Helgtips - Hjördis tipsar om tuffa böcker om vampyrer och annat fräckt

Hjördis Farstrand gillar vampyrer, varulvar, Rymden och andra fräcka grejer. Hon är nästanbibliotekarie dessutom och kan en massa om böcker. Här kommer hennes tips om urban fantasy.

Nu ska jag ta mig i kragen och skriva det där blogginlägget som jag har tänkt skriva hela sommaren. De böcker jag tänkte berätta om har det gemensamt att enligt mig tillhör genren urban fantasy. För den som inte vet vad det innebär kan jag berätta att det är nördnamnet på fantasy som utspelar sig i någon slags nutida storstadsmiljö. Böckerna är ofta, men inte alltid, något mörkare och något vuxnare än vanliga fantasyböcker. Dessutom finns just dessa böcker inte på svenska.

I The family tree av Sheri S Tepper möter vi Dora, som är polis och lever i ett opersonligt förhållande med sin tråkiga och pedantiska man i ett perfekt hem. Perfekt på det där obehagliga sättet. Så blir några forskare mördade under mystiska omständigheter. Den gemensamma nämnaren är att de forskat inom områden där de ”tried to fool Mother Nature”. Medan utredningen pågår börjar underliga saker att hända. Små ogräsplantor blir till stora träd och växterna är uppenbarligen inte helt vänligt inställda till människor – utom Dora som kan kommunicera med dem. Som en parallellhistoria får vi följa vad som känns som en vanlig grupp äventyrare eller hjältar ur vilken fantasybok som helst. Under deras vandring får man veta mer om deras kulturer och skillnader mellan de olika folkslagen. De båda berättelserna sammanstrålar och inget blir som man tänkt sig. Den förestående, till synes oundvikliga, katastrofen och hjälplösheten som uppstår när naturen sätter ner foten lämnar en bestående obehagskänsla i maggropen. På det där bra sättet.

Neverwhere av Neil Gaiman har ju Siska pratat om nyss, men den förtjänar att nämnas igen. Den är skriven efter TV-serien med samma namn, här kan man se trailern.

Den lämnar en liknande obehagskänsla i maggropen efter sig. Eller hur skulle du känna om du plötsligt uppenbarligen inte existerade längre? Richard upptäcker att han inte längre har något jobb, ingen minns honom, ingen ser honom och värden visar hans lägenhet för nya hyresgäster medan Richard står i duschen utan att någon lägger märke till att han är där. ”It starts with doors” säger en kvinna som spår honom i handen i ösregnet en sen kväll. Han anar inte hur rätt hon hade. Det fortsätter med en underbar historia i en underbar värld ”in the sewers and the magic and the dark”, på det där Gaimanska sättet i en genialisk balansgång mellan det man känner igen och det absolut omöjliga. En tanke som dröjer sig kvar är att det man önskar sig mest av allt kanske inte alltid är det man trots allt vill ha, när man väl har fått det. Dessutom är språket så fantastiskt så jag blir alldeles lycklig. Plus att han refererar till Star Trek. Kan det bli bättre?

Den tredje boken jag tänker berätta om är inte en bok, utan tre. Det är Cassandra Clares debuttrilogi Mortal instruments - City of bones, City of ashes och City of glass (den fjärde boken i trilogin kommer 2011). Ja, hon har skrivit saker tidigare som till exempel The Very Secret Diaries, men det räknas kanske inte riktigt. Böckerna handlar om Clary, som bor i New York med sin ensamstående mamma. Hon är en ganska vanlig tonåring, tills hon upptäcker att hon ser personer som inte ens hennes bästa kompis ser. Hon stöter på en del av hennes stad som hon inte visste fanns och möter varulvar och vampyrer. Där finns också Shadowhunters, som är människor med änglablod och som försöker skydda världen från demoner och annat otrevligt, och Clary dras med i en jakt efter den onda Valentine som förutom att ha kidnappat Clarys mamma stjäl de heliga shadowhunterrelikerna – the mortal instruments – en efter en. Dessutom hinner hon bli kär, hångla med en vampyr och partaja med Magnus Bane, the high warlock of Brooklyn. Om man inte orkar läsa boken är all viktig handling med i The Lightwood Llama Song . Det här är en serie som riktar sig mot en yngre läskrets, men jag tycker att den är ordentligt läsvärd ändå. Visserligen har den samma problem som mycket ungdomsfantasy har; att allting är så STORT och hjältarna är så SPECIELLA och av någon anledning är det ett gäng tonåringar som får rädda världen, men det räddas av att jag gillar hur Clare skriver och historien och karaktärerna är medryckande, Dessutom ser jag fram emot att läsa hennes nästa serie, The infernal devices, som också ska handla om shadowhunters men utspela sig i det viktorianska London. Och ha med Magnus Bane. Yes.