måndag 22 december 2008

22 december och glittrande agnosticism

Såhär i juletid då vi alla tänker mycket på Jesu födelse och förbereder för julottan kan det ju vara härligt med en uppiggande dos religionshat! Och varför inte i form av en fullkomligt fantastisk, genial, fantastisk, underbar och fantastisk bok vid namn Guldkompassen? Flera av er har säkert läst den eller sett filmen men det spelar ingen som helst roll, läs den eller läs den igen!

Lyra är en föräldralös och ytterst stursk tjej som växer upp i Oxford, men det är inte riktigt ett Oxford som man känner igen. I Lyras Oxford har kyrkan ett finger med i spelet överallt (kyrkan påminner f.ö. lite om det här klippet), alla människor har en daemon (ett slags djur som är som en del av ens själ), en gigantisk konspiration pågår och någon rövar bort barn. Mitt i allt det här kommer Lyras morbror på besök, han har sett en annan värld i norrskenet och Lyra får ett märkligt instrument som kan berätta sanningen.

Det här är spännande, vacker, underbart sagolikt och fruktansvärt obehagligt. Philip Pullman har skrivit ett mästerverk som är minst lika läsvärt för vuxna som för barn. Och när jag i de senare två delarna fattar vad allt handlar om och vad religionen har för del i det så satt jag chockad över att någon var så otroligt modig som vågade skriva en barnbok om det här.

Jag kan liksom inte göra den här boken rättvisa för det är så fantastiskt bra. Och slutet på första boken, ay caramba!