Det finns hopp.

Jag har sett en film! En eländesfilm, men som ger lite hopp!

Precious har det för jävligt. Genom att vara tyst och tiga tar hon sig igenom livet. I skolan klarar hon sig genom att sitta tyst längst bak. Ingen ser henne. Hennes mamma slår henne och tar alla chanser till att berätta för Precious hur oälskad hon är. Hennes pappa våldtar henne, och hon är för andra gången gravid med hans barn. Hon har ett helvete. Ett riktigt jävligt helvete. Det är så där hemskt så man får ont i magen. När graviditeten blir avslöjad blir Precious avstängd från sin skola och får vända sig till en annan skola. Där träffar Precious på en engagerad lärare och får en chans att för första gången berätta sin livshistoria för någon. Någon som lyssnar. Genom lärarens stöd och genom det stöd och bekräftelsen hon får av sin socialarbetare så får hon kraften och styrkan att vända sitt liv. I den nya klassen får hon också gemenskap och vänskap - det är fint skildrat.

Kanske låter det här som en historia som man har hört förrut, men jag tycker inte att man kan berätta den tillräckligt många gånger. Och dessutom behöver man se såna här filmer, som ger hopp. Att se hur Precious får en möjlighet att vända sitt nattsvarta skitjobbiga liv till något bättre, det gör gott.