fredag 13 mars 2009

Bekämpa Harold Bloom! Läs morgondagens klassiker! Goth-klassiker!

I höstas hade jag och Elin världens bästa prao här. Efter att vi prackat på henne skivor och böcker i en vecka fortsatte hon att komma tillbaka! Att hon dessutom är smart, cool och på alla sätt grym gör ju sitt till men vi började nog tycka att hon var helt fantastisk när hon blev såld på Sandman av Neil Gaiman. Och vem blir inte det?

Neil Gaiman banbrytande serie om The Endless har en given plats bland framtidens klassiker. I en underbar mix av fantastik och fascinerande historier berättas det om sju syskon som alla rår över de levande på något sätt, Dream (a.k.a. Sandman), Death, Despair, Destiny, Destruction, Desire och Delirium. Fokus ligger på Dream, drömvärldens furste, en inte helt sympatisk person som ändå försöker hålla koll på saker och ting. Dock är han ganska misantropisk och en regelrätt dysterkvist, till skillnad från hans ganska spralliga syster Death. Man kan läsa albumen fristående men bäst blir det om man läser dom i följd. Och vilka berättelser, det är vacker, stämningsfullt, obehagligt och otroligt bra.

När serien börjar med albumet Preludes and Nocturnes lyckas Dream äntligen ta sig ut från det fängelse där han varit inspärrad i ganska många år av en misslyckad ockultist som försökt bli odödlig. Nu är han sugen på att hämnas och framförallt att få tillbaka sina saker. Men vad har hänt med de människor som blivit påverkade av hans frånvaro? Spännande, spännande. Och väldigt drömskt faktiskt. Neil Gaiman är ju en fena på att bygga upp stämningar och världar och här lyckas han väldigt bra.

Dessutom är det obligatorisk läsning om du gillar sånt här, sånt här och sånt här. Det sista hoppas jag dock att du inte gillar.

Vinnare av Vampyrtävlingen var Iris Andersson, grattis! Hon får en skiva med Vampire weekend. Andra pris får Sara Bergmark-Elfgren, vampyr-ungdomsboken Skräckens cirkus av Darren Shan är hennes!

Missa inte veckans Litterära samtal med Elin och Siska, eller jo gör det förresten. Vi avslöjar nämligen våra pinsammaste läsupplevelser. En riktigt dum idé.

1 kommentar:

Mina Widding sa...

Nämen, det sista är ju skitbra! Säger kanske mer om mina tonår än om min musiksmak, men jag vågar nog hävda att jag fortfarande tycker om hans desperata ångestsång. ;)