Jag har ju ägnat en del tid i mina tips åt att håna Barbiefilmerna och det med all rätt måste jag säga. Maken till trams och cementering av könsmaktsstrukturen får man leta efter! I Barbievärlden är det ju så här hela tiden
Det där var en karaokeversion, eftersom jag gissar att alla ni kära läsare blev jättesugna på att sjunga med. Efter att ha genomlidit film efter film om Barbie som tiggarflicka, Barbie som älva, Barbie som sjöjungfru blir i alla fall jag lite lätt illamående. Då är Kenta och Barbisarna av Pija Lindenbaum en upplyftande bilderbok att läsa! Kenta går på dagis och leker så klart bara med killarna. Dom spelar fotboll, leker krig, brottas och bygger robotar och allt sånt där annat häftigt som killar gör. Men Kenta tycker att det börjar bli lite tjatigt att vara så där tuff hela tiden och en dag packar han ner sina Barbiedockor i väskan till dagis och försöker smyga sig i dockvrån för att leka med tjejerna. Tjejerna är ytterst tveksamma till att killar kan leka några roliga lekar överhuvudtaget, men till sist får Kenta vara med. Dom leker en fantastisk lek tillsammans där Barbie föder köttbullar, räddar monster och bestämmer över jättestora giraffer. Det verkar lite roligare för Barbie, tycker jag, än att vara ett våp som går runt och sjunger och längtar efter nån fjantig prins. Mitt i leken kommer Kentas killkompisar in och vad kommer dom tycka om att Kenta leker med tjejerna?
I höstas hade min treårige son en lång period där han varje dag ville ha klänning på sig till dagis och när han kom till dagis så tyckte alla barnen att det var lite konstigt att en kille kom i klänning. Själv tyckte han att han var finast i hela världen och var jättestolt över sina klänningar. Och när jag läste Kenta och barbisarna för min femåriga dotter så frågade hon genast ”Men varför leker han med dockor, han är ju kille”. Det är sånt som gör att Kenta och barbisarna är en sån himla bra och viktig bok, tycker jag, att läsa och diskutera kring med sina barn. Inte nog med att den är en underbar berättelse med härliga illustrationer, utan också som ett viktigt bidrag till genusdiskussionen. Nu ska ni få njuta av en annan Kenta som kanske inte riktigt skulle platsa i en Barbiefilm
I höstas hade min treårige son en lång period där han varje dag ville ha klänning på sig till dagis och när han kom till dagis så tyckte alla barnen att det var lite konstigt att en kille kom i klänning. Själv tyckte han att han var finast i hela världen och var jättestolt över sina klänningar. Och när jag läste Kenta och barbisarna för min femåriga dotter så frågade hon genast ”Men varför leker han med dockor, han är ju kille”. Det är sånt som gör att Kenta och barbisarna är en sån himla bra och viktig bok, tycker jag, att läsa och diskutera kring med sina barn. Inte nog med att den är en underbar berättelse med härliga illustrationer, utan också som ett viktigt bidrag till genusdiskussionen. Nu ska ni få njuta av en annan Kenta som kanske inte riktigt skulle platsa i en Barbiefilm
Ni har väl inte missat att jag och Siska för oerhört intellektuella och intelligenta litterära samtal på vår blogg? Här kan ni höra oss prata om våra barndomsfavoritbilderböcker. Fler litterära samtal utlovas, så när sommaren kommer så är jag övertygad om att ni kommer ha höjt er intellektuella nivå många snäpp.
2 kommentarer:
Tack för era roliga & intressanta tips!
En annan bra bok som jag tänkte på, på tal om killar i klänningar i senaste veckotipset ;) , är Kalle med klänning av Anette Skåhlberg.
Den har inte jag läst, men det låter som något för min son! :) Tack för tipset!
Skicka en kommentar