Kristian Wedel är något så flott som Göteborgsexpert, journalist och författare. Siska har pratat om hans bok 63 skäl att åka till Hisingen och Elin har skrivit om hans nya bok Perspektiv på Göteborg. Som om inte det var nog skriver han även luckor till vår julkalender:
Byråchefens julblåsning
Jag vandrar i jul-Göteborg, under lampor som regntungt gungar.
Klockan två på eftermiddagen skumnar himlen över Gullbergsvass, gasklockans konturer flyr; på Drottningtorget står tidningskolportörerna i regnet, hopkörda som höglandsboskap; i Brunnsparkens väntkurer hänger orange cigarrettglödar; på Avenyn river blåsten i krulliga snörknutar på röda paket som sticker upp ur kassar.
På Friggagatan gör en polispatrull årets glöggkontroll. Här vidgas den råa och slamriga staden. Det är igenklappade porrklubbar med dammiga rutor, sadelmakare till motorcyklar och garagegap med röda cadillackar.
Patrullen vinkar in en vit BMW med julgran surrad på taket.
En expert yttrade nyligen i tv att granen hellre borde ha sprit än sockervatten. (Det var oklart om han var expert på granar eller sprit.)
Granen blir glad om den får hutta till tjugondag Knut.
Dimman blåser in från älven, den står mellan tegelväggarna på Friggagatan, som ett tyst spöke.
Polismannens hårlösa hjässa ser kall ut.
Varje gång jag ser en trafikpolis undrar jag om det var han som en vinternatt nykterhetstestade min vän byråchef B.
Byråchef B satt i organisationskommittén till ett stort kalas i festvåning med inhyrd orkester, buffé och dyrt rödvin.
Han hade kvalificerat sig genom sitt sinne för sparsamhet.
Det var ett lyckat kalas, har byråchef B senare berättat. Servitörer i vita rockar korkade upp.
Byråchef B rörde dock inte vinet. Han hade bil. (Dessutom – bör man meddela i en teaterviskning – ger rödvin honom migrän och gredelina läppar. Ett glas förvandlar honom till en vaxblek, vacklande, blodmynt och ljuskänslig 191 centimeter lång och ovanligt övertygande gestaltning av greve Dracula.)
Byråchef B drack mineralvatten och när han efter midnatt besiktigade det skövlade måltidslandskapet imponerades han av vinkyparnas flit.
På ett serveringsbord med vit duk stod kompanier av öppnade orörda flaskor.
Byråchefen tänkte några grammatiskt oklanderliga kötteder och började söka efter korkar för att temporärt kunna rädda några flaskor.
Vinkyparna hade slängt alla korkar.
Byråchefen lämnade festlokalen med en full öppnad flaska i varje hand, i en anda av vagt fatalistisk förtröstan.
Det var en tyst snöande vinternatt. Byråchef B vek in sig i bilen, klämde fast flaskorna mellan knäna och körde varsamt ut över spårvagnsspåren.
Polisens kontroll var förlagd till Wavrinskys plats.
Enligt vad byråchef B själv har berättat hade det då skvimpat ut ganska mycket.
Polismannens tankar när han stack in huvudet genom rutan och möttes av en vägg av rödvinsånga måste vi gissa oss till.
Likaså kan vi bara ana polismannens professionella bedömning när han såg de två flaskor som bilisten krampaktigt höll klämda mellan knäna.
Men man kan utgå från att han tänkte mycket när byråchefen B befanns vara helt nykter.
Tre gånger fick byråchef B blåsa.
Polismannen stod kvar och tittade sorgset och klentroget på alkomätaren.
Mannen i den vita BMW:n med julgranen på taket behöver bara blåsa en gång på Friggagatan.
Han viftas undan med en slapp honnör.
Det göteborgska julgråvädret rullas ut mellan fönster med röda adventsljusstakar.
Och granen kommer att stå så full och grann i stugan i tre veckor.
21 december: Viktor Sjöberg
Viktor Sjöberg är faktiskt inte bara musiker utan även bibliotekarie, alla tar av sig mössan och bockar för det superba yrkesvalet. Han har under hösten gästat Högsbo bibliotek spelandes till den gamla filmgodingen Doktor Caligaris kabinett och svarade i samband med det på våra intellektuella frågor. Nu har han även gjort en lucka till kalendern! Hurra!
Viktor Sjöberg - Gläns över sjö och strand (kort version) by viktorsjoberg
Saxofon & klaviatur: Frida Thurfjell.
Cello: Emma Augustsson.
Tekniker: Jonas Odhner.
Inspelad i Göteborg och Escondido.
21 december: Helena Dahlgren
Helena Dahlgren är en av Bokhororna, gillar skräck och är allmänt fantastisk. Detta då hon inte bara gillar vampyrjägare och annat skrämmande utan dessutom är otroligt intellektuell. Hon har dessutom döpt sin ena dotter efter en av Maria Gripes karaktärer. Som inte detta var nog har hon även gett oss en lucka till kalendern:
Böcker
A Christmas Carol – Charles Dickens
Juligare än så här blir det knappast. Bör – förtjänas att – läsas om ritualistiskt varje jul.
Tragedi på en lantkyrkogård – Maria Lang
Julen goes pusseldeckare. Paret Bure firar jul på en västmanländsk prästgård, men julstämningen störs av blodiga mord, bortsprungna vita kattungar och yppiga blondiner i grönt siden som heter Barbara. En guldgruva för femtiotalsnostalgiker!
A Redbird Christmas – Fannie Flagg
Okej, det är nu vi träder in i sliskigt violin- och sockervaddterritorium. Alla med latenta Ebenezer Scrooge-tendenser gör rätt i att hålla sig borta: det här är Julen i sin mest storögt tindrande och genomgoda form, om än i sydstatstappning. Historien i kort: ensam man med dödlig sjukdom åker till en liten stad i Alabama (givetvis - alla Fannie Flaggs romaner utspelar sig där) och återupptäcker livet och julen. Orsakar den lilla beskrivningen vällustskänslor eller spyreflexer? Lite av båda, va? Hur som helst finfin läsning för alla er som liksom jag totalt tappar omdömet så fort det börjar anas jul. Författaren har även skrivit Stekta gröna tomater.
Låtar
”(Christmas) Baby Please Come Home” – Darlene Love
Får symbolisera tidernas i särklass bästa julskiva, Phil Spectors A Christmas Gift To You från 1963 - dels för att det är en fantastisk låt och dels för att den är med i Gremlins. Rusigt, bjällerklangsrikt och närmast maniskt i sin juliver (tänk så mycket trevligare det var när Spectors mani var upptagen av att göra musik istället för att mörda b-skådespelerskor)… men med en bismak av bitterljuv längtan, och indränkt i Spectors legendariska wall of sound. Egentligen den enda julskivan du behöver.
”Fairytale of New York” – Shane McGowan & Kristy McColl
Men okej då, om vi talar låtar istället för skivor måste det här bli tidernas bästa. Jag tröttnar aldrig på att skråla med när Kristy McColls kristallklara stämma drämmer till med den gladlynta julhälsningen ”You scumbag/You maggot/You cheap lousy faggot/Merry christmas your arse/I thank God it’s our last”. Att Sven Wolter och Lotta Engberg spelat in en svensk version av tandtrollet McGowans finaste ögonblick är bara så fel. På så många sätt.
”Washington Square” – Chris Isaak
De bästa jullåtarna innehåller alltid ett stråk av melankoli, och här finns det massor med blå stämningar. Mr Forever Blue, bäst på blåtonad melankoli på den här sidan graven (R.I.P. Roy Orbinson), lägger huvudet på sned och sjunger med sin allra finaste röst om en oöppnad present under julgranen och hur julen vägrar infinna sig utan Henne.
TV-serier
”The Best Chrismukkah Ever” (The O.C., 1:13)
Det första och bästa Chrismukkah-avsnittet i 00-talets svar på Bevvan när det fortfarande var bra. Missa inte soundtracket!
”Omerta” (Millennium, 3:9)
Den tredje och sista säsongen av Chris Carters underskattade Arkiv X-spinoff är ojämnare än Bryan Adams ansikte, men det här julavsnittet, där Frank Black firar jul i Vermont med sin dotter och träffar en torped med mystiska kvinnliga skogsvänner, är riktigt, riktigt bra. Ganska otypiskt avsnitt för serien i stort, men sevärt och quirky.
”Christmas Carol” & ”Emily” (Arkiv X, 5:6 och 5:7)
Det är jul i Arkiv X-land, och Scully får reda på att hon har en dödssjuk liten dotter. Gripande dubbelavsnitt där Gillian Anderson får briljera.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar