Biblioteksninjan

Elin och Siska har välförtjänt semester och har fullt upp med att läsa sommarläsningen ni har valt. Dessutom så fyller Siska år idag!! Elin hoppas att hon har världens bästa födelsedag! Hurra för Siska!

I vanlig ordning tar Anderas Roman alla chanser han kan få att ta över Högsbo bibliotek. Så även idag. I väntan på hans nya bok Någon i din säng (Kommer i höst! Woohoo!) kan du läsa vad som händer när han leker ninja på Axel Dahlströms torg. Här följer Biblioteksninjan:

När jag nu för tredje gången gästar Högsbo Bibliotek (första gången var enormt lyckad och den andra om möjligt än mer så), blev jag glad över den utmaning som Elin och Siska erbjöd mig. De sa: “Om vi ser dig inom hundra meter från vårt bibliotek igen så ringer vi nationalgardet, ditt förbannade halmpynt.” Ah, som ett tevespel! Uppgiften är tydlig: Jag behöver ta mig till biblioteket och agera vikarie utan att de upptäcker mig. En knivig men spännande uppgift.

Jag väljer en dag då de båda är lediga. Det vill säga, i dag. Vikarien är en man i 70-årsåldern, kanske en släkting eller trogen låntagare. Med hjälp av mina laserögon ser jag från en kilometers avstånd att han har tweedkavaj, glasögon nerskjutna på näsan, håret elegant bakåtkammat och att han tummar mellan böckernas pärmar med en värdighet som antyder en livstid av litteraturhantering. Men nu är hans tid kommen.

I svart ninjadräkt voltar jag över vägarna, rullar genom buskarna, springer längs med väggarna och rusar över taken för att nå biblioteket oupptäckt. Det går bra. Ingen ser mig, ingen anar något. Väl vid byggnaden sparkar jag in en ventilationstrumma, rusar uppför trappan, klättrar ner genom hisschaktet och springer omkring i kloakerna. Elin och Siska har gjort byggnaden svår att inta! Men till slut når jag fram och jag gömmer mig bakom en bokhylla, där jag har bra sikt över den gamle mannen som lånar ut Harry Potter till en liten flicka, klappar en pojke på huvudet och säger att javisst ska jag läsa Bambi för dig, ler mot mamman och säger till henne nej nej, det är inget besvär, jag läser så gärna för barnen, jag älskar ju litteraturen och allt som har med den att göra.

Här finns ingen tid att förlora! Jag tar fram kaststjärnan, fyrar iväg den genom luften och sätter gubben mellan ögonen. Förstås är den inte dödlig, min skruv på stjärnan är så skicklig att han bara kommer slockna för resten av dagen, och sedan voltar jag över bokhyllorna, rusar mellan borden, rullar under stolarna, hoppar mellan väggarna, drämmer en rökbomb vid lånedisken och landar på stolen med armarna i kors.

Men barnen börjar gråta. Föräldrarna skriker och drar sina ungar därifrån. Några svimmar. Torget utanför töms. Solen går i moln. Det blir kväll.

Jag kisar med blicken, ser mig omkring. Sedan skrattar jag biblioteksninjans skratt. Hahahaha. Och en gång till. HahaHAhaha. Och allihopa nu: HahaHAAAhahahaHAAAhaha. Nu ska här lånas ut böcker som aldrig förr. Och Elin och Siska kommer undra hur de kunnat klara sig utan en biblioteksninja. Kanske undrar även du det.