Siska kommenderar: obligatorisk läsning av årets bästa seriealbum

Tjatigt, jag vet. Men det struntar jag i! Jag tänker tipsa om Henrik Bromanders nya album ändå! Jag skrev ju för några veckor sedan om hans album Tidigt på morgonen och när nu han nya antologi Allt jag rör vid försvinner har släppts tänker jag ta tillfället i akt och göra allt jag kan för att ni ska läsa det. Det är nämligen bland det starkaste som skrivits när det gäller svenska serier. I det här albumet har Henrik Bromander skrivit manus till historierna och olika svenska serietecknare, illustratörer och en fotograf har gjort någonslags seriegrej till. Det är ett koncept som är fullständigt lysande. Dels visar det på den bredd som finns i serie-Sverige idag och dels gör det att Henrik Bromanders stil blir ännu mer tydlig. Här kan ni se exempel från hans blogg på hur det kan se ut.

Den absurdistiska svärtan som präglar hans serier är alltid lika tydlig, oavsett om det är Annelie Furmark (fantastisk!) som tecknar historien om den ensamma kvinnan som egentligen inte gör någonting men ändå går rätt in i mitt hjärta eller Marcus Ivarsson (som vi ställde 5 otroligt intellektuella frågor till här) som med sina inverterade bilder berättar om mannen som med manisk beslutsamhet kämpar för att komma till stenen i Kaba. Ska du bara läsa ett svenskt seriealbum i år så läs det här.

I fredags kunde Henrik Bromander-fans gå på releasefest för den nya boken på Koloni, är du inte bekant med Koloni tycker jag att du ska läsa här och kolla deras evenemang här. Själv lyckades jag knipa åt mig ett signerat ex, trots att signerade grejer fortfarande ger mig samma pinsamhetskänslor som när min kusin skröt om att Karl Dyall signerat hennes lår 1992. Men ibland är man ju så illa tvungen.