Inga fans av Denise Mina lär bli besvikna på I midnattens stillhet för här finns allt man hoppas på: ett dystert och grått Skottland, poliser i lite för nära samröre med de kriminella, en tuff och stark kvinnlig, men lite känslomässigt störd huvudrollsinnehavare och traumatiska händelser i det förflutna. Woho!!!Så här börjar det: En lugn och stilla kväll i Glasgow stormar plötsligt ett gäng maskerade bovar in hos familjen Anwar. De ropar efter någon som heter Bob, förvirringen är total och ett skott brinner av. Bovarna kidnappar pappan i familjen och begär en hög lösensumma. Nu undrar man ju varför händer detta? Vem är Bob? Vart ska familjen få alla pengarna ifrån och vart tar pappan vägen? Och så blir det spännande och smart och mer spännande.
Jag bara älskar Denise Mina. Jag älskar hennes ilska över klasskillnader och hennes engagemang för människor i samhällets utkanter. Jag älskar hennes klantiga och högst mänskliga bovar som trasslar till det för sig och som inte alls lyckas vara häftiga och smarta som dom önskar. Jag älskar hennes tungsinthet och dysterhet. Och om man älskar Skottland så kan man ta sig till Parken (här i Götet alltså) imorgon och se Malcolm Middleton sjunga dystert och bra om allt man kan sjunga dystert och bra om. Misstänker att det kommer att bli bloody brilliant det med.
Denise Mina har Siska bloggat om här och här. Malcolm Middleton har Elin bloggat om här.
Inlägg
4 kommentarer:
Måste bara säga att Sanctum av Denise Mina är en av de tråkigaste böcker jag har läst de senaste åren. En av böckerna som numera får bo i en kartong i källaren
Denise Mina skrev väl manus för Hellblazer*, om den ockultisten John Constantine. Hon verkar intressant.
*=Nej, glöm den där filmen med Keanu 'jag har två ansiktsuttryck' Reaves.
Pål, du har rätt. Siska bloggade om det här http://elinochsiska.blogspot.com/2008/12/16-december-och-mn-i-trenchcoat.html Jag tycker att Garnethill-triologin är hur bra som helst.
Skicka en kommentar