Finskt vemod och en massa musik

Ingen människa kan väl ha lyckats undgå att det pågår någon form av stor musiktävling i Sverige just nu. Jag försöker undvika denna så gott det går efter som jag blir skrämd och får mardrömmar av sånt här
.

Men för att knyta an till denna tävlig så tänker jag idag tipsa om en finsk roman där musiken och skapandet av musik tar mycket plats. Jag har läst Låt mig älska mer av Juha Itkonen. Boken handlar om en finsk rockstjärna som kallar sig Summer Maples och hon spelar inte hårdrock, som jag trodde att alla finska musiker gjorde. Jag trodde att all finsk musik lät så här och hur tufft är det egentligen? Schlagerfestivalen igen! Om boken då: Summer Maples är hur berömd som helst, men plötsligt försvinner hon spårlöst och ingen vet varför. Hennes försvinnande skakar om många, speciellt hennes mamma och hennes ex-pojkvän. Genom deras berättelser om deras relation till Suvi, som hon egentligen heter, så växer bilden fram av en kvinna som hyllas, men som samtidigt pressas hårt och är väldigt ensam. Mamman berättar om dottern som växer upp och som växer ifrån henne och som hon inte riktigt når fram till. Ex-pojkvännen berättar historien om deras kärlek, om separationer och återföreningar, om rockstjärnedrömmar och om att bli kvar när den andra går vidare. Jag började läsa den här boken med stor skepticism eftersom att skriva om rockvärlden, slänga sig med olika coola bandnamn och skriva om ett sprucket förhållande brukar ju inte båda så gott. Jag blev rädd att den skulle visa sig vara ännu en sån där bok om en deppig man i rockstjärnesvängen som det var väldigt synd om eftersom alla kvinnor bara sviker honom, som har problem med spriten och som gillar den här mannen lite för mycket.


Hm, det gör ju jag med. Har JAG blivit en sån där man som det är väldigt synd om? Herregud! Äh, det är ju synd om mig på riktigt, så det är nog ingen fara.
Låt mig älska mer är inte alls sån. Den har ett allvar och en sorglig, mjuk stämning som följer genom boken. Juha Itkonen skriver fint, ömsint och känsligt, så jag hade faktiskt inget alls att oroa mig för. Det är en oväntad pärla om att älska, om att släppa taget och inte minst om kärleken till musiken och skapandet.