tisdag 28 april 2009

Idas bästa och sämsta klasskildringar

Den här veckan är det ju första maj och såklart handlar veckans lista om klass. Eftersom vi har en expert i bibliotekarie-bekantskapskretsen lät vi Ida Forsberg, som är bibliotekarie i Askim och använder ordet hegemoniteorin regelbundet, sätta ihop listan. Här kommer den!

För mig är alla böcker klasskildringar, det är ett perspektiv som passar mig ypperligt och här kommer listan med mina favoriter i den vida vida kategorin klasskildringar. Så det här är alltså i princip listan på mina bästa böcker.

Fyra bra klasskildringar

Mirandaböckerna av Kerstin Sundh.
Ens första klasskildring är ibland den bästa. Jag var helt besatt av Miranda men främst kanske av hennes mamma Vivan som slet ont och kanske tog sig en bläcka för mycket. Och hur kallt det var och hur lång den där backen var. Att det sedan visade sig att Miranda egentligen var rik brydde jag mig inte så mycket om, jag gillade bättre när man fick läsa om löss och sånt.


Mina drömmars stad av Per-Anders Fogelström.
Tyvärr råkar Blondinbella också ha de här som favoritböcker men det kan inte hjälpas, det är hon som ska ge sig inte jag. för det här är ingen Stockholmsskildring, det här är ju en mängd klassskildringar, ett myller av klasskildringar! Jag tycker bäst om de första böckerna när det var som svårast. Mycket löss här också vill jag minnas.


Var det bra så av Lena Andersson
Vissa böcker lyckas ju kännas på pricken utan att man riktigt kan sätta fingret på den där pricken. Det här är en sådan bok. Det jag gillar bäst med den är att det är en förortsskildring och en klasskildring där det inte är etnictet som används som förklaringsmodell utan klass. Och så gillar jag att den känns så arg men samtidigt så lugn. Som att den är skriven av en rasande men behärskad författare.

Brideshead revisted (tvserie)
Alla säger ju att den här handlar om katolicism, jag fattar inte det. För mig handlar den om hur en medeklasskille utan anor tyr sig till en depraverad och exentrisk överklassfamilj. Och så handlar den om att inte klara av kraven en priviligierad uppväxt kan ställa på en.



En dålig klasskildring

Ondskan av Jan Guillou
Jan Guillou avslöjade IB-affären och det var väldigt bra gjort men sen skrev han Ondskan och det var väldigt dåligt gjort så han hamnar på plus minus noll för mig. Ondskan handlar om en utsatt men genialisk överklasskille som trots att han har typ hela världen emot sig klarar sig genom att han alltid gör rätt. Alltid. Killen har inget fel. Han bara gör allt perfekt och trots att boken handlar om överklassens pennalism, ett intressant ämne i sig, så blir jag bara irriterad på huvudpersonen. Att boken sedan i princip alltid finns med på SFI-elevers läslistor gör mig lite orolig över bilden av Sverige vi sänder ut och vad SFI-studenter ska använda boken till.
Vilka är dina bästa och sämsta klasskildringar?

6 kommentarer:

Anonym sa...

Kanske inte den bästa klasskildring men - Jag anser att Jens Lapidus Snabba Cash är en intressant bok när det gäller klass. Den handlar ju om lantisen som försöker göra en klassresa genom att skapa sig en överklassidentitet. Boken tar upp massor av attribut som man måste ha för att visa att man tillhör överklassen. Det gäller kläder, utbildning, var man tillbringat semestern, vilka man känner, hur man går på krogen osv. En fransk sociolog, Bourdieu, som skrivit mycket om klass skulle ha jublat om han läst boken. "Just det" skulle han sagt och börjat prata om klass, habitus mm. Men nu är han ju död. / KB

Katrin sa...

Min personliga favorit är Karl-Bertil Jonssons julafton. Den utspelar sig dessutom under den tid på året då klass kanske gör sig mest påmint. En varm berättelse full av fantastiska oneliners! "Jag har närt en kommunist vid min barm".

Anonym sa...

jag vet inte hur det är i tv-serien brideshead revisited för har jag bara sett delar av men i boken spelade katolicismen en väldigt central roll. blev väldigt förvånad när jag fick veta att författaren hade konverterat till katolik eftersom hela boken handlade om denna plåga.

därmed inte sagt att den inte är en bra klass-skildring.

snowflake sa...

Nu kanske jag snöade in på homotemat eftersom jag läste den listan först, men Line og Beauty av Alan Hollinghurst är i alla fall en lysande klasskildring i sin tv-version. Har tyvärr inte läst den, men ett par andra av honom som var mycket bra.

manda sa...

The line of beauty var lika bra som bok som den var på tv (förstås!)

Köpte boken efter att ha sett tv-serien och den var naturligtvis jättebra. Sååå brittisk...

Kristian sa...

Mig äger ingen är en klockren arbetarklasskildring som lever kvar i hjärtat långt efter det att man lagt ifrån sig boken. Åsa Linderborg for the win!