Så här på julafton blir vår julklapp till er, och den perfekta avslutningen på vår fina julkalender, en lucka med Elin & Siska. Vi passar på att önska er God Jul med en alldeles speciellt intellektuell och tjusig lucka där vi sitter i Siskas kök, äter knäck och pratar om det vi älskar allra mest.
Siska älskar Science fiction och pratar om den bästa science fiction-skivan hon vet - The cold vein med Cannibal Ox. Den har hon bloggat om här. Rymden, hip-hop och robotar.
Den bästa Science fiction-bok Siska vet är Neal Stephensons Anathem, den har hon bloggat om här. Munkar, rymden och annat flott.
Föga förvånande älskar Elin Morrissey och the Smiths mest i hela världen. Självömkan, depp och perfekt popmusik. Här visar hon samlingskivan The world won't listen.
Elin har även med sig Morrisseys singel Ouija board, Ouija board och spelar b-sidan på den. Yes, I am blind heter den och är Elins älsklingslåt.
God Jul till er alla önskar Elin och Siska!
torsdag 24 december 2009
onsdag 23 december 2009
23 december: Hanna P/Karin Bolin-Derne
23 december: Hanna P
Hanna P är serietecknare och illustratör, en del av ateljesällskapet Världens Ende och av seriekollektivet Polly Darton. Inte illa. Dessutom kan man hitta hennes serier i Galago och i diverse flashiga publikationer i olika delar av världen (typ Kanada! Woho!). Serien som är dagens lucka har man tidigare kunnat hitta i fanzinet Deliriumkatten. Kicka på serien för att se den bättre.
23 december: Karin Bolin-Derne
Karin Bolin Derne är ett biblioteksfan och sångerska i poppiga och svängiga Alison, som ni minns från vårt Afternoon tea. Snart snart släpper dom sin första skiva. Hurra!
Karins spellista
Spellistan heter Holiday Emotions och berättar en story där många av de känslor som dyker upp vid jul och nyår finns representerade. Oavsett om det är längtan, glädje, lugn, melankoli, trötthet, förälskelse, sorg, kåthet, ånger, tokfnatt, rädsla eller bara brutalmycket dans i benen. Jag har valt låtar och artister som jag helt enkelt tycker är vansinnigt bra och blandat med låtar och artister som jag tycker är vansinnigt bra och som dessutom råkade komma under 2009. Som fantastiska albumet Love Is Not Pop från El Perro Del Mar, Editors underbara Papillon och Kent och deras Röd. Och Fibes Oh Fibes tillsammans med Kim Wild såklart!
Listan är gjord för att lyssnas rätt upp och ner, i den ordning låtarna ligger. Den är gjord för att bölja i tempo och i känslolägen, utan allt för jobbiga och tvära känslokast. Fimpa alltså Shuffle-inställningen i Spotify. Fast egna galna experiment med låtordningen kan säkert ge brillianta resultat! Och berätta en helt annan story!
Jag har gjort en Hitchcock och lagt vårt band i en liten roll i låtlistan också. Jag ville ha en låt som band ihop berättelsen på slutet och eftersom jag vet väldigt väl vad Okey handlar om råkar den passa in bra i historien.
Hoppas Holiday Emotions ska vara en trigger, en terapeut, en trallalalalakompis och att den berättar just det där du såväl behöver höra de här dagarna.
Hanna P är serietecknare och illustratör, en del av ateljesällskapet Världens Ende och av seriekollektivet Polly Darton. Inte illa. Dessutom kan man hitta hennes serier i Galago och i diverse flashiga publikationer i olika delar av världen (typ Kanada! Woho!). Serien som är dagens lucka har man tidigare kunnat hitta i fanzinet Deliriumkatten. Kicka på serien för att se den bättre.
23 december: Karin Bolin-Derne
Karin Bolin Derne är ett biblioteksfan och sångerska i poppiga och svängiga Alison, som ni minns från vårt Afternoon tea. Snart snart släpper dom sin första skiva. Hurra!
Karins spellista
Spellistan heter Holiday Emotions och berättar en story där många av de känslor som dyker upp vid jul och nyår finns representerade. Oavsett om det är längtan, glädje, lugn, melankoli, trötthet, förälskelse, sorg, kåthet, ånger, tokfnatt, rädsla eller bara brutalmycket dans i benen. Jag har valt låtar och artister som jag helt enkelt tycker är vansinnigt bra och blandat med låtar och artister som jag tycker är vansinnigt bra och som dessutom råkade komma under 2009. Som fantastiska albumet Love Is Not Pop från El Perro Del Mar, Editors underbara Papillon och Kent och deras Röd. Och Fibes Oh Fibes tillsammans med Kim Wild såklart!
Listan är gjord för att lyssnas rätt upp och ner, i den ordning låtarna ligger. Den är gjord för att bölja i tempo och i känslolägen, utan allt för jobbiga och tvära känslokast. Fimpa alltså Shuffle-inställningen i Spotify. Fast egna galna experiment med låtordningen kan säkert ge brillianta resultat! Och berätta en helt annan story!
Jag har gjort en Hitchcock och lagt vårt band i en liten roll i låtlistan också. Jag ville ha en låt som band ihop berättelsen på slutet och eftersom jag vet väldigt väl vad Okey handlar om råkar den passa in bra i historien.
Hoppas Holiday Emotions ska vara en trigger, en terapeut, en trallalalalakompis och att den berättar just det där du såväl behöver höra de här dagarna.
tisdag 22 december 2009
Litterära samtal med Elin och Siska 38
Förra veckan minns ni säkert att vi listade superhjältar hit och dit på bloggen. Nu är det dags för oss att avslöja våra favoriter:
Siska pratar om sin favoritsuperhjältsserie The Invisibles iför en väldigt snygg mantel.
Elin skäms jättemycket över att hon inte har läst Batman, fast han är den stiligaste superhjälten hon vet.
21 december: Kristian Wedel/Helena Dahlgren/Viktor Sjöberg
21 December: Kristian Wedel
Kristian Wedel är något så flott som Göteborgsexpert, journalist och författare. Siska har pratat om hans bok 63 skäl att åka till Hisingen och Elin har skrivit om hans nya bok Perspektiv på Göteborg. Som om inte det var nog skriver han även luckor till vår julkalender:
Byråchefens julblåsning
Jag vandrar i jul-Göteborg, under lampor som regntungt gungar.
Klockan två på eftermiddagen skumnar himlen över Gullbergsvass, gasklockans konturer flyr; på Drottningtorget står tidningskolportörerna i regnet, hopkörda som höglandsboskap; i Brunnsparkens väntkurer hänger orange cigarrettglödar; på Avenyn river blåsten i krulliga snörknutar på röda paket som sticker upp ur kassar.
På Friggagatan gör en polispatrull årets glöggkontroll. Här vidgas den råa och slamriga staden. Det är igenklappade porrklubbar med dammiga rutor, sadelmakare till motorcyklar och garagegap med röda cadillackar.
Patrullen vinkar in en vit BMW med julgran surrad på taket.
En expert yttrade nyligen i tv att granen hellre borde ha sprit än sockervatten. (Det var oklart om han var expert på granar eller sprit.)
Granen blir glad om den får hutta till tjugondag Knut.
Dimman blåser in från älven, den står mellan tegelväggarna på Friggagatan, som ett tyst spöke.
Polismannens hårlösa hjässa ser kall ut.
Varje gång jag ser en trafikpolis undrar jag om det var han som en vinternatt nykterhetstestade min vän byråchef B.
Byråchef B satt i organisationskommittén till ett stort kalas i festvåning med inhyrd orkester, buffé och dyrt rödvin.
Han hade kvalificerat sig genom sitt sinne för sparsamhet.
Det var ett lyckat kalas, har byråchef B senare berättat. Servitörer i vita rockar korkade upp.
Byråchef B rörde dock inte vinet. Han hade bil. (Dessutom – bör man meddela i en teaterviskning – ger rödvin honom migrän och gredelina läppar. Ett glas förvandlar honom till en vaxblek, vacklande, blodmynt och ljuskänslig 191 centimeter lång och ovanligt övertygande gestaltning av greve Dracula.)
Byråchef B drack mineralvatten och när han efter midnatt besiktigade det skövlade måltidslandskapet imponerades han av vinkyparnas flit.
På ett serveringsbord med vit duk stod kompanier av öppnade orörda flaskor.
Byråchefen tänkte några grammatiskt oklanderliga kötteder och började söka efter korkar för att temporärt kunna rädda några flaskor.
Vinkyparna hade slängt alla korkar.
Byråchefen lämnade festlokalen med en full öppnad flaska i varje hand, i en anda av vagt fatalistisk förtröstan.
Det var en tyst snöande vinternatt. Byråchef B vek in sig i bilen, klämde fast flaskorna mellan knäna och körde varsamt ut över spårvagnsspåren.
Polisens kontroll var förlagd till Wavrinskys plats.
Enligt vad byråchef B själv har berättat hade det då skvimpat ut ganska mycket.
Polismannens tankar när han stack in huvudet genom rutan och möttes av en vägg av rödvinsånga måste vi gissa oss till.
Likaså kan vi bara ana polismannens professionella bedömning när han såg de två flaskor som bilisten krampaktigt höll klämda mellan knäna.
Men man kan utgå från att han tänkte mycket när byråchefen B befanns vara helt nykter.
Tre gånger fick byråchef B blåsa.
Polismannen stod kvar och tittade sorgset och klentroget på alkomätaren.
Mannen i den vita BMW:n med julgranen på taket behöver bara blåsa en gång på Friggagatan.
Han viftas undan med en slapp honnör.
Det göteborgska julgråvädret rullas ut mellan fönster med röda adventsljusstakar.
Och granen kommer att stå så full och grann i stugan i tre veckor.
21 december: Viktor Sjöberg
Viktor Sjöberg är faktiskt inte bara musiker utan även bibliotekarie, alla tar av sig mössan och bockar för det superba yrkesvalet. Han har under hösten gästat Högsbo bibliotek spelandes till den gamla filmgodingen Doktor Caligaris kabinett och svarade i samband med det på våra intellektuella frågor. Nu har han även gjort en lucka till kalendern! Hurra!
Viktor Sjöberg - Gläns över sjö och strand (kort version) by viktorsjoberg
Saxofon & klaviatur: Frida Thurfjell.
Cello: Emma Augustsson.
Tekniker: Jonas Odhner.
Inspelad i Göteborg och Escondido.
21 december: Helena Dahlgren
Helena Dahlgren är en av Bokhororna, gillar skräck och är allmänt fantastisk. Detta då hon inte bara gillar vampyrjägare och annat skrämmande utan dessutom är otroligt intellektuell. Hon har dessutom döpt sin ena dotter efter en av Maria Gripes karaktärer. Som inte detta var nog har hon även gett oss en lucka till kalendern:
Böcker
A Christmas Carol – Charles Dickens
Juligare än så här blir det knappast. Bör – förtjänas att – läsas om ritualistiskt varje jul.
Tragedi på en lantkyrkogård – Maria Lang
Julen goes pusseldeckare. Paret Bure firar jul på en västmanländsk prästgård, men julstämningen störs av blodiga mord, bortsprungna vita kattungar och yppiga blondiner i grönt siden som heter Barbara. En guldgruva för femtiotalsnostalgiker!
A Redbird Christmas – Fannie Flagg
Okej, det är nu vi träder in i sliskigt violin- och sockervaddterritorium. Alla med latenta Ebenezer Scrooge-tendenser gör rätt i att hålla sig borta: det här är Julen i sin mest storögt tindrande och genomgoda form, om än i sydstatstappning. Historien i kort: ensam man med dödlig sjukdom åker till en liten stad i Alabama (givetvis - alla Fannie Flaggs romaner utspelar sig där) och återupptäcker livet och julen. Orsakar den lilla beskrivningen vällustskänslor eller spyreflexer? Lite av båda, va? Hur som helst finfin läsning för alla er som liksom jag totalt tappar omdömet så fort det börjar anas jul. Författaren har även skrivit Stekta gröna tomater.
Låtar
”(Christmas) Baby Please Come Home” – Darlene Love
Får symbolisera tidernas i särklass bästa julskiva, Phil Spectors A Christmas Gift To You från 1963 - dels för att det är en fantastisk låt och dels för att den är med i Gremlins. Rusigt, bjällerklangsrikt och närmast maniskt i sin juliver (tänk så mycket trevligare det var när Spectors mani var upptagen av att göra musik istället för att mörda b-skådespelerskor)… men med en bismak av bitterljuv längtan, och indränkt i Spectors legendariska wall of sound. Egentligen den enda julskivan du behöver.
”Fairytale of New York” – Shane McGowan & Kristy McColl
Men okej då, om vi talar låtar istället för skivor måste det här bli tidernas bästa. Jag tröttnar aldrig på att skråla med när Kristy McColls kristallklara stämma drämmer till med den gladlynta julhälsningen ”You scumbag/You maggot/You cheap lousy faggot/Merry christmas your arse/I thank God it’s our last”. Att Sven Wolter och Lotta Engberg spelat in en svensk version av tandtrollet McGowans finaste ögonblick är bara så fel. På så många sätt.
”Washington Square” – Chris Isaak
De bästa jullåtarna innehåller alltid ett stråk av melankoli, och här finns det massor med blå stämningar. Mr Forever Blue, bäst på blåtonad melankoli på den här sidan graven (R.I.P. Roy Orbinson), lägger huvudet på sned och sjunger med sin allra finaste röst om en oöppnad present under julgranen och hur julen vägrar infinna sig utan Henne.
TV-serier
”The Best Chrismukkah Ever” (The O.C., 1:13)
Det första och bästa Chrismukkah-avsnittet i 00-talets svar på Bevvan när det fortfarande var bra. Missa inte soundtracket!
”Omerta” (Millennium, 3:9)
Den tredje och sista säsongen av Chris Carters underskattade Arkiv X-spinoff är ojämnare än Bryan Adams ansikte, men det här julavsnittet, där Frank Black firar jul i Vermont med sin dotter och träffar en torped med mystiska kvinnliga skogsvänner, är riktigt, riktigt bra. Ganska otypiskt avsnitt för serien i stort, men sevärt och quirky.
”Christmas Carol” & ”Emily” (Arkiv X, 5:6 och 5:7)
Det är jul i Arkiv X-land, och Scully får reda på att hon har en dödssjuk liten dotter. Gripande dubbelavsnitt där Gillian Anderson får briljera.
Kristian Wedel är något så flott som Göteborgsexpert, journalist och författare. Siska har pratat om hans bok 63 skäl att åka till Hisingen och Elin har skrivit om hans nya bok Perspektiv på Göteborg. Som om inte det var nog skriver han även luckor till vår julkalender:
Byråchefens julblåsning
Jag vandrar i jul-Göteborg, under lampor som regntungt gungar.
Klockan två på eftermiddagen skumnar himlen över Gullbergsvass, gasklockans konturer flyr; på Drottningtorget står tidningskolportörerna i regnet, hopkörda som höglandsboskap; i Brunnsparkens väntkurer hänger orange cigarrettglödar; på Avenyn river blåsten i krulliga snörknutar på röda paket som sticker upp ur kassar.
På Friggagatan gör en polispatrull årets glöggkontroll. Här vidgas den råa och slamriga staden. Det är igenklappade porrklubbar med dammiga rutor, sadelmakare till motorcyklar och garagegap med röda cadillackar.
Patrullen vinkar in en vit BMW med julgran surrad på taket.
En expert yttrade nyligen i tv att granen hellre borde ha sprit än sockervatten. (Det var oklart om han var expert på granar eller sprit.)
Granen blir glad om den får hutta till tjugondag Knut.
Dimman blåser in från älven, den står mellan tegelväggarna på Friggagatan, som ett tyst spöke.
Polismannens hårlösa hjässa ser kall ut.
Varje gång jag ser en trafikpolis undrar jag om det var han som en vinternatt nykterhetstestade min vän byråchef B.
Byråchef B satt i organisationskommittén till ett stort kalas i festvåning med inhyrd orkester, buffé och dyrt rödvin.
Han hade kvalificerat sig genom sitt sinne för sparsamhet.
Det var ett lyckat kalas, har byråchef B senare berättat. Servitörer i vita rockar korkade upp.
Byråchef B rörde dock inte vinet. Han hade bil. (Dessutom – bör man meddela i en teaterviskning – ger rödvin honom migrän och gredelina läppar. Ett glas förvandlar honom till en vaxblek, vacklande, blodmynt och ljuskänslig 191 centimeter lång och ovanligt övertygande gestaltning av greve Dracula.)
Byråchef B drack mineralvatten och när han efter midnatt besiktigade det skövlade måltidslandskapet imponerades han av vinkyparnas flit.
På ett serveringsbord med vit duk stod kompanier av öppnade orörda flaskor.
Byråchefen tänkte några grammatiskt oklanderliga kötteder och började söka efter korkar för att temporärt kunna rädda några flaskor.
Vinkyparna hade slängt alla korkar.
Byråchefen lämnade festlokalen med en full öppnad flaska i varje hand, i en anda av vagt fatalistisk förtröstan.
Det var en tyst snöande vinternatt. Byråchef B vek in sig i bilen, klämde fast flaskorna mellan knäna och körde varsamt ut över spårvagnsspåren.
Polisens kontroll var förlagd till Wavrinskys plats.
Enligt vad byråchef B själv har berättat hade det då skvimpat ut ganska mycket.
Polismannens tankar när han stack in huvudet genom rutan och möttes av en vägg av rödvinsånga måste vi gissa oss till.
Likaså kan vi bara ana polismannens professionella bedömning när han såg de två flaskor som bilisten krampaktigt höll klämda mellan knäna.
Men man kan utgå från att han tänkte mycket när byråchefen B befanns vara helt nykter.
Tre gånger fick byråchef B blåsa.
Polismannen stod kvar och tittade sorgset och klentroget på alkomätaren.
Mannen i den vita BMW:n med julgranen på taket behöver bara blåsa en gång på Friggagatan.
Han viftas undan med en slapp honnör.
Det göteborgska julgråvädret rullas ut mellan fönster med röda adventsljusstakar.
Och granen kommer att stå så full och grann i stugan i tre veckor.
21 december: Viktor Sjöberg
Viktor Sjöberg är faktiskt inte bara musiker utan även bibliotekarie, alla tar av sig mössan och bockar för det superba yrkesvalet. Han har under hösten gästat Högsbo bibliotek spelandes till den gamla filmgodingen Doktor Caligaris kabinett och svarade i samband med det på våra intellektuella frågor. Nu har han även gjort en lucka till kalendern! Hurra!
Viktor Sjöberg - Gläns över sjö och strand (kort version) by viktorsjoberg
Saxofon & klaviatur: Frida Thurfjell.
Cello: Emma Augustsson.
Tekniker: Jonas Odhner.
Inspelad i Göteborg och Escondido.
21 december: Helena Dahlgren
Helena Dahlgren är en av Bokhororna, gillar skräck och är allmänt fantastisk. Detta då hon inte bara gillar vampyrjägare och annat skrämmande utan dessutom är otroligt intellektuell. Hon har dessutom döpt sin ena dotter efter en av Maria Gripes karaktärer. Som inte detta var nog har hon även gett oss en lucka till kalendern:
Böcker
A Christmas Carol – Charles Dickens
Juligare än så här blir det knappast. Bör – förtjänas att – läsas om ritualistiskt varje jul.
Tragedi på en lantkyrkogård – Maria Lang
Julen goes pusseldeckare. Paret Bure firar jul på en västmanländsk prästgård, men julstämningen störs av blodiga mord, bortsprungna vita kattungar och yppiga blondiner i grönt siden som heter Barbara. En guldgruva för femtiotalsnostalgiker!
A Redbird Christmas – Fannie Flagg
Okej, det är nu vi träder in i sliskigt violin- och sockervaddterritorium. Alla med latenta Ebenezer Scrooge-tendenser gör rätt i att hålla sig borta: det här är Julen i sin mest storögt tindrande och genomgoda form, om än i sydstatstappning. Historien i kort: ensam man med dödlig sjukdom åker till en liten stad i Alabama (givetvis - alla Fannie Flaggs romaner utspelar sig där) och återupptäcker livet och julen. Orsakar den lilla beskrivningen vällustskänslor eller spyreflexer? Lite av båda, va? Hur som helst finfin läsning för alla er som liksom jag totalt tappar omdömet så fort det börjar anas jul. Författaren har även skrivit Stekta gröna tomater.
Låtar
”(Christmas) Baby Please Come Home” – Darlene Love
Får symbolisera tidernas i särklass bästa julskiva, Phil Spectors A Christmas Gift To You från 1963 - dels för att det är en fantastisk låt och dels för att den är med i Gremlins. Rusigt, bjällerklangsrikt och närmast maniskt i sin juliver (tänk så mycket trevligare det var när Spectors mani var upptagen av att göra musik istället för att mörda b-skådespelerskor)… men med en bismak av bitterljuv längtan, och indränkt i Spectors legendariska wall of sound. Egentligen den enda julskivan du behöver.
”Fairytale of New York” – Shane McGowan & Kristy McColl
Men okej då, om vi talar låtar istället för skivor måste det här bli tidernas bästa. Jag tröttnar aldrig på att skråla med när Kristy McColls kristallklara stämma drämmer till med den gladlynta julhälsningen ”You scumbag/You maggot/You cheap lousy faggot/Merry christmas your arse/I thank God it’s our last”. Att Sven Wolter och Lotta Engberg spelat in en svensk version av tandtrollet McGowans finaste ögonblick är bara så fel. På så många sätt.
”Washington Square” – Chris Isaak
De bästa jullåtarna innehåller alltid ett stråk av melankoli, och här finns det massor med blå stämningar. Mr Forever Blue, bäst på blåtonad melankoli på den här sidan graven (R.I.P. Roy Orbinson), lägger huvudet på sned och sjunger med sin allra finaste röst om en oöppnad present under julgranen och hur julen vägrar infinna sig utan Henne.
TV-serier
”The Best Chrismukkah Ever” (The O.C., 1:13)
Det första och bästa Chrismukkah-avsnittet i 00-talets svar på Bevvan när det fortfarande var bra. Missa inte soundtracket!
”Omerta” (Millennium, 3:9)
Den tredje och sista säsongen av Chris Carters underskattade Arkiv X-spinoff är ojämnare än Bryan Adams ansikte, men det här julavsnittet, där Frank Black firar jul i Vermont med sin dotter och träffar en torped med mystiska kvinnliga skogsvänner, är riktigt, riktigt bra. Ganska otypiskt avsnitt för serien i stort, men sevärt och quirky.
”Christmas Carol” & ”Emily” (Arkiv X, 5:6 och 5:7)
Det är jul i Arkiv X-land, och Scully får reda på att hon har en dödssjuk liten dotter. Gripande dubbelavsnitt där Gillian Anderson får briljera.
måndag 21 december 2009
Broar, böcker och en tävling
Cross Water är en av de finaste böckerna som jag har sett. Ewa K Andinsson är en broälskande och jätteduktig fotograf som har rest runt i Sverige och tagit tjusiga och stiliga foton på broar, bland annat Tjörnbron. Det är min favoritbro. Bon Hansson har skrivit fina texter som Stina Wirsén har textat jättesnyggt. Sen får man lära sig en massa om broar också. Fina grejer. Ewa ligger bakom det sprillans nya förlaget Adina förlag som ska ge ut snygga faktaböcker. Sånt gillar vi.Ewa har snällt svarat på våra intellektuella frågor!
1. Vilken är den bästa bok du har läst?
Eftersom jag är en obotlig visionär och en person som tror att alla människor klarar det mesta bara de tror på sig själva, så måste jag svara att utifrån den utgångspunkten är den bästa bok jag läst "Alkemisten" av Paulo Coelho. Att ha en stark tro på något kan hjälpa en att klara de flesta hindren, bara man vågar söka nya vägar när det tar emot. Annars tycker jag också om "Frukost på Tiffany´s" av Truman Capote, en bok full av udda karaktärer och annorlunda historia.
2. Vilken är den bästa skivan du vet?
Jag tycker om det mesta i musikväg, men en av mina absoluta favoriter är Sting. Inte bara han utan alla musiker han omger sig med är fantastiskt duktiga. Det är en fröjd att lyssna till människor som behärskar sitt instrument.
3. Vilken är den bästa filmen du vet?
Det är svårt att säga att något är det bästa, när man som jag tycker om väldigt mycket. Men en film jag tycker är en av de absolut bästa är Allt om min mamma av Pedro Almodovar. Intressant historia, fantastiskt snyggt filmat och bra skådespelare.
4. Vilken är din värsta läsupplevelse?
Jag gissar att den inte inträffat ännu...
5. Om du var en bro, vilken bro skulle du då vara?
Av de broar jag har i min brobok, Cross Water, så skulle jag nog säga att jag skulle vilja vara Högakusten bron. Stolt och rakryggad står hon där uppe i norr omgärdad av vacker natur...
Eftersom jag är en obotlig visionär och en person som tror att alla människor klarar det mesta bara de tror på sig själva, så måste jag svara att utifrån den utgångspunkten är den bästa bok jag läst "Alkemisten" av Paulo Coelho. Att ha en stark tro på något kan hjälpa en att klara de flesta hindren, bara man vågar söka nya vägar när det tar emot. Annars tycker jag också om "Frukost på Tiffany´s" av Truman Capote, en bok full av udda karaktärer och annorlunda historia.
2. Vilken är den bästa skivan du vet?
Jag tycker om det mesta i musikväg, men en av mina absoluta favoriter är Sting. Inte bara han utan alla musiker han omger sig med är fantastiskt duktiga. Det är en fröjd att lyssna till människor som behärskar sitt instrument.
3. Vilken är den bästa filmen du vet?
Det är svårt att säga att något är det bästa, när man som jag tycker om väldigt mycket. Men en film jag tycker är en av de absolut bästa är Allt om min mamma av Pedro Almodovar. Intressant historia, fantastiskt snyggt filmat och bra skådespelare.
4. Vilken är din värsta läsupplevelse?
Jag gissar att den inte inträffat ännu...
5. Om du var en bro, vilken bro skulle du då vara?
Av de broar jag har i min brobok, Cross Water, så skulle jag nog säga att jag skulle vilja vara Högakusten bron. Stolt och rakryggad står hon där uppe i norr omgärdad av vacker natur...
Dessutom har Ewa varit så snäll att hon har gett oss en signerad bok. Woho! Den kan bli din om du kan svara på dessa frågor!
Ur vilka brolåtar kommer dessa textrader? Vi vill veta artist och låttitel.
1.
Sometimes I feel like
I don't have a partner
Sometimes I feel like my only friend
Is the city I live in, the city of angels
Lonely as I am, together we cry
2.
When you're down and out
When you're on the street
When evening falls so hard
I will comfort you
3.
Men jag undrar ännu vem
ska ta hand om denna obrukbara spillra av en man
Åh, ta mig hem
Ta mig dit jag kan få sova mig hel igen
Maila oss de rätta svaren!
21 december: Jon Mårtensson/Johannes Torstensson
21 december: Jon Mårtensson
Jon Mårtensson gräver där han står, gör elektronisk musik, snygga informationsfilmer som får den mest synth-ointresserade att börja fundera på att skaffa en Monomachine (vad nu det är), skriver texter som getts ut i diverse fanzines och i antologin Det Grymma Svärdet samt är en del av ateljesällskapet Världens Ende. Som om inte det var nog gör han också fantastiska julkalendersluckor med denna juls bästa hit!
Ett oväntat öde
En av människans mest intressanta sidor är vår tendens till kreativt
missbruk. Ta bara skolrastgårdarnas träytor och deras inetsade
hälsningar och hotelser. Förstoringsglas Sverige över fick en helt ny
funktion då de användes till att lämna avtryck istället för att få
saker att se större ut än vad de var. Sett ur detta perspektiv är den
lilla silverfärgade synthen TB-303 en avlägsen släkting till
förstoringsglaset.
303’an lanserades i början av 1980-talet och var egentligen tänkt som
ett substitut för elbasen. Succén uteblev, främst på grund av att den
när allt kom omkring inte lät speciellt likt en riktig bas. Att den
var ovanligt svårarbetad och att manualen inledningsvis bara fanns på
japanska gjorde inte saken bättre. Det dröjde inte länge förrän den
var ett vanligt inslag på andrahandsmarknaden.
Fattiga electro/techno/house-producenter var inte sena med att dra
nytta av detta. Som oväntad bonus upptäckte de också att 303’an, med
lite trixande, kunde få fram ljud som inte lät som något annat.
Svajigt, gummiartat och hypnotiskt. Ett urljud som blev så populärt
att det efter bara några år lagt grunden till en helt egen musikgenre,
Acid House.
Sommaren 1988 kulminerade det hela under den så kallade Second Summer
of Love. Ravekulturen, som till stor del baserades på Acid House, slog
igenom och den gula, cirkelrunda, och leende acidloggan blev
populärkulturellt allmängods.
Efter denna historialektion i turbofart är det dags för mig att bjuda
på en jullåt med starka inslag av acid. Känn knorret. Hela härligheten
är uppmashad med låten Skeng från 2008 års bästa skiva London Zoo.
Flowdan, Killa P och producenten The Bug vet hur den smutsiga
brittiska slipstenen ska dras. God jul!
21 december: Johannes Torstensson
Johannes Torstensson har det man på 1940-talssvenska brukar kalla många strängar på sin lyra. En sträng på lyran involverar serietecknande i Galago, Hjälp och egna fanzinet Aggro, skämttecknande om svenska rappare på Mybestfriendismygrind, vilket genererade både hyllningar och mordhot. En annan sträng är rappandet som medlem i alternativrapbandet Hovstaterna. Dessutom ingår Johannes i ateljesällskapet Världens Ende, som består av några av Sveriges bästa serietecknare/textförfattare. Nog talat, här kommer luckan!
Jag släppte mitt elfte seriefanzine "Aggrokultur XI" i september, där Dilla-serien är med. (Siskas anmärkning: J. Dilla kan du höra några smakprov av här och här (tillsammans med Madlib som Jaylib). Klicka på bilderna för att se dom närmare.)
Jon Mårtensson gräver där han står, gör elektronisk musik, snygga informationsfilmer som får den mest synth-ointresserade att börja fundera på att skaffa en Monomachine (vad nu det är), skriver texter som getts ut i diverse fanzines och i antologin Det Grymma Svärdet samt är en del av ateljesällskapet Världens Ende. Som om inte det var nog gör han också fantastiska julkalendersluckor med denna juls bästa hit!
Ett oväntat öde
En av människans mest intressanta sidor är vår tendens till kreativt
missbruk. Ta bara skolrastgårdarnas träytor och deras inetsade
hälsningar och hotelser. Förstoringsglas Sverige över fick en helt ny
funktion då de användes till att lämna avtryck istället för att få
saker att se större ut än vad de var. Sett ur detta perspektiv är den
lilla silverfärgade synthen TB-303 en avlägsen släkting till
förstoringsglaset.
303’an lanserades i början av 1980-talet och var egentligen tänkt som
ett substitut för elbasen. Succén uteblev, främst på grund av att den
när allt kom omkring inte lät speciellt likt en riktig bas. Att den
var ovanligt svårarbetad och att manualen inledningsvis bara fanns på
japanska gjorde inte saken bättre. Det dröjde inte länge förrän den
var ett vanligt inslag på andrahandsmarknaden.
Fattiga electro/techno/house-producenter var inte sena med att dra
nytta av detta. Som oväntad bonus upptäckte de också att 303’an, med
lite trixande, kunde få fram ljud som inte lät som något annat.
Svajigt, gummiartat och hypnotiskt. Ett urljud som blev så populärt
att det efter bara några år lagt grunden till en helt egen musikgenre,
Acid House.
Sommaren 1988 kulminerade det hela under den så kallade Second Summer
of Love. Ravekulturen, som till stor del baserades på Acid House, slog
igenom och den gula, cirkelrunda, och leende acidloggan blev
populärkulturellt allmängods.
Efter denna historialektion i turbofart är det dags för mig att bjuda
på en jullåt med starka inslag av acid. Känn knorret. Hela härligheten
är uppmashad med låten Skeng från 2008 års bästa skiva London Zoo.
Flowdan, Killa P och producenten The Bug vet hur den smutsiga
brittiska slipstenen ska dras. God jul!
21 december: Johannes Torstensson
Johannes Torstensson har det man på 1940-talssvenska brukar kalla många strängar på sin lyra. En sträng på lyran involverar serietecknande i Galago, Hjälp och egna fanzinet Aggro, skämttecknande om svenska rappare på Mybestfriendismygrind, vilket genererade både hyllningar och mordhot. En annan sträng är rappandet som medlem i alternativrapbandet Hovstaterna. Dessutom ingår Johannes i ateljesällskapet Världens Ende, som består av några av Sveriges bästa serietecknare/textförfattare. Nog talat, här kommer luckan!
Jag släppte mitt elfte seriefanzine "Aggrokultur XI" i september, där Dilla-serien är med. (Siskas anmärkning: J. Dilla kan du höra några smakprov av här och här (tillsammans med Madlib som Jaylib). Klicka på bilderna för att se dom närmare.)
söndag 20 december 2009
20 december:Martin Fagerberg/Emma Lindgren
Martin Fagerberg är filmentusiast, biblioteksbesökare och kanske Elin och Siskas största fan. Sånt gillar vi. Martin har dessutom varit rar nog att skirva en julkalenderlucka åt oss. Hurra!En författare som bör återupptäckas om man inte läst honom på länge är den eminente Terry Pratchett. Med över femtio titlar i bagaget är det alltid någon man missat, jag vill gärna rekommendera den oftast översedda trilogin om the Wee Free. Terry har utvecklats väldigt under sin karriär och i hans senare böcker har han låtit karaktärerna ta mer plats och handlingen mer sammanhängande. Den ojämna kvalitén som fanns i hans tidiga böcker är numera helt borta.
Terry själv har tyvärr diagnostiseras med Alzheimers för några år sen men det har lyckligtvis inte påverkat skrivandet än då hans senaste book Unseen Academicals fått strålande betyg.
Men nu till juletid är det Hogfather (svensk titel Svinvinternatt) som gäller. Vem vill inte se världens läskigaste lönnmördare försöka ta kål på grisefar och se DÖDEN ersätta honom?
Det är ingen riktig jul om man inte gör ett besök i skivvärlden.
För er som inte har tid att läsa så kan ni även försöka leta upp miniserien av BBC som är klart sevärd.
Emma Lindgren har julkalendrat hos oss en gång tidigare, men har varit superflitig och skickat in en lucka till. Här tipsar hon om finfin julläsning:Någonstans i det avlägsna, mörka Småland brinner i underjorden en av Sveriges största eldar. Där huserar Henrik Holmström, som likt en häxa rör i en bubblande och osande kittel. Den färdiga och ständigt sjudande brygden är en blodröd sörja av obskyra texter som tar dig bortom dagens svenska, ibland fisljumma litterära klimat. Den färdiga brygden är Eskapix, som är något så unikt som en tidskrift för skräck, pulp och rock n’ roll. Inom dess numera inbundna pärmar är nästan allt tillåtet och på baksidan påpekas att delar av innehållet kan vara stötande för känsliga personer. Så är man känslig för tentakler, inte så politisk korrekt eller romantisk erotik etcetera, gör man bäst i att inte läsa. Men längtar man efter något mer i dagens skräckklimat än glittrande, samvetstyngda vampyrer som kolkar syntetiskt blod och deppar i förorten är det här rätt väg att gå. Det är ibland äckligt och skitigt, ibland informativt och porrigt, lyriskt och vackert och kanske allt du har drömt om, men inte visste att du saknade.
Förutom mindre kända namn, publiceras skräckförfattaren CJ Håkansson regelbundet i Eskapix, och det är också här jag har upptäckt nästa stora hopp för den svenska skräcken, Stewe Sundin (som tidigare skrivit en lucka i denna kalender). Jag har inte läst så många texter av honom, men de jag har trillat över lovar gott inför framtiden.
Annat intressant som förekommer i tidskriften är essäer, skräckpoesi, tecknade serier och sjukt snygga illustrationer av välrenommérade fotografer och konstnärer inom dark arts. Och det finns bibliotek som är smarta nog att låna ut Eskapix! Fantastiskt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
