Hyllningstal till fantastiska och oerhört muskulösa vänner samt ett skivtips oss gubbar emellan

Veckans tips från mig börjar med den utlovade hyllningen till mina snälla och starka vänner som hjälpte mig att flytta. Eftersom majoriteten av mina flyttbärare antingen var bibliotekarier eller gamla synthrävar (eller både och) blir hyllningen så här, så här samt så här. Tack rara ni, ni var fantastiska!

Själv lyssnar jag inte på synthmusik särskilt ofta längre. Jag har gått från att lyssna på väldigt arga män i korta frisyrer som sjunger väldigt argt på tyska till att lyssna på män med yviga skägg som sjunger sorgset om sorgliga saker. Så kan det gå. Nu ska vi inte psykologisera om varför detta har skett, utan vi kan väl nöja oss med att konstatera att jag har blivit en medelålders gubbe?

Just nu lyssnar jag väldigt mycket på Great Lake Swimmers. Här får jag allt en gubbe som jag gillar – stämsång, stillsamma och snälla sånger och en stor dos vemod. Dessutom spelas det banjo! BANJO! Och jag gillar det! Jag är en gubbe på riktigt! Great Lake Swimmers spelar folkrockig singer/songwritermusik på ett ungefär. Här får ni ett smakprov från gamla skivan Ongiara och detta är den finaste låten jag vet.

Nu har dom släppt en ny fantastisk skiva som heter Lost Channels. Den är också fantastisk för oss gubbar. Jag har börjat gå runt i rutig flannellskjorta här och funderar på att börja fiska – det är väl lagom gubbigt eller? Om man nu inte vill åka med mig ut och fiska så kan man träffa mig på Great Lake Swimmers spelningen på Woody West här i Göteborg 6/5. Då spelar dom tillsammans med Shearwater, ljuvligt för oss göbbar. Lost channels är också finfin med banjo och hela köret. Här kommer ett smakprov.

Kom på tårtkalas på lördag, ni vet vad som väntar: DJ:s, dans, tårta och Elin & Siska IRL.