Elin och Siska goes litteratursnobbism

Elin och Siska passar alltsom oftast på att dissa klassiker ur världslitteraturens kanon. Nu kanske en del tar detta som ett tecken på att vi bara gillar böcker utgivna efter 1989, men ack så ni misstar er. Vi är självklart mycket mycket seriösa i vår läsning och har båda läst litteraturvetenskap (vilket kanske inte inte är ett bevis för något mer än att vi har hejdlöst mycket studielån). Nu får ni veckans lista! Klassiker som går att läsa och klassiker som inte går att läsa.

Tre klassiker som går att läsa:

Sagor av Oscar Wilde
Ja, jag erkänner. Jag läste Oscar Wilde bara för att Jag hörde att Morrissey gillar honom. Sån är jag. Jag kan urskulda mig med att jag gick på gymnasiet och gjorde mitt yttersta för att verka svår och intellektuell. ( Däremot inte lika mycket som Karl gjorde, som gick med Camus-pocketar i kavajfickan för att skryta – där satte jag en gräns). Oscar Wildes Sagor minns jag som vackra och vemodiga och jag minns speciellt att jag gillade Den lycklige prinsen./Elin

Madame Bovary av Flaubert

Den där irriterande brackiga hoppan Madame Bovary kan man tycka en hel del om. Hon är fruktansvärt frustrerande. Gör något, nästan skriker jag till boken. Samtidigt tycker jag fruktansvärt synd om henne. Hon är så instängd i sitt deppiga äktenskap. Vill man läsa om deprimerade och irriterande medelklasskvinnor är det här boken framför alla andra. /Siska

Nässlorna blomma av Martinson

När folk kommer in på biblan, ser fruktansvärt deprimerade ut och säger att dom måste läsa en klassiker i skolan och antagligen skulle gå under om de var tvungna att läsa Hemsöborna brukar jag alltid ge dom Nässlorna blomma av Harry Martinsson. Den är som alla dom där hemsk uppväxt-böckerna som folk läser nuförtiden men jättebra. Jag tyckte så fruktansvärt synd om lilla Martin som får flytta från fosterhem till fosterhem. Det gör ont i hjärtat att även en sur bibliotekarie måste blinka bort det blöta som stör sikten när man läser. /Siska

Två klassiker som inte går att läsa:

Orons bok av Pessoa
När vi fick läsa Orons bok av Pessoa på litteraturvetenskapen suckade jag djupt. Herremingud vad oläsligt och svårt! Har gubben ansträngt sig för att skriva världens mest oläsliga bok? Jag minns absolut ingenting förutom att det var oläsligt. Inte ens seminarieledaren, den ytterst intelligenta 65-åriga kvinnan som läst hela På spaning efter den tid som flytt 7(!) gånger hade orkat läsa den.För övrigt en av Horace Engdahls favoritböcker. /Siska

Svindlande höjder av Bronte
Så många gånger som jag har hört att det här skulle vara en fantastisk och romantisk bok! Tusen miljoner gånger har människor pratat om hur den här boken har fått dom att börja älska böcker. Varför, undrar jag! Den här boken är inte ett dugg fantastisk utan rätt svårläst och trist. Och som det tjatas om den där Heathcliff. Vad är det som är så spännande med honom? Kanske är det jag som är trist och oromantisk? /Elin

Vilka klassiker gillar du och vilka klassiker är helt oläsbara?