Berättigad seriehype (som man blir blödig av)

Få seriealbum har föregåtts av en sådan hype. Efter att ha läst om Joanna Hellgrens Frances på varenda kultursida var jag (trots tjatet om att hon var helt okänd i Sverige, står det om någon i varenda kulturdel är man inte länge helt okänd!) väldigt förväntansfull. Och med all rätt. Frances är ett underbart välskrivet och vältecknat seriealbum. Lilla Frances pappa har dött och hon hämtas av sin faster Ada till hennes och farfars hus. Hon tänker på hur det var innan hon kom till staden, börjar i en ny klass, bråkar med dom vedervärdiga kusinerna och bekantar sig med grannen Louise och hennes vinthundar. Mellan faster Ada och Louise börjar också en vacker kärlekshistoria tecknas.



Det är så fint! Det är en helt underbar stämning och Joanna Hellgrens teckningar är fullkomligt underbara. I blyerts (tror jag, konst har aldrig varit min starka sida) tecknas ömsint och lite naivistiskt en bild av en liten flicka och en kvinnas kamp för att få vara sig själva. Hypen höll vad den lovade. Här kan ni se bilder från albumet



Joanna Hellgren har också haft den goda smaken att svara på våra 5 otroligt intellektuella frågor. Foto: Anna Lundell

1. Vilken är den bästa bok du har läst?
Det går inte att svara på. Men bland andra The heart is a lonely hunter och The member of the wedding av Carson McCullers, The picture of Dorian Gray av Oscar Wilde och Answered Prayers av Truman Capote. Den hemliga historien av Donna Tartt läste jag kanske fem gånger i 20-årsåldern. Den som kunde vara så smart och så elegant (men helst inte så mordisk).

2. Vilken är den bästa skivan du vet?
Det går inte heller att svara på. Men en som jag haft i många år och fortfarande blir glad av är 69 Love songs av Magnetic Fields.

3. Vilken är den bästa filmen du vet?
Senast Lust, Caution av Ang Lee.

4. Vilken är din värsta läsupplevelse?
Folks internetkommentarer.

5. Om du var en bok, vilken bok skulle du då vara?
Franny and Zooey av J.D.Salinger (kan jag ju drömma om), eller Sent i november av Tove Jansson.

Tips: i morgon är det No-Google-Day. På Twitter kan ni då följa den rafflande historien om hur jag och Elin försöker svara på frågor utan att använda dom stora sökmotorerna. Ska bli väldigt spännande (tycker vi). Som att vara bibliotekarie innan internet! Tipsa oss gärna om alternativa sätt att hitta grejer (nej, Altavista, Yahoo och andra stora sökmaskiner gills inte).

Alienation är något som vi båda känt?

Just nu brinner Hisingen och tydligen även min egen gata (även om jag inte märkt något alls) och analyserna har börjat komma i tidningarna. Varför och hur kan man? Hur kan man kasta golfbollar på polisen, bränna upp bilar och sätta skräck i sina egna områden? Jag vet inte men som vanligt går jag till böckerna för att fatta mer.

Sex liter luft av Andrej Tichy kom 2005 och handlar om en pojke som blir ensam kvar. En dag när han vaknar är alla borta, han och djuren är de enda som är kvar. Genom tillbakablickar upptäcker vi att huvudpersonen Ivan nog var minst lika ensam innan han blev fysiskt lämnad kvar. Det är så mörkt, alla känslorna är nerslipade, hårt mot hårt är det enda möjliga, om något är möjligt. Genom ett flygfoto ser Ivan för första gången sitt område som det rationella fyrkantiga mönster det är, ett mönster han själv är fast i.
Ett soprum blir symbolen för hur något är när ingen gör något. Om någon torkade bort stänket på väggarna, kanske målade om, tvättade bort smutsen skulle det vara något annat, något värdigare. Den totala alienationen, ensamheten, alla går runt och utkämpar sina egna, svåra krig. Att stänga in en katt i en låda för att själv kunna andas. Det är tungt att läsa men det är ju ännu tyngre att uppleva.

En annan bok med samma tema är Still av Hassan Loo Sattarvandi som jag läste för några år sedan. Jag minns att jag inte tyckte den var jättebra men känslan av ödslighet och meningslöshet var väldigt stark, slog som det där knytnävsslaget i magen. Också denna handlar om att växa upp i förorten även om huvudpersonen i Still mer försöker hitta en väg bort, en möjlighet. I sex liter luft har katastrofen redan hänt, det finns inga möjligheter kvar.

Jag fattar mer av känslan som leder fram till det där totala destruktiva genom att läsa de här böckerna och det gör mig så ledsen. Att det inte verkar finnas en väg ut, något drägligt.


länk till GP-artikel med intervjuer från Blendas gata

länk till GP-artikel om blandade oroligheter på Hisingen.

Rymden! Andreas Roman! Nytt! Nytt!

Idag åker Elin och Siska på kulturtantsresa och överlämnar bloggen åt Andreas Roman. Idag får han inte vara bibliotekarie, men Andreas har varit en jättesnäll författare och skrivit en berättelse handlar om en del om Rymden och det har han gjort bara för er skull, kära bloggläsare. Andreas Roman är det väl svårt att få nog av, så dåär det bra att hans nya bok Någon i din säng kommer i höst. Här och här kan du läsa mer om vad Andreas har bloggat hos oss tidigare.

När Orion vaknade som

När jag var en liten pojke, satt jag på klipporna vid havet och såg hur stjärnorna trädde fram ur en mörkblå himmel. Jag låtsades att de slumrat så som vi sov när det var natt, att de nu vaknade för att möta det som skulle bli deras dag. Åtminstone antar jag att jag låtsades, för det är så jag minns det nu. Men det är möjligt att jag föreställde mig det så stort att det för mig blev på riktigt. Om Orion vaknade och sträckte på sig inför mig, så gjorde han väl det.
Mina första berättelser handlade om rymden. En del var äventyrliga, varianter på Lucas Star Wars-saga eller Blixt Gordon-liknande historier. Men där fanns även försök till något tankfullt. Den Lille Prinsen hade gjort intryck och den odysséeliknande Det var en gång fängslade mig varje veckan framför teven. Och låt oss inte glömma sommaren med Buck Rogers. Men det möte med en fiktiv rymd som ändå skapade ett varaktigt avtryck, som till stor del blev skälet till att jag började skriva romaner, var Starflight. Inte ettan, men väl tvåan.
Starflight var ett spel till Commodore Amiga. Den första delen var underhållande. Del två var förhäxande, en insikt i vad spel kunde uppnå när de hade något att berätta och vilket djup som fanns i rymdens svärta för den som berättade. I Starflights andra del möter man en ras som etablerat sig som arrogant, aggressiv och ofarlig. De tillhörde seriens komiska inslag, med sitt prat och sina tomma hot och sedan tillfredsställelsen du fick av att spränga dem till stjärndamm efter att de gjort sin krigsdans.
Vid första mötet med dem i del två, har de samma attityd. Man ler igenkännande och laddar kanonerna.
Ett par sekunder senare är man pulvriserad. Spelet är slut och man tvingas börja om. Och man tänker:
Vad hände nu?
Man blir snart varse om att handlingen kretsar kring det faktum att denna aggressiva ras hittat uråldrig och avancerad teknik - två koncept som tycks fungera väl ihop så länge tekniken är gammal nog. De förgör planet efter planet, hämndlystna efter alla år de gjorts till åtlöje. Du är kapten på ett litet skepp och skickas ut i rymden för att söka efter någon slags frälsning. Snart hittar du spår efter den bortglömda civilisation som dina fiender har funnit, och du följer i deras fotspår mellan solsystem och världar för att ta reda på var deras teknik finns gömd och varför de försvann. Deras ras dog långsamt ut och genom texter och inspelade meddelanden, tar du del av deras växande förtvivlan när de förbereder sig inte för att fly som ett folk till en ny plats, utan för att dö. Allt de vill är att lämna sin kunskap till eftervärlden, ett avtryck som blir vittne och minne till att de en gång funnits.
Sådan sorg, så mjuk och insomnande, hade jag aldrig funnit i ett spel eller i en rymdopera. Här möttes båda. Sagan sträckte sig över ljusåren, så långt tillbaka men ändå så stark att den ekade genom tiden till vårt nu.
Precis som när jag föreställde mig att Orion vaknade varje skymning, är säkert min upplevelse med Starflight förstorad av min fantasi. Men resan var verklig för mig, och vad omgivningen uppfattade spelade ingen roll. Historien fanns kvar efter att spelet var slut och några år senare började jag skriva på en roman, om ett raseri som spred sig över galaxen och utplånade värld efter värld. En brokig besättning skickades ut för att hitta ursprunget till den här farsoten, och en efter en slukades de av det svarta hatet. Mot slutet finner de en ödslig värld, där en ensam man bor på en strand i en liten hydda. Han tycks ha svaren de söker men har varit själv så länge att hans uppfattning om vad som är verkligt, är förstörd. Om han vet något av värde, kan han inte förmedla det.
Jag skrev den här boken under en varm sommar och några av mina vänner satt vid skrivaren och högg blad efter blad allt eftersom de blev klara. Jag förhäxade dem som Starflight förhäxat mig och jag trodde jag skapat en fantastisk rymdsaga, en historia som folk skulle läsa, tolka och diskutera långt efter att den slutat sälja. Så blev det inte. Men just då uppfattade jag och mina vänner det precis så, och i den lilla stugan där jag skrev och de läste, där var det så. Vad omgivningen tyckte, inklusive de stora bokförlagen, spelade ingen roll. Det var verkligt för oss.

5 otroligt intellektuella frågor till Prinsessans pappa (nej, inte kungen)

Alla som följt vår blogg vet att Elin, Emma och Oscars absoluta favoritförfattare är Per Gustavsson. Om ni inte minns det så kan ni läsa om honom här och här. Per Gustavsson gör smarta, roliga och fina bilderböcker som får alla att fatta att prinsessor inte behöver vara så här tråkiga, utan kan vara ascoola, fräcka och självständiga. En befrielse att läsa när ens barn helst vill titta på sånt här förskräckligt. Prinsessan kan man se som teater! Vilken grej! Och i höst kommer Per Gustavsson med TVÅ bilderböcker, När prinsessor vaknar om natten och När prinsar fångar drakar. Lycka! (och fotot på Per har Mia Carlsson tagit, nu vet ni det!)

1. Vilken är den bästa bok du har läst?

Den första läsupplevelsen jag har är nog när min pappa läste högt ur Skriet från vildmarken av jack london. Jag var kanske 6-7 år då. Nästa bokminne är några år senare när jag lånade exorcisten av William Peter Blatty på Arvika bibliotek. Jag minns att bibliotekarien in i det sista inte ville låna ut den till mej. Sen lästa jag Jack av Ulf Lundell flera gånger som ung tonåring och fantiserade om hur det skulle bli när man blev äldre. Inga av de här böckerna vill jag läsa om nu men när det begav sej var dom nog så viktiga. En bra bok jag läste i somras är Dennis Lehane "Ett land i gryningen"
2 Vilken är den bästa skivan du vet?

Vad som helst där Mike Patton ingår. Mike är en musikalisk mångsysslare. Han sysslar med allt från brötig noicemusik till italienska schlagers från 60-talet.
3.Vilken är den bästa filmen du vet?

När lammen tystnar. Jag minns en bakfull söndag i Göteborg. Vi hade fått förhandsbiljetter till en film vi inte hade en aning om vad den handlade om. Vi trodde det skulle bli en skön grej att slappna av till i vårt tillstånd. Vi slappnade inte av på ett par dagar efter det...
4. Vilken är den sämsta boken du har läst?

Riktigt dåliga böcker brukar jag i besvikelse snabbt glömma...
5.Om du var en bok, vilken bok skulle du då vara?

En jättefin bilderbok med musik och ljudeffekter

Litterära samtal med Elin och Siska 24

Christer! Här får du lite tips på bra böcker att läsa när man är i Rymden. Eller något att sysselsätta dig med nu när du får vänta så förbaskat länge på att åka ut i Rymden igen!

Elin tar alla chanser hon kan att prata om Star Trek - här har hon ett sönderläst exemplar av The Star Trek encyclopedia av Michael & Denise Okuda.

Siska blir glad av att läsa Kampen om Teknorog och alla andra serieböcker om Linda och Valentin av Mezieres & Christin.

5 otroligt intellektuella rymdfrågor

Elin och Siska tycker jättesynd om dig, Christer, som aldrig får åka upp i Rymden, utan som bara får vänta och vänta. Här Christer kommer först mer, lokalproducerad musik om Rymden - ja det handlar ju om dig, så detta har du redan hört. Lite intellektuella tips om Rymden får du här av Club Cosmos Rymdintresserade medlemmar Patrik och Jim. Patrik är förresten också med i Mithlond, som kommer till Högsbo bibliotek för att fira Bilbos födelsedag 22/9.

Patrik Centerwall svarar så här:

1. Vilken är den bästa bok om rymden du har läst?

Det finns så många, och ju mer jag funderar, desto mer inser jag att de flesta av mina favoriter bland science fiction-böcker inte direkt handlar om rymden. Men å andra sidan - bara för att det är rymden vi pratar om så behöver det ju inte betyda att litteraturen måste vara science fiction. Hade det funnits en kursbok till kursen Etnoastrononomi hade jag nog svarat den, eftersom en sådan bok hade samlat så några av de mest spännande myterna om stjärnhimlen, men nu finns ju inte en sådan kursbok och jag är tillbaka på ruta ett. Varför inte en riktig klassiker? The Stars My Destination av Alfred Bester. En av de där böckerna som är lika bra som alla säger att den ska vara.

2. Vilken är den bästa låten om rymden du vet?

"Ground Control to Major TomYour circuit's dead, there's something wrong"

3. Vilken är den bästa filmen om rymden du vet?

Det finns en film jag alltid återkommer till, och som jag alltid kan finna någon form av tröst i genom den enkla berättelsen och den kärlek till myter som den är ett uttryck för: Star Wars. Nu pratar vi alltså om episode fyra, A New Hope. Ja, ni vet vilken jag menar.

4. Vilken är den sämsta boken om rymden du har läst?

Livet är för kort för att läsa dåliga böcker, så jag är mycket noga med min läsdiet. Jag har säkert läst någon dålig bok om rymden, men lyckligtvis har jag glömt det vid det här laget.

5. Om rymden var en bok, vilken bok skulle rymden då vara?

Rymden är ju en bok. Det är bara att gå ut och sätta sig under himlavalvet en stjärnklar natt och börja läsa...

Jim Persson-Melin svarar så här:

1. Vilken är den bästa bok om rymden du har läst?

Den känns lite daterad nu, men detn var otroligt viktig för mig i i början av 90-talet: Stephen Hawkins "A Brief History of Time" (eller "Kosmos en kort historik" på svenska). Den boken förklarade för första gången på ett tydligt och roligt sätt alla svåra begrepp som jag försökt ta till mig i svårare astronoimisk litteratur i mina tonår. Boken är också en föregångare till all rolig modern populärvetenskaplig litteratur och en stilbildare.

2. Vilken är den bästa låten om rymden du vet?

Mitt specialintresse och jag skulle vilja göra en jättelista, men jag får välja en.Tangerine Dream gjorde 1972 en dubbel-LP som heter "Zeit" med fyra låtar på ca 15-20 minuter vardera om rymdens och tidens väldighet. Låtarna är av ambient typ med blandat akustiska och elektroniska instrument och både vackra och mörkt dramatiska. Alla låtarna är lika bra, så jag väljer därför den första låten "Birth of the liquid Plaiades" för dess titel. Jag tycker det är så fantastiska tidsdimensioner man antyder när man beskriver en stjärnbild som "flytande" och föränderlig.

3. Vilken är den bästa filmen om rymden du vet?

"2010" den andra rymdodyssén från 1984. Den har en fantastisk framställning av rymden och vårt solsystem och den fokuserar på denna i större utsträckning än klassikern "2001" som också är helt fantastisk. Båda försöker framställa rymden med extrem realism och lyckas mycket bra med detta.Jag kan inte låta bli att nämna animen "Planetes" som jag precis har börjat titta på igen och som handlar om städare i Jorden nära rymd, som tar reda på rymdskrot som är farligt för rymdtrafiken.

4. Vilken är den sämsta boken om rymden du har läst?

Tjoho! Där finns det lite att välja på, men det mesta är ointressant dåligt.Jag väljer något bra på en ganska kass syn på rymden ur vetenskaplig synpunkt!Ian Watson skrev sf-äventyret "Alien Embassy" 1977. Hippies har tagit över världen och all teknik har avvecklats. Istället reser man i rymden astralt med tantra-sex. En ond mental kraft från rymden (det här låter verkligen Scientologi!) attackerar Jordmänniskornas själar och man mediterar därför också för att bygga en mental sköld mot hotet.Min favoritscen ur boken är när huvudpersonen tvingas resa (resor ansågs miljöovänligt, snacka om korrekt förutsägelse om dagens kritik mot flygtrafik!) till ett astralreseuppdrag och på vägen passerar en raketuppskjutningsramp med en bevarad ouppskjuten raket på plattformen. Han filosoferar lite för sig själv om hur dumma de var förr och hur tydligt raketer bara var en stor fallossymbol från den gamla primitiva patriarkala samhället som bara trodde man kunde nå rymden med massor av styrka och energislöseri. Det hade ju räckt att meditera sig ut i rymden! :D

5. Om rymden var en bok, vilken bok skulle rymden då vara?

Ord räcker inte till för att förklara rymden tycker jag, så det får bli en bilderbok, lämpligen denna om Hubble: Imaging Space and Time. Denna är en intressant variant av en sådan bok, för blinda.

Sedan skulle jag också vilja rekommendera ett datorspel med bra rymdkänsla. "Elite - Final Frontier". Spelet är från sent 80-tal men man hade en hel galax med 100 000-tals stjärnsystem att besöka och man kunde spela hel fritt i ett sk. sandlåde-spel. Det var inga banor att spela efter utan det handlade bara om att tjäna så mycke pengar att du kunde utforska vintergatan så mycket som möjligt!En motsvarighet till spelet finns i det nu populära onlinespelet EVE-Online som har stora likheter med Elite. Det första Elite kom redan 1984 och var ett av de första 3D-spelen.på bland annat Commodore 64 hemdatorn.

Hej då Christer, här får du tre bra låtar

Christer ska åka ut i Rymden vilken ger Elin och Siska ett ypperligt skäl till att få blogga om Rymden. Vi gillar ju Rymden. Mycket. Och vem gör inte det! Här kommer musik som passar bra när man tänker på Rymden. Och dålig musik som inte passar bra som man kanske helst ska undvika. Och en bok som man absolut ska undvika.

Bra musik som handlar om Rymden

Allt med SPOCK
Ja, detta är kanske egentligen inte så himla bra – men det handlar jättemycket om Enterprise, klingons och tribbles. Hur kan man låta bli att charmas av det? Star Trek, mina vänner, STAR TREK! All musik borde handla om Star Trek. Så är det. /Elin

Lost in space – Amiee Mann
Jag har nästan förlåtit Amiee Mann för att hon gjorde en jättetråkig spelning på Trägårn för något år sen och Lost in space tycker jag fortfarande är en riktigt bra skiva. Det är vemodigt och dystert precis som bra musik ska vara. Dessutom så har Amiee Mann gästspelat i Buffy! Med låtar från den här skivan! Otroligt coolt!/Elin

El-P I’ll Sleep When You’re Dead

Rymden är ångest. Så kan man sammanfatta den här skivan. Inte nog med att den börjar med ett fantastiskt ljudklipp från Twin Peaks som så fantastiskt bra sammanfattar varför Rymden är skitläskig ” "Do you think that if you were falling in space that you would slow down after a while or go faster and faster?” "Faster and faster, for a long time, you wouldn't feel anything. And you'd burst into fire, forever." HJÄLP!!!Dessutom finns det en deprimerande dänga om någon som blir kär i en fånge på ett fängelserymdskepp någon gång i framtiden. Allt är dessutom elektroniskt och smutsigt, så som framtiden är om man läst lite för många sf-böcker. Här kan ni höra den deprimerande rymdlåten

/Siska


Dålig musik som handlar om rymden och ja, det blev visst en bok också

Astro girl – Victoria Silvstedt
På många sätt skulle man kunna tro att detta skulle kunna bli den mest romantiska låten som skrivits. Jag menar, den handlar ju om rymden! Men HERREGUD! HERREGUD! Vilken smörja! Ibland hjälper det inte att ha varit Playboytjej, man gör inte alltid bättre musik för det. /Elin

Eftersom det inte finns någon mer dålig musik om Rymden så skriver vi om en dålig bok istället. Men den är å andra sidan så fruktansvärt superdålig att det räcker och blir över. Och den handlar egentligen inte om Rymden utan om relationer. Såklart John Grays bok Män är från Mars, kvinnor är från Venus. Den står på min absoluta hathylla, Dog (differential psykologi). Här kan man läsa sig till hur man kan bortförklara alla sina dåliga sidor i ett förhållande med att det är något man inte kan rå för, man är ju född så. USCH!!! Folk får fan ta lite ansvar för sina dåliga sidor och inte skylla dom på en fin och oskyldig planet. Tacka vet jag Futurama, där läser dom Maritaner är från mars, Venusianer är från Venus. Mycket bättre./Siska

Närproducerad, elektronisk och tokbra (alltså, typ miljövänligt)

Little Dragons sjävbetitlade skiva har länge legat på min lista över musik jag vet att jag kommer gilla men inte hunnit ta mig tid att leta upp. Efter lite tjat från en vän med föredömlig smak gjorde jag slag i saken. Och det är fruktansvärt bra. En underbar blandning av soul, electro, lite jazz men samtidigt inte alls pretto utan lättillgängligt och sjukt bra. Dessutom är dom från Göteborg, hurra! Perfekt sensommarmusik. Deras hemsida är dessutom ett föredöme i snygghet. Den nya skivan som kommer sista augusti ska enligt ryktet vara mer dansant vilket låter spännande.

Här kan ni se den fina videon till min favvolåt Constant suprises, ett perfekt bevis på att man inte behöver ha en superstor budget för att göra en snygg video. Och här Twice, också otroligt bra men mer finstämt och stämningsfullt.

Det blir sport, bara sport och ännu mera sport!

Elin och Siska är inte ett dugg bra på sport. Det är så krångligt med offsideregler och en massa annat som man inte fattar något av. Som tur är så finns det andra bibliotekarier som kan lite mer om detta. Martina Edwardsson har inte bara en fantastisk musiksmak, utan gillar typ all sport som finns. När hon inte jobbar på biblioteket i Höganäs, så verkar det som om hon bara tittar på sport mest hela tiden. Här ger hon fina tips på vilken sport ni ska se i sommar och vad för kultur som ska konsumeras till detta. Enjoy!

Var fjärde sommar är extra bra för oss som gillar sport på TV, för då är det OS. Man blir plötsligt helt besatt av sporter som bara verkar finnas vart fjärde år. Inte förrän 2012 är det dags nästa gång (om man inte räknar in vinter-OS nästa år) men det finns ju så mycket annan sport!

Bäst av sporter är friidrotten. Vad kan vara bättre än att se hur fort man kan springa, hur långt eller högt man kan hoppa eller hur långt man kan kasta? Enkelt och utan en massa dyr utrustning, mycket bra! Nu pågår VM i Berlin och fram till dess har man kunnat titta på friidrottsgalor varenda vecka, hurra! Mellan tävlingspassen i VM kan man passa på att läsa en självbiografi av en före detta höjdhoppande värmlänning och extra intressant blir det när det är just Stefan Holm som hållit i pennan. Alla som sett På Spåret förstår varför! Stefan Holm, höjdhoppare heter boken.

Vill man hellre lyssna på musik vill jag rekommendera skivbolaget Soul Jazz Records och deras samlingar under namnet Studio One. Jamaicanen Usain Bolt har sopat banan med de andra och har, än så längre, satt finfina världsrekord på 100 och 200 meter. Studio One-samlingarna bjuder på gräddan av jamaicansk musik. Särskilt bra är Studio One Soul 1 & 2 som ger dig soullåtar i jamaicansk tappning. En bok som är bra är More Fire av Karolina Ramqvist om en ung vit kvinna som lever med sin pojkvän på Jamaica. En bok om det vackra men också det fattiga, våldsamma Jamaica.

En annan sommarföljetong värd att följa är speedwayens Grand Prix. Från april till oktober är det tävlingar varannan lördagskväll. Och jag vill redan nu stoppa alla som klagar på att i speedway åker de bara runt, runt och det är väl inget att titta på. Men oj vad de lurar sig själva! Var hittar man mer action och dramatik? Dessutom finns det bra böcker om speedway. Anders Åberg har skrivit Kolstybb och metanol : svensk speedways historia, en guldgruva för kalenderbitaren och Tommy Rander, även känd från proggrörelsen, har författat Kurvornas konst : om speedway i Sverige och världen.

Speedway är inte bara bra på TV utan också live. Ljudet, doften, spänningen, publiken, den grillade korven! Själv ser jag minst en match varje sommar på Örnarnas hemmabana Grevby utanför Mariestad. På speedway.nu hittar du information om alla matcher.


http://www.speedway.nu/
http://www.speedwaygp.com/
http://www.youtube.com/watch?v=ibw6R3EScPA
www.iaaf.org/ (Internationella friidrottsförbundets hemsida)
http://www.souljazzrecords.co.uk/discography/?l=1 Studio One

Struktualism, deckare, slängkappor!

Nu har jag sträckläst Hypnotisören och det var ju himla spännande, precis lika spännande som när jag läste Män som hatar kvinnor några nätter på ett öde äldreboende (men inte riktigt lika läskigt, förvirrade äldre damer i nattlinne kan verkligen skrämma ihjäl en när man inte är beredd).
Men den stora frågan som vi alla ställer är ju: Är Lars Kepler nästa Stieg Larsson, är de det? Kom igen svara då! Är den det? Eller är det bara en extremt skicklig (och extremt irriterande) insäljning?
Om vi tänker på ”Stieg Larsson” så ja, ”Lars Kepler” är nya ”Stieg Larsson”, hypen är här och jag tror säkert Stieg Larsson-pocketerna kommer bytas ut mot Lars Kepler-pocketerna som kännemärke hur man känner igen svenskar utomlands. Eller kanske inte, för det är inte lika bra. För om vi pratar om böckerna Stieg Larsson skrev så är inte Hypnotisören i samma klass. Det gemensamma är sträckläsningen, bladvändarförmågan och att det verkligen är extra allt hos samtliga inblandade. Men medan Stieg Larsson är samhällstillvänd (varför pratar man så sällan om det förresten?) och på ett snyggt sätt får en att begripa var hans karaktärer kommer ifrån springer Keplers snarare runt och gör lite si och lite så (givetvis beroende på om personen är ond eller god, de goda gör goda saker och de onda men ni fattar). Om man vill vara jobbig kan man ju säga att där Stieg Larsson är strukturalist är Kepler postmodern men det är som sagt om man vill vara jobbig.
Men alltså jag tyckte det var helt okej, så länge man som läsare bara följer med och köper lite luckor här och där och en del rätt bisarra händelseförlopp. Det stora flytet tyckte jag fanns i bitarna om hypnotisören och dess arbete, där började även berättandet andas Stieg Larsson och dessutom ett otroligt intressant ämne, hypnos utan slängkappa!
Så testa, se om du gillar men om du mer gillade böckerna av Stieg Larsson än fenomenet ”Stieg Larsson” är kanske inte det här din bok i höst.
Och ett p.s. alltså bara för att man fått in tidernas bästa manus på Albert Bonniers förlag och måste ge ut det nu nu nu kan man ändå behöva korrekturläsa. Nej, det är inte charmigt med stavfel och helt störda meningar!
Puss och kram från Ida som fortfarande är på jakt efter bra deckare, tips mottages!

Nytillskott på bloggen, hurra!

Vi är väldigt glada för att presentera en person som i framtiden kommer gästblogga regelbundet här. Ni har nog träffat henne förut... Spänningen är olidlig. Vem kan det vara? Jo, Ida Forsberg som jobbar på Askims bibliotek!
Ida har läst helt sjukt mycket, hon har en otroligt imponerande bokhylla och säger alltid smarta saker om böcker som man själv kanske inte tänkte på när man läste boken. Dessutom har hon en otrolig bredd i det hon läser. Det spelar ingen roll om man frågar om Camilla Läckberg, den första antologin Johan Norberg medverkade i eller den där karelska arbetarromanen som 1973 kom ut från En bok för alla, Ida har läst dom. Tidigare har Ida bloggat om klasskildringar och flatromaner men för att ni ska få lära känna henne lite bättre har vi bett henne svara på våra 5 otroligt intellektuella frågor. Och imorgon kommer hennes första inlägg, om sommarens stora boksnackis, Hypnotisören.

1. Vilken är den bästa bok du har läst?
Alberteserien av Cora Sandel, för det är så skönt och härligt att få läsa en bok
om någon som försöker men misslyckas, försöker och misslyckas igen men ändå inte ger upp.
2. Vilken är den bästa skivan du vet?
en blandskiva jag gjorde till min kompis Kalle som han inte gillade. men jag äskar den fortfarande. man borde alltid göra blandskivor till sig själv.
3. Vilken är den bästa filmen du vet?
La bamba och Fucking åmål.
4. Vilken är din värsta läsupplevelse?
Ankdammen av Ian Wachtmeister.
5. Om du var en bok, vilken bok skulle du då vara?
jag skulle nog vara Loka Kanarps seriealbum Till mina vänner och ovänner
särskilt serien om flatan som skaffar pojkvän men skulle mycket hellre vara hennes
nya seriealbum Pärlor och patroner -60 historiska kvinnoporträtt mer pärlhalsband och maktfullkomlighet i den.

Musikaliska samtal med Elin och Siska 1

Genom veckorna har ni fått bekanta er med våra favoritböcker, våra värsta böcker och det ena med det tredje. Eftersom vi har musikvecka här på bloggen så blir det såklart denna vecka skivor i fokus. Denna gång skivor som betytt extra mycket på något sätt. Och nej, det är varken Smiths, Morrissey eller Prince.

Elin pratar inte om Morrissey, OMG!!! Utan istället om sin första favvoprettoskiva Disintegration med The Cure. Här kan ni höra Pictures of you om ni mot all förmodan har missat detta mästerverk.

Siska pratar om Bricks are heavy med L7. Har ni inte hört dom? Här får ni höra hiten Pretend that we're dead och få er dagliga dos av flanellskjortor och trassligt hår

Nya skivor, WOHO!

Vi fortsätter musikveckan här på bloggen och turligt nog har vi fått in en hel hög med nya skivor som bara ligger och längtar, längtar, längtar på att få bli hemlånade av någon musikintresserad person som har vägarna förbi biblioteket. Men det finns ju så mycket musik tänker du kanske nu. Lugn, bara lugn. Jag har redan valt ut några skivor som är extra bra.

These four walls av We were promised jetpacks

Jag är otroligt svag för skotska. Folk som sjunger på skotska och dessutom verkar ha det jobbigt kan ju bara bli bra. Så här får du ganska pompös, känslofylld och skotsk indierock.

Här kan ni lyssna på deras låtar

War ina Babylon: an Island reggae anthology av en massa olika

Jag tänker inte hymla med att reggae och ska är musik jag har otroligt svårt att förstå mig på. Allt låter ju lika dant! Dessutom förstår jag inte vad baktakt är. Ändå tycker jag den här samlingen är fenomenal. Skivbolaget Island records har släppt massor av ska och reggae och det är faktiskt en hel del riktiga pärlor på den här samlingen. Framförallt är det en himla massa. Och inte en enda låt av Bob Marley!

Horehound av The Dead weather

Dead weather är lite som en supergrupp. Lite som den amerikanska rockens dreamteam. Det är medlemmar från The Kills, Queens of the stone age, White stripes och Raconteurs. Jag har själv av någon anledning väldigt svårt för Jack White men här är han förpassad till trummorna och istället är det Alison Mosshart som sjunger. Bra val! Hon är grymt cool, har en grym röst och det passar väldigt bra ihop med den lite bluesiga och smutsiga musiken. Här kan ni se videon till Treat me like your mother

Dessutom har vi:

Marilyn Manson - The high end of low

Tinariwen - Imidiwan

Little boots - Hands, Bowerbords - Upper air

Eilen Jewell - Sea of tears,

Det finns hjälp mot musikabstinensen! Böcker om musik!

Såhär post-Way out west måste man försiktigt vänja sig av med att få se sina favoritband varje dag, vänja sig av vid timslång köer till allt och vänja sig av vid folk som klappar med till finstämda låtar (borde vara förbjudet!). För att abstinensen inte ska bli alltför stor har vi den stora godheten att idag bjuda på en lista med tre böcker om musik och två låtar om böcker. Snällt va?

Tre bra böcker om musik

Can't stop! Won't stop! av Jeff Chang handlar om coola saker som hiphop, graffitti och sånt men också om amerikas nutidshistoria, hur hemskt deprimerande folk har det och klass, etnicitet och sånt där som akademiker gillar. Boken har liksom något för alla! Oavsett om man är intresserad av musiken eller inte. Är man det, intresserad va musiken alltså, kan man dessutom med stor glädje använda sig av registret längst bak i boken där man får tips på musik, film och andra böcker.

Kärleken är som ett blandband: livet, låt för låt – Rob Sheffield
Rob Sheffield är musikjournalist och den här boken är en sorts bearbetningsbok som handlar om sorgen när hans fru dör plötsligt och oväntat. Utifrån blandband som Rob och hans fru spelat in till varandra får vi följa Rob och Renees kärlekshistoria. Det är sorgligt, rörande och musiknördigt. Och det är så lätt att känna igen sig i hur minnen är förknippade till låtar!

High Fidelity – Nick Hornby
Jaha, den här boken behöver man väl inte skriva så mycket om för alla har väl redan läst den, eller sett filmen. Ja, om ni nu inte minns detta så handlar boken om en kille som blir lämnad av sin tjej och så håller han på att sortera sina skivor en hel massa och söker upp sina gamla tjejer för att fatta vad som har hänt. Hur många såna här killar har man inte träffat? Som gillar musik alldeles för mycket och som analyserar sönder allting? Det är ju som en dokumentär! Fantastiskt bra!

Två låtar som på något sätt berör böcker

Handsome devil - The Smiths
Äsch, den här låten handlar kanske inte så himla mycket om böcker egentligen. Det är faktiskt bara ett försök från min sida att få skriva lite mer om hur fantastiska Smiths är, hur snygg Morrissey var på den tiden då det begav sig och att Morrissey skriver världens bästa låttexter. Smiths är världens bästa band, om det nu är någon som har missat det! Se här, här skriver Morrissey om böcker: There’s more to life than books you know, but not much more, not much more.

Librarian av My morning jacket
Alltså. Jag är nästan stum. Det här är... märkligt... obehagligt... roligt... eller alltså läs TEXTEN!!!

Simple little bookworm, buried underneath is the sexiest librarian

Take of those glasses and let your hair down for me

Vad gillar du för böcker om musik och musik om böcker?

Gotik, mystik, spänning och en författares märkliga upplevelser i Barcelona

För några år sedan var det ett himla tjat om Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Alla läste den och alla tyckte att den var fantastisk, så även jag. Men jag kan bli så less på författare som alla tycker är så himla bra och fantastiska. När sjuttonde personen för dagen kommer och frågar om P O Enquists Ett Annat liv så blir man liksom lite trött och börjar undra om det verkligen kan vara så där bra. (Ett annat liv är för övrigt fantastisk. Läs den.) Och när till och med Chefen tjatade om hur bra Ängelns lek, som är Ruiz Zafóns nya bok, var så himlade jag mest med ögonen.

MEN. Jag har haft fel förr och det hade jag den här gången med. Ängelns lek är en underbar roman – full med mystik, gotik och ytterst märkliga händelser. Dessutom handlar det om böcker och lite om bibliotek, så det är ju fantastiskt bara det! I boken förflyttas vi till ett dystert Barcelona på 1920-talet. David Martin är en författare som skriver gotiska skräckromaner. En dag blir han uppsökt av en man som ger honom ett uppdrag att skriva en fantastisk och unik bok och nu börjar det hända jättekonstiga och hemska och underliga grejer i David Martins liv. Han fastnar i ett händelseförlopp som han inte kan styra över och som han inte kan ta sig ur. Vad är gott och vad är ont och vem är den där märklige förläggaren och ja - det är spännande, mystiskt, oförutsägbart och det går absolut inte att sluta läsa. Så, läs den nu. Det är ju ändå trist väder idag, så det passar väl utmärkt att sitta i soffan under en filt, dricka te, lyssna på vemodig musik och läsa!

Elin och Siska bästa way out west-band: lördag

Lördagen är den eklektiska dagen på Way out west. Här kan alla former av böjelser tillfredsställas, oavsett om det är hiphop, obehagligt glad pop med afrorytmer eller män med skägg som är ens guilty pleasure. Inget av det tänker dock vi tipsa om idag, det har vi ju gjort till leda tidiagre. Istället blir det som följer

Gang Gang Dance
Kan det bli mer pretto? Antagligen inte. Trots sin artyfartighet är det riktigt bra. Lite märkligt, eller ja, mycker märkligt, men bra! Och jag misstänker att det dessutom kommer blir riktigt snyggt.

Jay Reatard
Det är något visst med riktigt bra poppunk. Det får det liksom att spritta i armar och ben och kroppen börjar röra sig sådär konstigt. Vad är det som händer? Även omd et kan låta lite obehagligt är det där sprittandet faktiskt rätt roligt och kommer till sin fulla rätt när man lyssnar på Jay Reatard. Riktigt, riktigt bra och svängig poppunk som även den mest inbitne indiepoparen kommer dansa till.

Ladyhawke
Om du vill känna sig snygg och bli glad så ska du hålla dig vaken och se Ladyhawke. Detta får den suraste och tristaste bibliotekarie att bli lycklig och på strålande humör. Jag brukar lyssna på Magic och My Delerium när jag har överdoserat på min melankoliska gubbmusik och då vill jag bara dansa och dricka öl. Bästa botemedlet mot alla typer av dysterhet!


Ingen biljett? Men det gör ju ingenting! Våra tips kan du istället låna på biblioteket! Gud så smart.

Elin och Siskas bästa Way out West-band - fredag

När det kommer in femtioåriga gubbar med mustasch till biblioteket och lämnar tillbaka skivor som dom tycker är bra, så är det alltid såna skivor som jag gillar. Jag har sagt det förut och jag säger det igen – jag är en gubbe! Om du är lika mycket en gubbe i själen som jag är så får du inte missa detta på fredagens Way out west!

Bon Iver
Jag såg Bon Iver live förra hösten. Det var spröttoch känslosamt. Och trångt och svettigt. Och så vackert att det nästan gjorde ont. Missa inte!

Band of horses
Skägg, gitarrer, flanellskjortor och fantastiska låtar. Mer behöver inte sägas.

Wilco
Ja, jag tjatar ofta om hur bra musiksmak mina barn har och på årets semester så bevisade dom det igen. Nog för att barnen gillar detta men det kan man ha överseende med när dom även sjunger med i One wing. Vi älskar Wilcos senaste skiva, den är jättefin och lovar gott inför WOW-spelningen. Ett måste för alla oss gubbar!

Elin och Siska bästa way out west-band: torsdag

Det är ju så många fantastiska saker som händer framöver. Kulturkalset (man kan se Europe, GRATIS!), VÄrsta boken (man kan få böcker, GRATIS! Om man är 13-20...) och så är det ju Way out west. Eftersom Elin och Siska är två barmhärtiga samariter har vi offrat oss och lyssnat igenom en hel del av årets musik-akter. Därför denna vecka: tre listor!!! En för varje dag på Way out west.

Idag blir det tre grupper du borde se på torsdagen, och om du inte vill hasa dig ut från din lugna vrå kan du låna skivor med dom på bibblan.

El perro del mar i Annedalskyrkan

Det här tror jag kommer bli spelningen man kommer komma ihåg i säkert... Tja, fyra år?

Den nya skivan är otroligt stämningsfull och El perro del mars röst är kanske inte alltid perfekt men alltid känslofylld. Dessutom, i en kyrka. Kommer bli tokfett änna!

The Bronx på Sticky fingers

Vad är det då för speciellt med det här? Ganska vanlig amerikansk hc/punk. Ganska svängigt. Ganska häftigt. Det är just det! Typiskt exempel på ganska ordinär men bra och svängig punk.

Blitzen Trapper på Pustervik

Jag är övertygad om att detta kommer bli en asfräck spelning. Blitzen Trapper spelar någon sorts experimentell contryfolkrock, som är ... eh... experimentell och spännande. Man måste älska en grupp som gör en låt som heter Sci-fi Kid. Så är det.

The Goths Guide To: Döden

Idag gästbloggar Liza som har två häftiga bloggar där hon är elak, smart och rolig och snygg och häftig. Liza har lärt mig allt jag kan om goth, böcker om homosexuella män som gillar blod och hur man känner igen en äkta klänning från 1920-talet. Förutom det har hon otroligt bra koll på böcker om döden, så idag

The Goths Guide To: Döden

Stiff av Mary Roach

Den bästa bok om döden och "vad som händer sen" du någonsin kommer att läsa. Den diskuterar allt från vad som händer om man donerar sig själv till vetenskapen, vilka olika begravningsformer det finns och hur de går till, rön och forskning på alla möjliga områden som rör de avlidna och deras fortsatta, ofta mycket händelserika, liv som lik. Fantastiskt rolig, men aldrig respektlös på de dödas bekostnad. Och varje gång jag fnittrar högt på tunnelbanan ser folk lika förfärade ut över vad det är jag läser.

Hanteringen av odöda av Johan Avjide Lindkvist

Jag tror jag har läst få böcker som tar upp sorg på ett sätt som kommit åt mig så mycket. Alla talar jämt om skräckböcker när de talar om Ajvide, men jag håller inte riktigt med. Jag tycker inte det är en skräckbok, levande döda eller ej. Om det är något den kryper tätt inpå är det känslan av förlust som man tror att man aldrig ska kunna vänja sig vid när en älskad går bort, med twisten att de fortfarande är närvarande.

The High Cost of Living av Neil Gaiman

Kommer döden att se ut som en liten gothtjej som kommer och hämtar dig en dag, med ett stort paraply och spetsiga kängor? Kanske, kanske inte, men The High Cost Of Living är en fantastisk serie om prioriteringar, att säga det man borde säga till de som betyder mest och att ingen vet hur mycket tid de har. Allt förpackat i vackert serieformat med en grym huvudperson (förutom Death själv då) i form av en lesbisk rockstjärna.

What Remains av Sally Mann

Fotobok, jag vet. Men den behandlar alla möjliga aspekter av döden och förändring. Sally Mann är en av vår tids absoluta storheter inom svartvit fotografi och om någon kn What Remains följer på ett fint sätt upp en av de miljöer Mary Roach tar upp i Stiff, nämligen forskningsfälten där man studerar... ja, vad man studerar får du veta om du läser Stiff!

Dansa På Min Grav av Aidan Chambers

Första gången jag läste den här boken krossade den mitt hjärta totalt. Den är inte bara en av de sorgligaste böckerna jag läst i hela mitt liv, det är en av de bästa böckerna jag läst, punkt. Aidan Chambers böcker har alltid haft en magisk förmåga att hamna mitt under näsan på mig när jag som bäst behövde dem och det fanns en tidpunkt när jag mer än något annat behövde läsa en bok om att vara att vara kär i någon som dör, om en hemlig homosexuell kärlekshistoria, om sorg och om att åka dit för att ha dansat på någons grav. Jag tror det finns en sådan tidpunkt för alla.

Vilka är dina favoritböcker om döden?

Ett högst väntat veckotips

Ett högst väntat veckotips som knappast kan förvåna någon tänker jag erbjuda er idag. Efter årets alltför korta och alltför flyktiga ferieveckor återvände jag till biblioteket, väl där låg det en fantastisk sak på mitt bord, ett recensionex av Henrik Bromanders nya bok Det händer här. Det lönar sig tyligen att urskiljningslöst hylla folk. Vill även påpeka att jag gillar pengar, skivor och mat så om någon vill skicka recensionsexemplar på det så går det alldeles utmärkt.

I Det händer här möter läsaren följande:
1. En 17-årig tjej som är olyckligt kär och har skaparångest. Dessutom är den där killen hon är olyckligt kär i en tönt, hur kul är det liksom? Hon isolerar sig under sommarlovets första veckor på sitt rum där hon iklädd pyjamas har ångest och låter bli att duscha (har Bromander varit 17-årig tjej undrar jag här. Verkar helt klart så).
2. En 14-åring på chartersemester med sina hopplösa, egoistiska föräldrar. Han är sådär hopplös och ångestfylld och mobbad att jag får alldeles ont i kroppen. Här hittar han dock sin första vän, en helt klart skum kille som verkar spendera dagarna med att dricka sprit och vara allmänt labil. 3. En lite lätt konstlat galen konsttjej från Örgryte.
4. Boken absoluta pärla, den unga killen från Karlskoga som drar till Thailand för att träna thaiboxning, hänger med en gammal hacker som en gång krigat med Razor1911 och är allmänt paranoid, inleder ett passionerat men destruktivt förhållande med en ladyboy och går matcher i thaboxning.

Bromander i novellform utan illustrationer är något helt annat än serierna. Det typiska äcklet är inte lika framträdande men istället är det Bromanders fascinerande förmåga att förmedla människor inifrån, deras tankar och logiska resonemang, på ett underbart realistiskt sätt som kommer fram. Inget är dolt, människors depraverade lustar blir logiska, äkta och på något sätt en del av det som gör dem mänskliga.
Det är något med hans personteckningar som får människors maniska intressen att bli helt normala. Oavsett om det är viljan att måla eller att vara den bästa thaiboxaren. Det är här jag hittar styrkan med Bromanders berättelser, han får läsaren att krypa innanför skinnet på sina karaktärer och inte tvärtom.
Som vanligt är bikaraktärerna nästan lika fascinerande som huvudpersonerna. Som vanligt är det ganska mycket äckel och framförallt, som vanligt är det jävligt bra.

Bloggchock! Modeblogg på biblioteksbloggen!

TEXTCHOCK!!! Kulturelitens främsta spjutspetsar Elin och Siska (eller, Elin är på semester så det är bara Siska) textchockar Sverige genom att samarbeta med Sveriges bästa modeblogg Mack & Orrys Fashion. Vad passar då bättre än att vi (eh, jag) berättar om de bästa modeböckerna du kan hitta på biblan? Antagligen ingenting. Nu råkar det ju vara så att jag inte har så bra koll på modeböcker så ni får hålla till godo med ett litet kåseri (HA!) om det jag lyckades skrapa ihop på hyllorna

Lite koll måste man ju ändå ha som bibliotekarie när det kommer in kunskapstörstande gymnasie-elever som ska skriva grupparbete om mode. Då är alltid Tony Lewenhaupt ett bra val. Hon är ämnesexpert på mode i National encyklopedin (kanske världens coolaste jobb, fast jag skulle vilja vara ämnesexpert om kanske rymden eller mat eller nått)




Den förutfattade meningen om bibliotek är väl annars att vi mest tillhandahåller böcker om folkdräkter och stickning. Och det gör vi ju såklart! Varför skulle vi inte? Handarbete är ett ytterst underskattat nöje. Och stickade accessoarer är ju alltid rätt. Speciellt om de bygger på mönster från det underbara förlaget LTs förlag (förkortning för Lantbruksförbundets Tidskriftsförlag, fattar man ju direkt att det bara kommer höjdarböcker därifrån, obs inte ironi). Annars kan man sticka enkla men inte jättespexiga saker från Sticka av Nina Sagulin eller SUPERSPEXIGA saker från Roliga stickboken av Rachael Matthews (där kan man t.ex. lära sig att sticka en öl, bra modeaccessoar!).



I övrigt rekommenderas följande hippa modeböcker:

Bokfabriken Faktas serie om 1900-talets modehistoria
Massa olika författare och massor med bilder, rolig att sitta och glo i. Ganska mycket lyteskomik.

Bibi Kants Hattar -hattglädje och hattrecept
Här får man lära sig att sy sina egna hattar. Boken är från 1996 och det är verkligen 1990-tals mode, hurra! Av någon outgrundlig anledning är dessutom ganska många av hattmodellerna på överkroppen endast iklädda bh alternativt bar bringa. Mycket märkligt. Kanske försöker man göra hatten lite mer sensuell? Lyckas ju sådär.

Inga Wintzells Slipsar
Den här boken är jätterolig! Och snygg! Den är upplagd som ett lexikon om slipsar, C står såklart för Cowboy-slipsar och L står för Ludvig XIV: kravatt, det var nämligen hans förtjänst att kravatten, som är slipsens anfader, slog igenom som mode accessoar. Spännande, eller hur? Fina bilder, roliga fakta och förbluffande rolig läsning.

Har du inte lärt dig tillräckligt om mode efter min djupgående analys av modets litterära historia? Men läs på Mack & Orrys Fashion då!

Veckans lista, fula och snygga bokomslag till biografier om män

Det finns ju en hel del omslag till biografier om olika gubbar som skulle kunna göra Drottning Silvia politiskt lesbisk. Vad är det för fel på folk? De enda riktigt snygga omslagen till biografier om män som vi hittade handlade om döda män. Beror det på att de själva inte fått påverka utformningen av omslaget? Det lämnar vi osagt. Här får ni i alla fall veckans lista, två snygga omslag till biografier om män och tre riktigt pinsamma.

Pinsamma omslag med (levande) gubbar

Stellan av Gunnar Rehlin
Hur tänkte man här? Vi tar en av Sveriges största skådelspelare. Sätter honom på en sandstrand (misstänkt likt något som kan hittas på Österlen) och ger betraktaren känslan av att han vill gå, men ändå stanna. Ah, han ser så sårbar ut. En man som har kontakt med sina känslor. Eller VAFAN! Det är ju ett fruktansvärt töntigt omslag. Stellan är ju cool! Varför ska han se sådär Ulf Lundellig ut? Jag blir totalt ointresserad av att läsa boken. Den kommer säkert framställa Stellan Skarsgård som en man som gillar Kvinnor, ett glas rött och att blicka ut över havet en vacker sommarnatt. Tvi!


På jakt efter historien, spioner, reportage, riddare och häxor av Jan Guillou
Don't judge a book by it's cover som det så vackert heter men det är precis vad jag tänker göra. Jan Guillou blickar ut över vad jag förmodar är västgötaslätten iförd en kungamantel hållandes ett svärd som han ledigt svingat över axeln. Fånigt! Hans riddarböcker tycks stigit honom över huvudet. Jag hade nog inte stört mig lika mycket på omslaget om Guillou stått iförd camouflagekläder och ett gevär riktat mot läsaren för det hade känts mer trovärdigt.

700 dagar i Rosenbad av Thomas Bodström
Det är väldigt tråkigt (eller bra om ni gillar Bodström) att ni inte kan se baksidan av boken, där gäspar Bodström och ser lite "crazy" ut. På ryggen av boken ser han sådär manligt skör ut. VARFÖR VARFÖR VARFÖR? Jag vill inte! Hade bara omslagsbilden varit med hade jag stått ut. Det är dom här tre på raden som visar på hans andra härliga avslappnade sidor som får mig att hulka. Det förstör helt ett i övrigt snyggt och avskalat omslag. Less is more. Vill jag veta mer om hans mjuka, fina och ömma manlighet kan jag läsa boken (eller inte).

Snygga (döda) gubbar

Med livet som insats : Berättelsen om Vladimir Majakovskij och hans krets av Bengt Jangfeldt

Ett så perfekt omslag, utformningen och typsnittet passar ihop med Majakovskij. Man förstår, även om man inte känner till honom, att här har vi en cool gammal ryss som var lite galen och anarkistisk. Så ska ett bra omslag vara tycker jag, ge en känsla av personen utan att visa honom som Österlen-skör. För det är ju inte direkt smickrande i min bok.

Ett bluesliv, berättelsen om Cornelis Vreewijk av Klas Gustafson
Ska man posera på ett biografiomslag så ska det göras med stil. Det är inte många som kan stå modell som Cornelis gör på omslaget med hedern i behåll, det krävs att man inte tar sig själv på för stort allvar trots att man levt ett hårt liv. Lägg märke till posen, läderkläderna, cigaretten, cigarettröken, den tomma blicken, hur nonchalant han håller i gitarren och den röda stolen. Bilden är tagen 1967 för Expressens serie "Heta stolen" och är helt enkelt fantastisk! Cornelis kläder påminner lite om den outfiten som Elvis bär på hans 68-comeback men Cornelis var först!

Vilka är dina bästa och sämsta omslag till biografier om gubbar?