Gott nytt år!

Högsbo bibliotek önskar alla bokmalar och andra bloggläsare ett riktigt gott nytt år!

Skuld, skam och skylla sig själv

Jag har en bekant som varje gång vi pratar om böcker som handlar om lite mer obehagliga ämnen snabbt säger – Usch sånt där orkar jag inte med. Det provocerar mig asmycket. Jag vill bara slå till henne och fråga henne hur hon tror att det är för personerna som råkar ut för allt elände. Om hon inte ens orkar läsa om det, hur fan tror hon att det är för dom som måste leva med allt varje dag? Nu är jag ju en oerhört mild och vän bibliotekarie som inte slåss speciellt ofta, så jag nöjer mig med att muttra irriterat. Men hur som helst. Om du är en person som inte pallar med hur förfärlig och jävlig verkligheten kan vara så kan du lika gärna sluta läsa nu. För den här filmen som jag tänker tipsa om nu är förfärlig. Hemsk och förfärlig. Men stark och viktig samtidigt. Nu får ni se trailern till Säg att du älskar mig

Fatou är en femtonårig tjej, som precis som hennes kompisar, spelar mycket på sex för att få uppmärksamhet från de jämnåriga killarna. Hon spelar tuff, utmanande och gillar att klä sig sexigt. Allt för att bli omtyckt. En lek spårar ur och Fatou utsätts för en grov gruppvåldtäkt. Fatou försöker att låtsas som om allt är som vanligt och för att rädda sitt anseende, så försöker hon låtsas inför alla att hon inte alls har blivit våldtagen utan hela tiden har varit med på det som hände. Samtidigt som hon bär allt det fruktansvärda inom sig och som hon inte riktigt klarar av att trycka undan, utan hon får panikattacker och utbrott. Låt gå för att inte alla scener är de mest lysande jag har sett och låt gå för att det är lite övertydligt och låt gå för att killarna som utsätter Fatou för våldtäkten är ganska stereotypt skildrade. Jag skiter i det, jag tycker ändå att filmen har så mycket viktiga och starka poänger. Fatou är i centrum av filmen och hennes kamp och plåga kommer fram i ett fantastiskt fint spel av Haddy Jallow som vann en Guldbagge för sin rolltolkning.

Och när jag så filmen så tänkte jag hemskt mycket på boken Flickan och skulden av Katarina Wennstam. Det är en upprörande läsning om samhällets syn på våldtäkt. Den handlar om hur flickor som utsätts för våldtäkter skuldbeläggs för det fruktansvärda som de varit med om. Det är en skrämmande läsning och jag hatar alla dessa skitadvokater, nämndemän, föräldrar – ja jag hatar precis alla som inte ställer sig på offrets sida. Eh, ja, jag skulle ju kunna fortsätta och skriva om hur förbannad det här gör mig, men läs boken istället och se filmen.

24 december - det är julafton och vi bjuder på familjekonflikter, girl groups och robotar

Idag är det julafton! Jo! Det är sant! Dagen till ära så får ni inte mindre än tre TRE!!!! tips från Elin och Siska! Vilken julklapp! Kanske bästa någonsin!!!!! Elin tipsar om en bok och en skiva och Siska tipsar om en film! Förstår ni hur genomtänkt den här julkalendern är? Och så många bra tips ni får! Herregud, det är ju otroligt! Nu – till tipsen!

Familjetrauman , julångest och hysteri
Vi startar med lite julångest! Nu återvänder vi till Norge och ägnar åt oss mer ångest. Julen förknippas för många med ångest och familjekonflikter, och då är Tiden det tar av Hanne Ørstavik ett utmärkt bokval. Boken handlar om Signe som precis har flyttat ut på landet tillsammans med sin lilla familj. Hennes föräldrar och bror ska komma på besök, och Signe städar frenetiskt. Hon är spänd och nervös inför deras besök. När föräldrarna så kommer briserar allt och ett stort bråk bryter ut. Som bakgrund till denna konflikt möter vi även Signe som trettonåring i ett hem där luften tjock av undertryckta konflikter och återhållna känslor. Hanne Ørstavik insiktsfullt om att sätta gränser och hålla på sin integritet. Det handlar om att vilja ta kontroll och få bestämma själv över sitt liv. Första gången jag läste den här boken tog den fullständigt andan ur mig, eftersom när jag läser om den vuxna Signe så är det stundtals som om jag läste om mig själv. Det blir obehagligt berörande och det känns som om Ørstavik kryper innan för huden på mig.

Ring-a-ling-a-ling Ding-dong-ding
En av de värsta sakerna med julen är all FRUKTANSVÄRD julmusik som man tvingas lyssna på vart man än tar vägen. Jag har så svårt att begripa varför alla artister ska släppa en massa gräsliga julskivor med smörig och sliskig skitmusik. På jobbet har jag tvingats äta lunch lyssnandes till den här skivan , och det får väl vem som helst att tappa aptiten. Jag menar – Drängarna? Man hade ju liksom förträngt detta! Hu nu blir det åtskilliga terapitimmar för att komma över detta trauma. Nej, det finns bara en enda julskiva som man kan lyssna på: A christmas gift for you from Phil Spector. Innan Phil Spector blev en kvinnomördare, så var han världens mest fantastiske producent. Om du inte tror mig, så lyssna bara på samlingen Back to mono, där bland annat den här Ronettes-låten är med. Jag bara älskar det här! Och detta är musik som gör mig glad! Jo, jag kan också vara glad! På den här julskivan kan du avnjuta julörhängen som White christmas, Rudolph the red-nosed raindeer , Sleigh ride (med den fantastiska bakgrundskören Ring-a-ling-a-ling Ding-dong-ding) och Santa Claus is coming to town i versioner som det går att lyssna på! Och som är bra! Med The Ronettes! The Crystals! Darlene Love!

Rymden! Robotar!
Ingen kan väl ha undgått att jag är lite (ehum) svag för rymden. Dessutom gillar jag framtiden, dystopier och artificiell intelligens. Alla dessa mumsbitar från den litterära sojajulskinkan finns med i den rara, fina, fantastisk och vansinnigt underbara filmen Wall-e. NEJ, det är INTE en barnfilm.Den ensamma roboten Wall-e samlar små artefakter från resterna av civilisationen på en övergiven jord samtidigt som han tragglar med Sisyfosarbetet att städa upp efter människorna som har varit sämre på att städa upp efter sig än vissa bibliotekarier. En dag kommer en rymdfarkost ner från skyn. Ur den svävar den flashiga roboten Eve, som letar efter något…Trailern har tyvärr fokus på det töntiga ämnet kärlek, men se den ändå. Den är rar.

Siska har åkt till Stockholm och gjort det tveksamma valet att göra mig ansvarig för publicerandet av denna lucka. Inte så smart av henne, eftersom jag tänker passa på att spela en robotlåt för er!

Så där ja! Nu är alla luckor öppnade! Eftersom ni kommer att sakna oss så fortsätter vi att lotsa er rätt i den kulturella världen i Facebook-gruppen Elin och Siskas veckotips samt på vår blogg.
Drick mycket glögg, ät många pepparkakor och ha en fantastisk jul! Elin och Siska önskar God Jul och här kommer vår julklapp till er – den låt som har muntrat upp oss mest under det gångna året och som har orsakat fantastiska spontandanser på vårt kontor.

God Jul önskar Högsbo bibliotek

God jul och gott nytt år önskar Högsbo bibliotek med en stämningsfull julmusikstund.

23 december och sedelärande berättelser från vikingarna

I alltför unga år läste jag Röde orm. Jag vet inte om det format mig som person men jag har definitivt lärt mig ett och annat om hur det är att vara en rejäl människa som inte pjoskar och klagar för ingenting.

Mycket kan man säga om Röde orm, som att det är en massa hittepå (som om det inte är det i andra böcker), att den är våldsförhärligande (ja, och?), lite torr (absolut inte!) och grabbig (NÄÄÄÄ!). Men det jag kan säga är att det här är en av de största läsupplevelserna jag har haft.
Orm är yngste sonen och hans mamma tjatar om att han inte alls ska ut och röva utan vara hemma eftersom han är lite sjuk. Som tur är blir Orm bortrövad och får ha ihjäl folk, stjäla grejer, vara galärslav och annat skoj!

Det är så spännande, så färgstarkt och bra att jag blir hysteriskt sugen på att ge mig ut på en rövarfärd i Västerled. Dessutom lär man sig så mycket om livet, som hur man har en bra fest, ”det var en dålig fest, ingen dog”.

Nu tänkte jag leta efter snuttar från den fantastiska radioteaterversionen av Röde orm men hittar tyvärr bara något värdelöst nazistband. Hasse Alfredsson har f.ö. sagt apropå Röde orm att det bästa med att bli gammal är att han kan läsa om Röde orm varje år, han glömmer nämligen bort så mycket.

Så vad ska jag länka till för fantastisk musik nu? Man skulle kunna koppla ihop Röde orm med det här fantastiska bandet, Elin tyckte dock att det här passade bättre

Vad som är bäst, tja, det är upp till er kära läsare.

22 december och glittrande agnosticism

Såhär i juletid då vi alla tänker mycket på Jesu födelse och förbereder för julottan kan det ju vara härligt med en uppiggande dos religionshat! Och varför inte i form av en fullkomligt fantastisk, genial, fantastisk, underbar och fantastisk bok vid namn Guldkompassen? Flera av er har säkert läst den eller sett filmen men det spelar ingen som helst roll, läs den eller läs den igen!

Lyra är en föräldralös och ytterst stursk tjej som växer upp i Oxford, men det är inte riktigt ett Oxford som man känner igen. I Lyras Oxford har kyrkan ett finger med i spelet överallt (kyrkan påminner f.ö. lite om det här klippet), alla människor har en daemon (ett slags djur som är som en del av ens själ), en gigantisk konspiration pågår och någon rövar bort barn. Mitt i allt det här kommer Lyras morbror på besök, han har sett en annan värld i norrskenet och Lyra får ett märkligt instrument som kan berätta sanningen.

Det här är spännande, vacker, underbart sagolikt och fruktansvärt obehagligt. Philip Pullman har skrivit ett mästerverk som är minst lika läsvärt för vuxna som för barn. Och när jag i de senare två delarna fattar vad allt handlar om och vad religionen har för del i det så satt jag chockad över att någon var så otroligt modig som vågade skriva en barnbok om det här.

Jag kan liksom inte göra den här boken rättvisa för det är så fantastiskt bra. Och slutet på första boken, ay caramba!

21 december och det blir en massa skägg

I somras när jag och mina barn åkte till den lånade sommarstugan var det en låt som dom ville höra gång på gång i bilen nämligen denna . Fattar ni hur stolt jag blev då? Inte nog med att jag har världens sötaste och finaste barn, dom har även bästa musiksmaken! Låt gå då för att det här är deras andra älsklingslåt och det gör mig inte fullt lika stolt, men ändå Fleet Foxes! Om nu mot all förmodan Kurt Wagner inte vill gifta sig med mig, så tänker jag be Fleet Foxes att följa med mig och sjunga för mig var jag än går. Då tror jag att jag hade klarat vilka motgångar som helst! Män med skägg! Rutiga skjortor! Stämsång! Det är hur bra som helst! Mjuka vackra melodier! Stundtals ganska glatt! Jo, det är sant! Ganska glatt! Jag blir i alla fall glad av att lyssna på Fleet Foxes. Lyssna bara här. Det är så himla bra och jag tycker att deras självbetitlade skiva är magisk. Nu får nu avsluta genom att lyssna på den låten jag tycker är bäst på skivan. Den är ju så klart lite mer vemodig. Här kommer den, Your Protector.