Sommardeckarboktips om Italien

Ulla var min chef när jag jobbade i Södertälje, och vilken chef! När hon inte hade hand om världens finaste barnverksamhet gav hon mig tips på schysst veganmat, tog hand om sin fina trädgård och hade hand om någonslags trasmattedag i Mariefred. Och nu har vi äran att låta er ta del av hennes boktips om Italien.

Hej! Jag heter Ulla och är bibliotekarie i Södertälje. Jag blev inbjuden att gästskriva om Italien, ett land som jag har mycket blandade känslor för. Landskapet är vackert. Pittoreska byar, vackra gamla hus, konstskatter i kyrkor och muséer. Men framför allt älskar jag den italienska maten och grönsaksmarknaderna. Landets politik är skrämmande, på väg in i fascismen, bort från demokratin. Maffians utbredning ökar, inte bara i södra Italien utan i hela landet.

Boken Gomorra som skrevs av Roberto Saviano 2006, och 2008 blev film, beskriver den napolitanska maffians verksamhet med bla mord, illegal sopverksamhet, knarkaffärer och människosmuggling.

Jag har rest oräkneliga gånger i Italien. Första gången direkt efter 9:an tillsammans med mina föräldrar och min bror. Då var det mest de italienska killarna som var intressanta. Några år senare liftade jag runt i Italien och bodde hos en familj i Rom några veckor. De tog med mig och vännerna ut på kvällarna till glassbarer. Vi gick i armkrok på gatorna och sjöng Avanti popolo. Under många år har jag tågluffat, antingen tillsammans med en familjemedlem eller själv. Jag brukar packa ryggsäcken ”Kånken” och sedan ge mig iväg. Kors och tvärs far jag, ner till Sicilien, till Capri, till bergen i Umbiren, utefter kusten till Cinque Terre eller till Gardasjön och Venedig. För några år sedan blev jag bekant med en kvinna från Umbrien. Hon har byggt ett stenhus uppe i ödemarken i bergen. Henne brukar jag besöka och då vandrar vi på bergsstigarna och plockar vild sparris.

Min yngste son for till Rom för några år sedan och pluggade italienska ett halvår. Nu i vår har han studerat på Handelshögskolan i Milano. Jag har nyss kommit tillbaka från ännu en tågluffartur då jag besökt honom i Milano och åkt båt på Comosjön. Jag läser ganska mycket deckare. Min favorit är Donna Leon, amerikansk författare som bor i Venedig sedan 30 år tillbaka. Hennes samhällskritiska deckare har översatts till 23 språk, men inte till italienskan. Det säger en del om böckernas heta stoff. Jag skulle så gärna vilja se filmatisering av Donna Leons deckare ! Huvudperson i böckerna( som nu blivit 19 stycken) är kommisarie Guido Brunetti. Man får även lära känna hans fru Paola som är universitetslärare i engelsk litteratur och deras 2 barn. Alla böckerna utspelar sig i Venedig. Det är en bra idé att ha en Venedigkarta framför sig och följa Brunettis vandringar genom gränderna. Han stannar ofta till vid grönsaksstånd och köper med sig ett knippe sparris eller kronärtskockor. Det handlar en hel del om mat i böckerna och man får veta vilka favoritbarer och restauranger Brunetti besöker.

En annan författare jag gärna läser och vars böcker filmatiserats och gått som tv-serie(svenska skådespelerskan Isabell Sollman i rollen som Ingrid), är Andrea Camilleri. Hans kommissarie heter Montalbano och deckarna utspelar sig i Vigata på Sicilien.

Ytterligare en deckarförfattare, brittiska Michael Dibdin, var verksam under några år som lektor vid univerisitetet i Perugia. Han avled 2007. Hans kommisarie Aurelio Zen är född i Venedig men han blir i de elva böckerna (sex översatta till svenska) utskickad till olika platser i Italien för att lösa mordgåtor.Ett bra sätt att lära känna ett land är att använda deckare som resguide. Men bäst är att själv sätta sig på tåget( med en deckare i handen) och resa på upptäcksfärd.