig med Elin för si så där 27 år sen. De är dock inte förlovade längre, istället ägnar Jesper sig åt att göra jättefina pärlplattor av skivomslag. Tävlingen går alltså ut på att ni ska lista ut vilken skiva som pärlplattan föreställer. Vi vill ha skivtitel och artist. Om du inte kan alla - så chansa och håll tummarna för att någon är sämre än vad du är. Nu ska ni få veta lite mer om Jesper:

1. Vilken är den bästa bok du har läst?
Jag drar till med The Left Hand of Darkness av Ursula LeGuin.
2. Vilken är den bästa skivan du vet?
Det ändrar sig nästan varje dag tror jag. En som jag tyckt om mycket och länge är Computerwelt med Kraftwerk.
3. Vilken är den bästa filmen du vet?
Oj. Orlando, kanske?
4. Vilken är den sämsta bok du har läst?
Also sprach Zarathustra av Nietzsche, för att jag försökt och misslyckats med att läsa den flera gånger. Såå tråkig.
5. Om du var en bok, vilken bok skulle du då vara?
Gender Trouble av Judith Butler, bara för att känna hur det känns. Fast jag vill nog inte vara den så länge, så sen vill jag vara nåt skönare, kanske nåt av Kristina Lugn.

HÄR KOMMER TÄVLINGEN! Alltså - vilka skivor är detta? En vinnare får att ex av den fina fotoboken I take pictures: Photographic pictures av Fredrik J.E. Svensson som vi har fått av det finfina bokförlaget Man av skugga. Elin och Siska gräver fram några fler priser. Era svar vill vi ha senast 20/7. Maila till elinochsiska(a)gmail.com.
TÄVLA!!

Skivomslag 1















Skivomslag 2















Skivomslag 3















Skivomslag 4















Skivomslag 5















Skivomslag 6















Skivomslag 7















Skivomslag 8