Så här på årets första dag behöver väl alla en stor dos kultur! Det är inte bara julmusik som är fruktansvärd förresten, även på nyår ska man tydligen lyssna på en massa sentimental smörja. Brr! Så här på nyårsdagen bjuder jag istället på den här U2 låten för att fira in 2009, . Jag älskade U2 när jag gick på högstadiet, till dess att min mamma sa att U2 var ett så trevligt och kristet band, det är ju inte direkt sånt man vill höra när man gör sitt bästa för att vara en rebellisk tonåring. Okej, nu kanske jag ska fokusera mig lite och ge er ett spännande boktips! Dessutom tänkte jag på ett grymt snyggt och proffsigt sätt knyta ihop dagens tips med mitt förra tips. Kolla här – jag skrev några rader om Katarina Wennstam i förra veckan. Och idag tipsar jag om hennes nya spänningsroman Dödergök. Gud, så genomtänkt! I Dödergök möter vi flera av personerna från Smuts som ni måste läsa på en gång om ni inte har gjort det. Smuts är en ytterst briljant bok om bland annat trafficking, oerhört skickligt skriven. Men om jag ska försöka hålla mig till Dödergök, så handlar den här boken om både kvinnomisshandel och hedersmord. Detta är det som jag gillar bäst med de moderna deckarna, de är samhällskritiska och vågar brottas med svåra ämnen som pedofili, sexhandel och gängkriminalitet – och man får spänning på köpet! Fantastiskt! Nu finns det ju en massa skit inom den här genren också, men dit hör absolut inte Katarina Wennstam. I Dödergök köper en småbarnsfamilj drömhuset där det visar sig att det att ett brott har begåtts som kvinnan i familjen blir besatt av att nysta kring. Samtidigt utreds ett självmord som snarare verkar vara ett hedersmord. Två tunga och dystra ämnen alltså. Jag hade mina tveksamheter till hur Wennstam skulle lyckas få ihop dessa parallellhistorier utan att det blev för spretig, men gud så snyggt hon får till det. Wennstam skriver med ett oerhört driv och jag kunde inte sluta läsa, jag fullkomligt slukade boken. Det som är så bra med Wennstams böcker är att hon vågar ta djärvare perspektiv på de ämnen som hon skriver om och allt blir inte så solklart svart-vitt. Äh, nu får ni ta och läsa den här boken istället.
torsdag 1 januari 2009
Årets första dag bjuder på spänning och nyårsmusik
Så här på årets första dag behöver väl alla en stor dos kultur! Det är inte bara julmusik som är fruktansvärd förresten, även på nyår ska man tydligen lyssna på en massa sentimental smörja. Brr! Så här på nyårsdagen bjuder jag istället på den här U2 låten för att fira in 2009, . Jag älskade U2 när jag gick på högstadiet, till dess att min mamma sa att U2 var ett så trevligt och kristet band, det är ju inte direkt sånt man vill höra när man gör sitt bästa för att vara en rebellisk tonåring. Okej, nu kanske jag ska fokusera mig lite och ge er ett spännande boktips! Dessutom tänkte jag på ett grymt snyggt och proffsigt sätt knyta ihop dagens tips med mitt förra tips. Kolla här – jag skrev några rader om Katarina Wennstam i förra veckan. Och idag tipsar jag om hennes nya spänningsroman Dödergök. Gud, så genomtänkt! I Dödergök möter vi flera av personerna från Smuts som ni måste läsa på en gång om ni inte har gjort det. Smuts är en ytterst briljant bok om bland annat trafficking, oerhört skickligt skriven. Men om jag ska försöka hålla mig till Dödergök, så handlar den här boken om både kvinnomisshandel och hedersmord. Detta är det som jag gillar bäst med de moderna deckarna, de är samhällskritiska och vågar brottas med svåra ämnen som pedofili, sexhandel och gängkriminalitet – och man får spänning på köpet! Fantastiskt! Nu finns det ju en massa skit inom den här genren också, men dit hör absolut inte Katarina Wennstam. I Dödergök köper en småbarnsfamilj drömhuset där det visar sig att det att ett brott har begåtts som kvinnan i familjen blir besatt av att nysta kring. Samtidigt utreds ett självmord som snarare verkar vara ett hedersmord. Två tunga och dystra ämnen alltså. Jag hade mina tveksamheter till hur Wennstam skulle lyckas få ihop dessa parallellhistorier utan att det blev för spretig, men gud så snyggt hon får till det. Wennstam skriver med ett oerhört driv och jag kunde inte sluta läsa, jag fullkomligt slukade boken. Det som är så bra med Wennstams böcker är att hon vågar ta djärvare perspektiv på de ämnen som hon skriver om och allt blir inte så solklart svart-vitt. Äh, nu får ni ta och läsa den här boken istället.
Inlägg
