Otroligt intelektuella deckarförfattare: Johan Theorin

Johan Theorin är en av Elins favoritdeckarförfattare. Hans böcker är inte bara spännande, välskrivna och hur bra som helst, utan de har alltid ett fascinerande inslag av övernaturlighet - sägner och spöken och sånt läskigt. Det gör dom ännu mer fantastiska! För sina böcker Skumtimmen och Nattfåk har Johan vunnit i stort sett alla fina deckarpriser man kan vinna. Snart kommer hans nästa bok i serien som utspelar sig på Öland, Blodläge, som handlar om mötet mellan gammalt och nytt. Något för oss deckarentusiaster att se fram emot! Johan har också varit så supersnäll och svarat på våra frågor. Fotot har Laurent Denimal tagit.

1. Vilken är den bästa deckaren du har läst?
Antingen Den skrattande polisen av Sjöwall-Wahlöö eller Älskade Poona av Karin Fossum.

2. Vilken är den bästa tv-deckarserien du har sett?
”Columbo” var favoriten när jag var liten. Som vuxen är det nog ”I mördarens spår” med Helen Mirren.

3. Vilken är den bästa deckarfilmen du har sett?
Den amerikanska ”När lammen tystnar” eller franska ”Den fula gubben”.

4. Vilken är den sämsta deckaren du har läst?
Agatha Christie skrev många fantastiska deckare men de allra sista hon skrev är rätt usla, som ”Passagerare till Frankfurt”. Man ska sluta i tid.

5. Om du var en kriminalkommissarie, vilken kommissarie skulle du då vara?
Kommissarie Gordon. Tänk att få hjälp av Batman så fort man kör fast med ett fall.

otroligt intellektuella deckarförfattare: Arne Dahl

Arne Dahl (eller Jan Arnald som pseudonymen står för) brukar Siska tjata om för tanter, ungdomar, föräldrar, gubbar och alla andra som frågar efter riktigt bra deckare. För det är RIKTIGT BRA DECKARE. Dessutom roliga, läskiga, smarta och engagerande. Eftersom det är påskekrimsvecka har vi frågat några deckarförfattare om de vill svara på våra intellektuella deckarfrågor. Idag får ni läsa Arne Dahls/Jan Arnalds smarta svar!
Bilden har Finn Hensner tagit.

1. Vilken är den bästa deckaren du har läst?

"Den stora tomheten" av James Ellroy. Ellroy som tätast, mörkast och vassast.

2. Vilken är den bästa deckartvserien du har sett?

"The Wire". Skitig, verklig och samtidigt snygg, sofistikerad. Men föregångaren "Homicide", också från Baltimore, betydde mer för mig när jag började skriva deckare. Ett härligt kollektivt samspel.

3. Vilken är den bästa deckarfilmen du har sett?

Två stycken var asviktiga för mig när jag blev deckarförfattare, "Seven" och "När lammen tystnar". En fortfarande oöverträffad kombo av tung, dräpande civilisationskritik och närmast litterär elegans.

4. Vilken är den sämsta deckaren du har läst?

Jag har läst typ två sidor i så många usla deckare att jag inte minns dem. Men nog har Georges Simenon en del lågvattenmärken...

5. Om du var en kriminalkommissarie, vilken kommissarie skulle du då vara?

Paul Hjelm, förstås...

Påsk + deckare + Norge = Påskekrim

I Norge äter dom inte bara fisk och vältrar sig i pengar, dom håller även på med en grej som heter Påskekrim som i princip går ut på att man ska läsa en deckare över påsk. Vi ska väl inte vara sämre än våra grannar i väst? Det finns dock en uppsjö deckare så vilka ska ni välja? Det vet väl inte jag men jag har gjort en lista över tre läskiga deckarskurkar och två inte så läskiga. VARNING FÖR SPOILERS!

Tre läskiga skurkar

Agatha Christie - Tio små negerpojkar
När jag läste Tio små negerpojkar blev jag totaltraumatiserad. Den var så himla läskig! Själva mördaren var inte det läskigaste utan den väna kvinnan som är sist kvar. Det är ju otroligt fjantigt och pyskoanalytikerna myser nog häcken av sig men jag är livrädd för väna barnflickor som har ihjäl barn. Eller, det kanske inte är så fjantigt... /Siska


Dennis Lehane - Gone baby gone Inte heller här är det själva huvudskurken som är den läskigaste. Istället är det det fruktansvärt vidriga gänget som har ihjäl barn som fortfarande får mig att rysa. Hu så hemskt!/Siska




När lammen tystnar - Thomas Harris
En av de mest läskiga skurkarna jag vet är Hannial Lector. Extra läskig är han i filmatiseringen men Anthony Hopkins i rollen. Han är så obehagligt belevad, beläst och charmerande samtidigt som han är helt galen. Hu!



Två fjantiga skurkar

Postcard killers - Liza Markund/James Patterson
Om man vill läsa en riktigt dålig och meningslös deckare så kan man läsa Postcard killers. Varför man nu skulle vilja läsa en dålig bok vet jag inte, men detta är en av de mest klyschiga spänningsromanerna jag har läst. Och en av de tråkigaste. Således är även skurkarna superklyschiga - de är så klart unga, snygga och sexiga. Dom köper dyra klockor och dricker champagne. Och bakom sig bär dom så klart något lite halvlarvigt barndomstrauma. Det är bara tråkigt och inte ett dugg läskigt!

Millenium-triologin - Stieg Larsson
Jag gillar Stieg Larssons böcker. Jättemycket. Men får man klaga lite på Millenium-triologin? Ja, det får man. I alla fall på skurkarna. Är dom inte lite too much? I alla fall den där blonde jätten som ser väldigt tysk ut och är en übermänniska som inte känner någon smärta? Fläskas det inte på lite väl mycket? Som i en Bond-film, typ? /Elin

Vilka är dina bästa och sämsta skurkar?

Intellektuella och Högsbo-aktuella Olivia

Ikväll är det poetisk högtidsstund på Högsbo bibliotek när Olivia Bergdahl besöker oss tillsammans med Oskar Hanska. Två mästerliga Poetry Slam-poeter och ypperliga ordkonstnärer. Förra gången Olivia läste sin poesi hos oss blev alla förtrollade, så fantastiskt var det. Olivia har också varit fantastiskt snäll och svarat på våra intellektuella frågor.

1. Vilken är den bästa bok du har läst?
Nej. Det vet jag inte. Min största läsupplevelse inträffade på ett antikvariat i Helsingborg, när jag slog ihjäl ett par timmar och vandrade planlöst i stan - hittade in bland överfyllda bokhyllor och slog på måfå upp pärmarna i en liten sliten diktsamling. "Och plötsligt är det afton". Jag har fortfarande bara läst titeldikten, den är på tre rader, men det är det vackraste jag nånsin läst. Jag grät lite grand i Helsingborg, och jag gråter fortfarande lite grand när jag läser det. Det är skrivet av Salvatore Quasimodo, som uppenbarligen fått nobelpriset, men det visste jag inte då.

2. Vilken är den bästa skivan du vet?

Nej. Det vet jag inte. Första gången jag på riktigt lyssnade och lyssnade och lyssnade rent maniskt på en skiva var jag tio-elva år och upptäckte Bob Dylan. Jag fattade inte vad han sjöng, på något sätt fattade jag bara att jag gillade det. Så jag får säga den, tror jag. The best of Bob Dylan.

3. Vilken är den bästa filmen du vet?

Nej. Det vet jag inte. Men jag gråter alltid och fortfarande till En långvarig förlovning, trots att jag sett den närmare 20 gånger. Jo, det är den bästa film jag vet.

4. Vilken är den sämsta bok du läst?

Haha! En fruktansvärd bok om franska trubadurer som inledde med att säga att det här handlar om manlig vänskap, och att man bara kan förstå det om man upplevt manlig vänskap. Jag älskade ju mina franska trubadurer, så jag brände, korsfäste och kölhalade boken omgående - jag kände mig fruktansvärt könsfållad - och minns inte ens vad den hette. Idiotbok.

Annars finns det massa skit att bli upprörd över, finn dig själv och hitta lyckan och allt vad det heter, men jag försöker undvika det.

Förresten, jag läste ju Spelet. Det är den sämsta bok jag läst. Förutom att vara skittråkig och långrandig lyfter den fram en människosyn så cynisk att den inte borde vara tillåten. Att sedan stackars små (tonårs?)pojkar läser det och tror att det finns nån magisk lösning hela vägen in i sängkammaren som inte heter självförtroende, självkänsla och ödmjukhet är bara sorgligt. Fy fan.

5. Om du var en bok, vilken bok skulle du då vara?

"Världens bästa lyrik i urval".

Näe, jag skulle nog vara Gentlemen, tror jag. Eller Det andra könet.

OMG! Katter, rymdmonster, mythos och coola tjejer!

Ni vet när man var 11 och läste alla serier som fanns på biblioteket och älskade ALLT i serieväg och speciellt sånt som var spännande och lite fantastyaktigt? Ibland hittade man en riktigt bra serie som man läste om och om och om och om igen. Jag har hittat en sån serie! Mara från Ulthar av Karl Johnsson är precis sådär spännande!
11-åriga Mara lever i staden Ulthar i en Lovecraft-värld (ni vet, gudarna heter Cthulhu, Nyarlathotep och sånt). Efter att henne pappa blivit bortrövad av de svarta galärskeppen hänger hon mest med en schysst katt som kan prata och är himla stor. När hon och hennes kattgäng hänger på månen upptäcker de att en massa obehagliga typer har förslavat människor där, självklart tänker Mara befria dom med hjälp av sina coola katter.

Alltså OMG vad roligt det var att läsa det här! Jag var totalt inne i min lilla serieläsarbubbla och tänkte bara på katter, läskiga gamla gudar och hur S-P-ÄN-N-A-N-D-E det var. Dessutom innehåller Mara från Ulthar de viktigaste komponenterna för en riktigt bra serie, nämligen:
1. En genomarbetat värld (snodd från Lovecraft men det är bara pluspoäng i min bok, alla ni föräldranördar får äntligen en perfekt bok för att inviga era barn i Lovecraft-mythos)
2. En cool huvudperson med skinn på näsan.
3. Bikaraktärer som man gillar så mycket att man vill att dom ska finnas på riktigt.
4. Riktigt snygga serieteckningar
5. Precis lika bra oavsett om man är 9, 27 eller 56 år.

Seså, iväg och läs med er nu.

Oskar Hanska - intellektuell och Högsbo-aktuell

På måndag besöker Olivia Bergdahl och Oskar Hanska Högsbo bibliotek! Det lär bli en fin kväll! Vilken fest, vilken fest! Två svenska mästare i estradpoesi förgyller en vanlig måndagkväll på Axel Dahlströms torg. Klockan 19 kan ni knata in på biblioteket och lyssna. Hur det kan se ut när Oskar uppträder kan ni se här.

Oskar förgyller även vår blogg idag, eftersom han har svarat på våra intellektuella frågor.
Foto: Ludvig Duregård

1. Vilken är den bästa bok du har läst?
"New York-triologin" av Paul Auster, kanske lite förutsägbart.

2. Vilken är den bästa skivan du vet?
Olika från period till period men det får nog bli "None Shall Pass" av Aesop Rock.
3. Vilken är den bästa filmen du vet?
Se7en. Nog sagt där.

4. Vilken är den sämsta bok du läst?
En väldigt stor besvikelse var "1984" som jag läste för första gången i somras. Fruktansvärt överskattad.
5. Om du var en bok, vilken bok skulle du då vara?
Spontant vill jag svara "Den oändliga historien". Fast inte själva boken skriven av Michael Ende, utan boken i berättelsen. Den som huvudpersonen Bastian Balthasar Bux stjäl. Den boken, fast frigjord och på vift ute i världen genom några vändor bookcrossing.
Men med lite mer eftertanke landar det nog snarare i en mattebok från gymnasiet, med alla världens tankar och problem pubertalt nedkladdade i marginalerna...

Intellektuella Textival-Sabina

Äntligen börjar det närma sig Textival. På lördag! Det har vi laddat inför i ett år ungefär. Seminarier, författare, förlag, fest - allt kommer att finnas där. En av de fantastiska som arrangerar detta är Sabina Ostermark, vars bokhylla ni har kunnat kika på. Nu har hon svarat på våra intellektuella frågor också. Hurra!


1. Vilken är den bästa boken du har läst?
Vad som helst av Joan Didion för hon är skarp, intelligent, duktig på detaljer och på att väva samman resonemang.
2. Vilken är den bästa skivan du vet?
Just nu är det jämt lopp mellan något med killl och vitalics nya. jag kallar det mayhem-disco
3. Vilken är den bästa filmen du vet?
Jag gillar eagle vs shark väldigt mycket.
4. Vilken är din värsta läsupplevelse?
Jag hatade verkligen "en spricka i kristallen" och även "stjärnor med svindel" USCH
5. Om du var en bok, vilken bok skulle du då vara?
En spretig antologi, kanske den jag gjort själv. Fanzinerad. Mja, inte helt dumt tänkt ändå.

Elin och Siska älskar Textival

På lördag är det världens bästa Textival. Jag kommer sätta ner mina bopålar på Tredje långgatan och inte dra upp dom förrän den sista boken är nerpackad. Men det finns ju ack så mycket att välja på. Hur ska du kunna orientera dig i denna djungel av litterära nöjen? Jo med vår lista över våra 5 favoriter såklart! Resten av programmet hittar du här

Textivals mässa och utställande aktörer 11.00-18.00
Textival är inte bara en massa spännande seminarier och andra happenings, utan det är också en superbra chans att möta förlag, författare, förläggare och andra fina bokpersoner. Det kan man göra på Textivals mässdel på Win-Win, där en massa förlag , tidskrifter och annat fint finns och visar upp sig. Bäst att ta med tjocka plånboken!
/Elin

Författarbikten 11:50-17:30
I författarbikten kan det bli lite hur som, ett samtal, en uppläsning eller något annat. Den som kommer dit får veta. Det är ett nära möte mellan författare och besök. I år tänker jag bland annat försöka få plats när Caroline Ringskog Ferrada-Noli biktar sig kl. 12:50. Hennes bok Naturen är fantastisk. Dessutom biktar sig Eli Levén, Jenny Tunedal, Fabian Göransson, Gunnar Blå och Kristina Hultman
/Siska

Bokkonst 13:30-14:30
Vi älskar väl alla vackra böcker. Varför inte lyssna en timme när riktiga bok-estet-snobbar pratar bokkonst? Jag hoppas på massor med fina exempel på snygga böcker. *drägglar*
/Siska

När hörde du en saga sist? 14.00-15.00
Alice i Underlandet är superaktuell, inte bara som färgglad film med Johnny Depp. Under våren har Aktör haft tebjudningar med högläsning ur boken och i höst kommer de med en ny föreställning som utgår från Alice i Underlandet. Ulrica Almgård ligger bakom projektet och här kan man höra henne och Siska (Heja! Heja!) i ett samtal kring detta.
/Elin

Enrutningar och andra avarter 16:30-17:30
Sara Granér vet ni ju alla vem det är och jag hoppas att ni, om ni inte vet det nu, tar reda på vem Sofia Olsson är. En gång var jag med i samma förening som henne. Hon var supertuff och jag blev alltid skitnervös när jag skulle prata med henne. Sen visade det sig att hon även gör världens bästa serier. När dessa två seriegenier möts tänker jag helt klart gå dit. Om jag vågar.
/Siska

5 grymma serieveckan-grejer

Den här veckan är Göteborg helt klart staden att befinna sig i. Både Serievecka och Textival. Kan det bli bättre? Naturligtvis inte! Men hur ska vi nu hinna med allt det fantastiska som händer? Det blir svårt. Till er hjälp har ni våra listor där vi helt subjektivt har valt ut fem favoriter. Idag blir det fem favoriter på Serieveckan. Och HÄR hittar du hela programmet!

Filmvisningar
Tisdag 23/3 kl 16 , onsdag 24/3 18, torsdag 25/3 kl 16 på Frölunda Kulturhus

Om man gillar håriga män, barndomsskildringar och demoner så har man veckans underhållning fixad på Frölunda Kulturhus. En film om häftiga superhjältar, en film om en tjej som flyr från Iran och en film om en stor röd demon som kämpar mot ondskan. Allt man behöver under en vecka alltså. Hur bra som helst. /Elin

Inferno & Mara x 2 Torsdag 25/3 kl. 18 på Stadsbiblioteket

Fabian Göranssons seriebearbetning av Strindbergs Inferno, Lina Neidestams snuskfolkdiktning Maran och Karl Johnssons fantastykattserie Mara från Ulthar är kanske det roligaste i serieväg som hänt på ett bra tag. Jag tänker definitivt lyssna och glo när dessa tre genier berättar om sina skapelser.

/Siska

Superhjälte eller cynisk romantiker. Paneldiskussion.
Fredag 26/3 kl 17 Stadsbiblioteket

Ni har läst alla hennes bra tips på fantastiska serier här på bloggen. Nu kan ni se henne LIVE!! Lycka! Siska deltar i en paneldebatt tillsammans med serietecknarna Karl Johnson, Mim Sörensson och Gunnar Krantz. dom ska prata om spännande saker som inspiration och dessutom tipsa om böcker. Fint!/Elin

Biller & Ernstsen Lördag 27/3 kl. 15 på Stadsbiblioteket

Malin Billers underbara och sorgliga barndomsskildring Om någon vrålar i skogen var värsta hiten. Den fint tecknade och självbiografiska serien om ett barns liv med en alkoholiserad förälder skriver alla på näsan som hävdar att serier bara är P.S.-buskis.

/Siska

Robert Crumb - filmvisning Söndag 28/3 kl. 11:30 på Stadsbiblioteket

Robert Crumb alltså, äcklig gubbe eller sjukt bra serietecknare? Eller både och? Förhoppningsvis får man lite bättre pejl på gubben om man ser dokumentären på söndag.

/Siska

Snäll musik för snälla bibliotekarier

En av de finaste artisterna jag vet är singer/songwritern Josh Rouse. Han sjunger underbart fint med ett stråk vemodighet som jag älskar. Inte bara jag älskar Josh, utan alla mina kollegor som jag delat kontor med har njutit när jag har spelat Josh Rouse för dom. Slutledningen är alltså - alla bibliotekarier gillar Josh.

För några år sedan flyttade Josh till Spanien och på nya skivan El Turista har han anammat den spanska kulturen till hundra procent. Skivan spritter av spanska rytmer och på några låtar sjunger han till och med på spanska (!!). Om jag ska klaga lite på Josh, så tycker jag kanske att det är lite over the top att sjunga på spanska, han sjunger ju så fint på engelska! Varför ändra ett så bra koncept? Bästa låten på skivan är Sweet Elaine, där sjunger han så fint att Good things comes to those who wait, my sweet Elaine. Det är hjärtskärande vackert.

Lemon tree är en annat favoritlåt, som handlar om hur fint det är med havet, att Josh äter bär och sover bland maskrosor. Det låter kanske oerhört banalt, men Lemon tree får mig glad och musik som gör en glad är faktiskt .nte så dumt ändå! Dessutom gör Josh en underar version av Cotton-Eyed Joe, som är som balsam för själen - och som inte har något med Rednex att göra, tack gud för det.

El Turista är avslappnad och vänlig musik, som passar utmärkt att sitta barnbent i solen och sippa Sangria till. Eller vin, eller vad man nu vill dricka. Man vill att det ska vara sommar och längtar till Medelhavet när man lyssnar på den här skivan. Den är snäll, vänlig och soft. Min bästa må bra-skiva. Här kan ni tjuvlyssna på hela skivan på Spotify.

Du är vad du läser - idag med Textival-Sabina

Snart är det Textival! Då kommer författare, förlag och man kan gå på en massa spännande föredrag. Hurra! Den 27 mars äger detta underbara arrangemang rum och eftersom vi längtar så efter detta, så har jag åkt hem till Sabina Ostermark, som är med och arrangerar, och fotat hennes bokhylla.

Bokhyllan

Sabina har böcker lite överallt i sin lägenhet, i hallen, i köket och i två bokhyllor i hennes rum. Ena bokhyllan är smart placerad bakom sängen, vilket betyder att den nedersta raden med böcker inte syns. Smart om man har skämslitteratur man vill gömma!


Boksamlingen utgörs till stor del av svensk arbetarlitteratur, en rad svenska klassiker, en massa kultböcker och en stor samling med olika kokböcker. Sabina har också en massa fina seriealbum och serietidningar, det hade fått Siska att tjoa av lycka, det är jag övertygad om. Sabina har faktiskt bara bra böcker och många såna där böcker som jag tänker att jag skulle vilja läsa, en del av de ser ni på bilden. Däremot finns det inte en enda deckare i bokhyllorna, Sabina sa att hon tycker att det känns som slöseri med lästid att läsa en deckare när man kunde läsa något annat.

Bibliotekarien gillade:

Men alltså en bok om THE SMITHS! Självklart gillar jag det! Det är ju helt fantastiskt! Och två fina böcker om hårdrockskulturen! Kyrkbrännning, satanism och sånt. Sabina har en fin samling med musikbiografier, bland annat om Sonic Youth och annat häftigt. Sånt måste man bara gilla.

Lite av slentrian brukar jag alltid dissa Charles Bukowski. Mitt missnöje med Bukowski grundar sig kanske inte så mycket i Bukowski själv, utan i alla killar som försöker imponera på en genom att säga att dom har läst Ulf Lundell, Charles Bukowski och Klas Östergren. Men inte visste jag att Bukowskis böcker kan vara så här fina! Och på tyska! Kaputt in Hollywood! En teckanad kvinna med nakna, frodiga bröst! Detta kanske är det finaste bokomslaget jag har sett, supergillar.

Bibliotekarien gillade inte, släng:

Jag hade verkligen jätteproblem med att hitta något som gick att dissa hemma hos Sabina. Allt var ju bra! Ingen skämslitteratur alls. Just som jag nästan hade gett upp, så tog Sabina självmant fram den här boken - Du är vad du äter. Jag höll nästan på att ramla omkull av chocken. Sabina är en smart, häftig och intellektuell tjej och så har hon en sån här otäck bok. Släng!

Bibliotekarien blev förvånad över:

Sabina har en ganska gedigen Gerda Antti-samling, vilket kanske inte är så förvånande på sätt och vis och det är absolut inget fel med att gilla Gerda Antti. Det som förvånade mig var att jag trodde att det bara var tanter över femtio som läste henne. Inget fel med att vara en tant över femtio, jag älskar tanter!

Bibliotekarien rekommenderar:

Kerstin Ekman, Pär Lagerkvist, Gerda Antti - längtar aldrig Sabina efter lite spänning och mer snusk? Glamour och snusk i Hollywoodfruar av Jackie Collins kanske? Eller en bra deckare av Jo Nesbø?





Är det inte lite tråkigt med såna där hälsomedvetna kokböcker, surdeg, mjölksyrade grönsaker och sånt? Sabina borde läsa Sött, sweet, dulce - desserter från när och fjärran av Anna och Fanny Bergenström. Efterrätter! Bästa rätten! Och en oerhört fin och tjusig bok dessutom.






Bergets döttrar av Anna Jörgensdotter handlar om kvinnor i ett brukssamhälle under början av seklet. Här är det arbetare, eländigt och om Sverige förr. Allt det där verkar Sabina gilla!

Vad tycker du att Sabina ska läsa?

Bästa gubbrocken enligt Christian Haglund

Christian Haglund är nog en glad och stolt man i dagar som dessa. Han spelar i Boråsbandet Fantastic People, som idag släpper sin första och efterlängtade singel Forgive the fools. Gud så spännande och fantastiskt! Den kan man få lyssna på här.

Dessutom är Christian med och arrangerar Close to home, som är något så vackert som en musikfestival i Borås. Då kommer Amanda Jenssen, Mustasch och massor av fler artister till Borås. Inte för att se Pinnochio-statyn, utan för att för att spela en massa bra musik. Det är nästan så att man önskar att man bodde i Borås. Christian är säkert även väldigt glad och stolt över att ha knåpat ihop en lista till vår blogg på bästa gubbrocken.

Man behöver inte vara gammal för att spela gubbrock

Tom Petty & The Heartbreakers ”Damn the Torpedoes” [1979]
En 29-årig Tom Petty skrev merparten av låtarna under stress och tog gamla låtidéer från Mudcrutch. Vem kunde ana att slutresultatet i och med ”Damn the Torpedoes” skulle bli så bländande? Låtar som ”Refugee”, ”Here Comes My Girl” och ”Don´t Do Me Like That” är alla låttecken på en rockklassiker signerad av en fantastisk låtskrivare. Rått, kraftfullt, distinkt men med melankoliska undertoner. En skiva som alltid kommer stå emot tidens tand.

Neil Young ”Harvest” [1972]
En 27-årig Neil Young med erfaren och mogen röst, samtidigt mjuk och belevad. Band som The Squires, The Mynah Birds och Buffalo Springfield hade Neil redan hunnit avverka. Skivan är en fullträff rakt igenom. Kan vara missvisande att säga att det är gubbrock rakt av. Folkrock, country och pop ryms i den musikaliska grytan som sjuder av kreativitet. Men med låten ”Alabama” är gubbarocken definierad och personifierad på samma gång.

Bruce Springsteen ”Born to Run” [1975]
26 år gammal var detta Springsteens tredje album, och för hans karriär ett väldigt viktigt sådant. En dyr historia för sin tid, signerat gitarrmattor, feta trummor, ekon, mycket blås och piano. Helt enkelt ingredienser för ett komplett gubbarock-album.

Idag

Nu är vi i Falun

Bästa gubbrocken enligt Magnus Sjöberg

Om man vill veta något om sport, så kan man fråga Magnus Sjöberg. Magnus kan inte bara en massa saker om sport, utan även om musik. Här kommer Magnus lista på bästa gubbrockarna.

Gubbrock är ju ett relativt begrepp. Jag har valt att inte göra någon som helst definition, utan bara gå på magkänsla. Naturligtvis kommer det att medföra att en del av skivorna inte alls kan tyckas höra hemma här. Men varför inte?

Utan inbördes ordning:

Traveling Wilburys – Traveling Wilburys vol. 1
Visst kan jag ju tycka att det finns låtar och delar av låtar som är rätt grå och träiga på den här skivan, men man kan heller inte sticka under stol med att det är gubbrockens supergrupp, gubbrockens själva essens. Skivan som dessutom göt liv i deras respektive karriärer. Roy Orbison, Bob Dylan, George Harrison, Tom Petty och Jeff Lynne. Och det är ju faktiskt kul att höra att de har kul tillsammans: alla sitter ju inne med personligheter som kunde vara oigenomträngligt benhårt gravallvarliga. Men här finns ju Handle with Care och End of the Line.


Chris Rea – The Road to Hell
Chris Rea har låtit lite olika genom åren. Som i Fool – If You Think it's Over, som lika gärna kunnat vara ledmotiv i en romantisk komedi på sjuttiotalet, uppe där tillsammans med Barry Manilow. On the Beach, och en video med en i ljus bomull klädd Chris som slappar med sin gitarr under skuggan vid en solig strand till semestertoner. Fast det är den bluesdominerande The Road to Hell som får representera honom. Just för att gubbluesrocken fick ett attraktivt attribut.

Bill Wyman – Bill Wyman
Det är ju frågan om man kan kalla det för ett rockalbum. Men det måste vara med, jag vill ha den med, dels på grund av att Bill Wyman måste vara representerad på en sån här lista, bl.a. för sitt gamla medlemskap i Rolling Stones (dessutom sju år äldre än Mick och Keith) och för att skivan är bra. Fast den lider lite av åttiotalsarrangemangen, så att man riskerar att gå vilse i ljuden utan att finna låtarna. Men Nuclear Reaction, A New Fashion och Rio de Janeiro var faktiskt storheter i sig för snart trettio år sedan. Och så finns ju (Si Si) Je Suis an Rock Star. Ja, jösses...

Steve Forbert – Streets of this Town
Steve Forberts musik har ofta drag av allt det där som gör gubbrocken till gubbrock till skillnad från singer-songwriter- och countryrock. Streets of this town är väl egentligen kanske mycket av det senare, men det är här man får höra Mexico. I mitt tycke ett av Forberts starkaste stunder. Fast titellåten leker man inte med heller.

Dire Straits – Love over Gold
Jag tycker att Dire Straits, eller bara Mark Knopfler, bör vara med när man diskuterar gubbrock, utan tvekan. Och jag skulle gärna lista Brothers in Arms, för det är egentligen en bättre representant. För genren, för Dire Straits. Men jag måste helt enkelt välja Love over Gold. Här finns Private Investigations, som var en av mina nallebjörnar under tonåren, en av de artefakter man kunde krypa undan med och bara fly världen, om än bara för sex minuter och fyrtiosex sekunder. Sammantaget episk och snygg utan alltför många omotiverade utflykter, fjortonminuterslåtar till trots. Alltid en kär gammal vän att träffa igen, även om vi kanske inte har så mycket gemensamt längre.

Utöver ovan nämnda skivor vill jag ju naturligvis också nämna Nick Lowe, John Hiatt, John Fogerty, medlemmarna i Traveling Wilburys som soloartister, vissa saker av Springsteen, några av Clapton och alla andra som inte får plats. Men dock.

Bästa gubbrocken enligt Henrik Edberg

När jag bad Henrik Edberg skriva om gubbrock åt oss var han noga med att påpeka att han faktiskt inte lyssnar på så värst mycket gubbrock själv. Så är det säkert, men Henrik var så snäll så han skrev en lista åt oss i alla fall. Henrik Edberg känner ni igen från våra fina tillställningar, Tårtkalaset och Afternoon tea - men då under namnet DJ Honken.


1. Van Morrison: Into the Music

2. Van Morrison: Common One

Gubbrockens klassiska definition är att det rör sig om "autentisk och äkta musik, om än oerhört rigid, bredbent och rätt så jävla urtrist".

Det här stämmer väl hyggligt på Van Morrison. Men det är främst de visuella egenskaperna som gör honom till gubbe. Han ser ut som en gubbe, helt enkelt. Och andra gubbar gillar Van Morrison. Han har också ett gubbigt smeknamn - nästan lika känt som "The Boss" - "Van The Man". Alla gubbrock-ikoner har familjära smeknamn.

Into The Music och Common One är religiöst grubblande och pastorala skivor. Också gubbigt. Men det är vackert också. Det "rockar" inte så mycket och det är ju skönt.

3. Paul Weller: Stanley Road

Han kallas "The Mod Father", kanske det fånigaste av gubbrockens smeknamn. Den här skivan innehåller också den mest stillastående och isterbukade av alla gubbrocklåtar: "Woodcutter's Son" (Parodiskt mycket gubbrock över den titeln). Opererar man bort den här låten från skivan med skalpell, kvarstår en prunkande soul/folk/pop-platta. Låt oss göra det och glöm inte att Dr. John inte är gubbe - han är från New Orleans.

4. Bruce Springsteen: Nebraska

Det är skönt när Springsteen inte har E-Street Band med sig ibland. Det blir liksom inte sådär jubilatoriskt som gubbrocken ofta aspirerar på att vara. Nebraska är en djupt deprimerande skiva. Mer journalistik än musik. Förutom "Atlantic City". Den är gubbrock och alldeles fantastisk.

5. Mink DeVille: Cabretta

"Minken" hade alldeles för snygga kläder för att vara gubbrock. Men musiken är gubbrock - Rock stöpt i Doo Wop, Soul, Rock n' Roll och en pytteliten gnutta New Wave och Punk.

Bästa gubbrocken enligt Woody West-Kim

Woody West är en alldeles fantastisk klubb i Göteborg som ordnar en massa tjusiga spelningar med bara bra artister. I år har man kunnat se Grand Archives, Local Natives, Josh Rouse och en massa andra fina band där. Ni fattar, helt fantastiskt! Man blir ju lycklig bara man tänker på det! Woody West är så himla underbara att dom till och med har knåpat ihop en lista på bästa gubbrocken åt oss, HURRA! (vi har ju trots allt gubbvecka denna veckan på bloggen).

5 - Gubbrocksplattor i topp, gjorda när männen i fråga nått en respektabel ålder, alltså inte när de slog igenom som unga rockslynglar. Detta är väldigt viktigt, då gubbrock blivit skällsord i vissa kretsar, ta tex The Band, som kanske ses som urfäder till gubbrocken men som gjorde sina viktigaste verk i unga år, långt innan de blev gubbar.

5 John Hiatt- Bring The Family
4 John Mellencamp - The Lonesome Jubilee
3 Paul Westerberg - Stereo/Mono
2 Tom Petty - Wildflowers
1 Traveling Wilburys - Volume 1

Mvh Kim @ Woody West

Goa gubbar

Denna vecka är det gubbvecka. Gubbar skulle man kunna tro var förra veckans antites. Men så är det ju såklart inte! Det finns massor med goa gubbar och idag lista vi fem vi tycker extra mycket om.
Här kommer några fina gubbar.

Tre litterära gubbar

Alfons pappa
Är Alfons pappa en gubbe? Han röker ju pipa. Och har förkläde när han lagar mat. Och skriver listor på vad som ska handlas och fixas. Jag vet inte. Är han en gubbe? Hur som helst verkar han vara den finaste och snällaste gubben man kan tänka sig. Han är precis så där vuxenstressad som jag brukar vara, samtidigt som han är världens gulligaste pappa./Elin

Karlsson på taket
Är Karlsson på taket en gubbe? Han är en lagom tjock man i sina bästa år. Är inte de bästa åren gubbåren? Samtidigt som Karlsson på taket är världens mest irriterande och osympatiska figur så har han många fina sidor. Han kan flyga. Han kan rita tuppar. Han bor på ett tak. Han gillar köttbullar. Om man är vän med honom så händer det alltid något spännande. /Elin



Jakob Dunderskägg av Christina Andersson
Jag fullständigt älskar Jakob Dunderskägg, förutom att vara världens bästa barnvakt är han även pirat. Och vilken pirat sen! Och finlandssvensk! Jag tror att han även är tjock. Och har skägg. När han var barnvakt var det alldeles underbart spännande att vara barn. Mer än så minns jag inte riktigt...
/Siska

Två musikaliska gubbar

Neil Young
Så fort man börjar prata musik med en kille så går det inte mer än två minuter innan dom har nämnt Neil Young minst två gånger. Alla män verkar gilla Neil Young. I alla fall såna där män som spelar musik i olika band. Jag blev liksom trött på Neil Young innan jag ens hade lyssnat på honom för alla män bara tjatade och tjatade om honom hela tiden. Äsch, men jag hade fel. Han är jättebra och man blir inte alls trött av honom. Så jag såg Neil Young på Way out west och det var fantastiskt. Trots att jag inte är man. /Elin

Gil Scott-Heron
Scott-Heron är en himla bra gubbe, han uppfyller dels flera gubbkriterier, som att ha skägg, men är dessutom en fantastisk musiker. Jag tycker alla ska lyssna på nya skivan I'm new here, den är bra arg och sorgsen på en gång. Dessutom är det fantastiskt med en artist som både kan influera en ny musikgenre och sedan bli influerad av den. Bild: Adam Turner
/Siska

Vilka gubbar älskar ni?

jag gillar pesten

Jag gillar pesten. Inte som att bli smittad med böldpest (jobbigt med dom där bölderna i armhålorna när man vill ha händerna i fickorna till exempel) utan som i böcker om pestsmittade byar på medeltiden och ungdomar som försöker överleva. Det blir som postapokalypsm men på riktigt! Man blir liksom lite historiskt bevandrad samtidigt. I Månskensvargen av Elvira Birgitta Holm får du öde byar, spänning, överlevnad mot alla odds och dessutom en ovanlig könsöverskridande berättelse.

Ylva är uppe och tror hand om korna över sommaren, när hon kommer tillbaka ner till byn är alla döda. Vettskrämd flyr hon upp i skogen och hittar där en ung man, stum och med en stor hemlighet. Hans rygg är sönderpiskad och han verkar svårt traumatiserad. Tillsammans försöker de överleva och så småningom ta sig tillbaka till ett samhälle där ingen av dem passar i. De går båda sin egen väg och vägrar inordna sig efter de roller som omgivningen försöker pressa in dem i. De blir kära i vem de vill, gör som de vill och går emot allt vad folk säger dem. En otroligt spännande, hoppfull, lärorik och uppfriskande läsupplevelse

Otroligt intellektuella feminister: Elin Grelsson

Elin Grelsson är inte bara feminist, hon är intellektuell också! Dessutom har hon en fin blogg, skriver nästan överallt, är med i Textival och pratade på Feministiska tidskriften Bangs 8 mars-fest. Pust! Förutom allt det så har hon tagit sig tid och svarat på våra frågor. Danke!

1. Vilken är den bästa skönlitterära boken om feminism?
Åh, jag har så många att välja mellan! Men Vita Andersens Håll käften och var söt är en fantastisk feministisk novellsamling.

2. Vilken är den bästa filmen om feminism?
Direkt feministiska filmer har jag inte så många förslag på, men bland alla filmer som ifrågasätter kön och heteronorm är Mitt liv i rosa en av mina favoriter.

3. Vilken är den bästa låten om feminism?
Alla låtar med mer solklara feministiska budskap till trots: Express Yourself med Madonna är fortfarande den låt som från mellanstadiet och upp till vuxen ålder lärt mig att ta hand om mig själv i första hand och skita i fluffiga drömmar om den räddande prinsen.

4. Vilken är den minst feministiska boken?
Det vet jag inte, för att jag inte läser så många böcker av den typen. En hel del misogyni präglar väldigt mycket litteratur, men jag kan inte utse någon som är värre.

5. Om feminismen var en bok, vilken skulle det då vara?
Sara Stridsbergs Drömfakulteten. Fragmentarisk och ändå med en röd linje, poetisk och våldsam, vacker och smärtsam.

Litterära samtal med Elin och Siska 46

Som en fin avslutning på vår feministvecka kommer här två superbra feministiska boktips av era favoritbibliotekarier.



Siska rekommenderar Pärlor och patroner av Loka Kanarp som handlar om alla möjliga sorters kvinnor.



Elin förfasar sig över leksaksindustrin och rekommenderar Pippi Långstrump av Astrid Lindgren.

Du är vad du läser - idag med Textival-Stina

Ingen missar väl Göteborgs finaste litterära tillställning Textival? Lördagen 27 mars går det av stapel och då kan man träffa en massa förlag, lyssna på seminarier och mingla med bokfantaster och andra trevliga människor. En av Textival-arrangörerna är Stina Nilsson och hon har varit modig nog att låta sin boksamling bli granskad, analyserad och utvärderad.



Bokhyllan:
Stina bor på en liten yta och därför är hennes boksamling anpassad efter det. Hon har en liten väggfast bokhylla ovanför skrivbordet med en liten, men fin boksamling. Till stor del består samlingen av pocketböcker, många klassiker en del såna däringa kultböcker och lite seriealbum. Stina berättade att hon har valt ut vilka böcker hon har uppe, den största delen av hennes boksamling ligger nedpackad - och man kan ju anta att det är där hon har all sin skämslitteratur, för boksamlingen innehåller (tyvärr) inga skandalböcker. Jag hade hoppats på att hitta lite tantsnusk eller något annat otäckt och läskigt, men där gick jag bet.


Bibliotekarien gillade detta:

Stina kan vara mycket stolt (vilket hon också var) över sina oerhört fina Mumin-seriealbum. I andra tryckning eller hur det nu var. Jättefina var de i alla fall. Sara Granér gillar både Siska och jag, det gör tydligen Stina också. Bra där, Stina! Jag blev oerhört lycklig av att hitta min bästa gråtbok Hon går genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson i boksamlingen. Den är ju så hemsk! Och bra!

Bibliotekarien gillade inte, släng!:
Det närmaste en skandalbok man kan hitta är en pocketdeckare av tråkgubben Åke Edwardson, men Stina var mycket snabb att säga att hon inte har köpt den själv utan fått den i present. Förhoppningsvis har hon sluppit läsa den också. Den där boken kan Stina gott slänga.



Bibliotekarien rekommenderar:
Stina gillar serier och då kan hon gott läsa Husfrid av Alison Bechdel. Den handlar om att komma ut som lesbisk, att ha en pappa som visar sig vara homosexuell, ett märkligt hus och om döden. bara intressanta och bra grejer.







Lika ont i magen som jag fick av Johanna Nilssons bok, så ont i magen fick jag av Svinalängorna av Susanna Alakoski. Den brukar jag tjata titt som tätt om, eftersom den är så himla bra och berörande. Stina bör läsa den med en gång, och om hon redan har gjort det så kan hon läsa Alakoskis nya Håpas du trifs bra i fengelset istället. Den är också hemsk och bra.







Det är jättefint att läsa klassiker som Virginia Woolf och så, men vem orkar vara intellektuell hela tiden? Jag tycker Stina ska läsa Främligen av Diana Gabaldon som är en fläskig, jättetjock historisk roman med mycket romantik, jättemycket snusk och den är inte ett dugg intellektuell. Underbart!

Otroligt intellektuella feminister: Liza Andersson

Liza Andersson har ni ju träffat på förut. Hennes blogg uppfyller alla krav för hur en bra politisk blogg ska vara, arg, personlig, kompromisslös och rolig. Dessutom är ju Liza väldigt intellektuell.




1. Vilken är den bästa skönlitterära boken om feminism?
Tipping The Velvet - Sarah Waters

2. Vilken är den bästa filmen om feminism?
Orlando av Sally Potter

3. Vilken är den bästa låten om feminism
Ladykillers - Lush eller Just a girl - No Doubt

4. Vilken är den minst feministiska boken?
Män är från mars, kvinnor är från Venus
Ingen tvekan om saken, den här boken är roten till all ondska, den är en av tyngdpunkterna på vilka ondskans axelmakter stödjer sig, osv.
Den är i alla fall roten till i princip alla korkade råd i tidningar riktade till främst kvinnor men även män. All tid kvinnor spiller på att grubbla över saker relaterade till män och vad de kan tänkas tänka, inte tänka, vilja ha, inte veta att de egentligen vill ha, är tid vi aldrig kommer att få tillbaka och det är John Grays fel. Det bästa är ändå att min kära far köpte boken för att ta försöka förstå kvinnor bättre och kände sig helt lurad.

5. Om feminismen var en bok, vilken skulle det då vara?
Ställd - Susan Faludi
Om mansrollens sönderfall. Rakt på sak, glasklar och stenhård.

Otroligt intellektuella feminister: Hanna Fridén

Hanna Fridén skriver smart, roligt, argt, sarkastiskt och avslappnat om mode, feminism och nästan precis allt annat. Det personliga är politiskt. Dessutom är hon intellektuell! Hur intellektuell kan ni läsa nedan.

1. Vilken är den bästa skönlitterära boken om feminism?

Svårt att välja. Helst skulle jag vilja rekommendera att folk läser självbiografiska historier om kvinnor från andra länder och kulturer. Det behöver inte vara något tungt, Marjane Satrapis seriebok om flykten från Iran är fantastisk och enkel, eller varför inte Amy Tans historier om kvinnor som flyr från ett krigshärjat Kina? Jag tror att folk lär sig mycket av att se att förtrycket som kan antas vara så olikt i andra kulturer egentligen är skrämmande likt det vi har i vårat moderna och jämställda Sverige.

2. Vilken är den bästa filmen om feminism?

Med risk för att vissa kommer finna mig banal så vill jag faktiskt påstå att Sex and the City var en helt fantastisk TV-serie. Fyra olika kvinnor med olika mål i livet, så olika från varandra, och dessutom härligt sexuellt frisläppt. Jag vet inte om folk kommer ihåg det, men den öppna tonen gjorde framförallt väldigt mycket gott vad gäller synen på onani - Från skam till fröjd! Underbart. Det är tråkigt att folk ska avfärda den med att den skulle vara "ytlig" och "dum" enbart för att karaktärerna också råkar gilla skor och fest. Skulle den ha ansetts finare om de eftersträvade manliga ideal som i regel ses som "bättre" än kvinnliga? Förmodligen, och det är sorgligt.

3. Vilken är den bästa låten om feminism?

Med tanke på min punkådra så måste jag nog säga den fantastiska klassikern Oh Bondage! Up yours! av X-Ray-Spex.

4. Vilken är den minst feministiska boken?

Möjligtvis Pär Ströms Mansförtryck och kvinnovälde. Vilket pinsam gröt den där boken är, i ärlighetens namn. Ska man upplysa om mansproblem (som givetvis existerar) så kan man tycka att det inte ska ta sig formen att försöka förstöra för kvinnor och skuldbelägga feminismen för alla orättvisor (som i ärlighetens namn skapats av ett manssamhälle) som existerar. Förslagsvis bör man behandla dem genom att upplysa om dem, inte genom att gnälla över att det är orättvist att feminismen existerar och fabulera ihop en massa trams och vara sur över att folk som redan försöker arbeta för ett bättre samhälle inte dessutom väljer att ta sig an alla andras problem innan de får ta hand om sina egna! Barnsligt, slappt och bortskämt! För att inte nämna alla pinsamma faktafel. Gustav Almestad skrev en fantastiskt offentlig sågning av varenda ett här: http://paparkaka.com/?page_id=379

5. Om feminismen var en bok, vilken skulle det då vara?

Alla dagböcker där ute som skrivs av kvinnor varje dag. Vem som helst, oavsett vad du gör eller eftersträvar.

Otroligt intellektuella feminister: Vi som aldrig sa sexist

Vi fortsätter ställa våra intellektuella frågor till intellektuella feminister. Idag har turen kommit till 2/3 av Vi som aldrig sa sexist (dom 2/3 till vänster). En blogg som får en att tänka efter, bli arg, tänka en gång till, bli glad och nog lite smartare. Oavsett om man håller med eller inte.

Martin svarar såhär intellektuellt

1. Vilken är den bästa skönlitterära boken om feminism?

Av de böcker jag läst är Ursula K. Le Guins novellsamling The Birthday of the World den som jag oftast återkommer till i tanken. Le Guin har en fantastisk förmåga att sätta fingret på genusfrågor som – trots att berättelserna utspelar sig på andra platser i universum – är högst relevanta för mänskligheten. Så här skriver hen till exempel i förordet till novellen ”The Matter of Seggri”:

“The germ of the story was in an article I read about the gender imbalance that persistent abortion and infanticide of female fetuses and babies are causing in parts of the world — our world, Earth — where only males are considered worth the bother. Out of irrational and insatiable curiosity, in a thought experiment that became the story, I reversed and increased the imbalance and made it permanent.”

Jag vill även påpeka att “The Birthday of the World” är en av de bästa böcker jag överhuvudtaget läst. Språket, berättandet, visionerna – allt är perfekt.

2. Vilken är den bästa filmen om feminism?

Freeway med Reese Witherspoon och Kiefer Sutherland. Uppgörelsen mellan Witherspoons stenhårda white trash-brud och Sutherlands makabra motorvägsmördare är våldsam, humoristisk och en riktig kick ass-klassiker.

3. Vilken är den bästa låten om feminism?

Det finns många kandidater, men metalbandet Oteps Menocide kan vara den mest kompromisslösa uppgörelsen med mansväldet som jag har hört.

Texten säger allt:

“infectious human waste

forefather

cancer

hunter

prostate gods

killer

KILLER

a testosterone feeding drone

multiplying, multiplying hungry clones

time to

DEFY

the HIVE

KILL YOUR MASTERS!

MENOCIDE!

4. Vilken är den minst feministiska boken?

Svårt att säga eftersom världslitteraturen kryllar av kvinnohatande litteratur. Men Strindbergs ”Giftas II” ligger bra till. När Rosenlarv förlag gav ut den i feministisk bearbetning för några år sedan var inlagan helt blank.

5. Om feminismen var en bok, vilken skulle det då vara?

Jag tar mig friheten att välja ett seriealbum: The Complete Hothead Paisan – homicidal lesbian terrorist av Diane Di Massa. Det är en oerhört arg och rolig uppgörelse med manssamhället, och kan utan problem liknas vid en tecknad version av Valerie Solanas ”SCUM Manifesto”. Läs utdrag här

Hanna svarar såhär intellektuellt

1. Vilken är den bästa skönlitterära boken om feminism?

Av rent personliga skäl får jag svara Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf. Jag har inte läst om den på flera år och det finns säkert mycket att kritisera den för i feministiskt hänseende, men när en underbar svensklärare satte den här romanen i händerna på mig – sexton år, klumpig och blyg – gjorde den mycket.

2. Vilken är den bästa filmen om feminism?

I was a teenage feminist. Regissören Therese Shechters personliga genomgång av feminismen och sökande efter dess samtida uttryck gör mig lika glad och hoppfull varje gång jag ser den. Den får mig att vilja skriva ”THIS IS WHAT A FEMINIST LOOKS LIKE” på kroppen och gå ut naken.

3. Vilken är den bästa låten om feminism?

Under sökandet efter den bästa låten om syskonskapsfeminism är min bästa låt om systerskapsfeminism Alanis Morissettes Sister Blister (akustisk version).

4. Vilken är den minst feministiska boken?

Med stor sannolikhet Bibeln. Alternativt valfri samtida svensk deckare som jag med en dåres envishet (Alla kan väl inte ha lika tröttsam och förlegad kvinnosyn … Jo, de kunde visst det.) de senaste åren konsumerat i ljudboksform på löpband och under städning. Jag skulle antagligen bli ännu mer fly förbannad om jag la tid på att konsumera dem i pappersboksform, nu går det mesta av eländet åtminstone in genom ena örat och ut genom det andra.

5. Om feminismen var en bok, vilken skulle det då vara?

Egalias döttrar av Gerd Brantenberg. Mycket humör och mycket humor!