Ofta räknar jag bort författare av lite oklara anledningar, anledningen att sortera bort Håkan Nesser har låtit ungefär såhär ”orkar inte mer medelålders män som upptäcker sin sexualitet på 50-talet och skriven en bok om en känslig ung man som gör just det. Och sen deckare, verkar torftigt. Och gjorde inte Killinggänget en parodi på Nesser där han verkade högtravande och väldigt känslig och omständlig? Nej inget för mig. Han hoppar jag.” och ni hör ju hur det låter, sjukt lamt. Och nu när jag faktiskt har läst en bok av Nesser tar jag tillbaka allt (och har lovat min mamma att faktiskt läsa den där ungdomsskildringen när huvudpersonen upptäcker sin sexualitet på 50-talet om det nu ens är det som Kim Novak-boken handlar om, allt jag har är förutfattade meningar)
Maskarna på Carmine Street utspelar sig i New York dit en författare och en konstnär flytt från sitt förflutna i Holland. Det förflutna innebär i det här fallet en försvunnen dotter som följde med en främling för 17 månader sen. Som en del i sorgearbetet skriver författaren ner sin och sin hustrus historia, den berättelsen blir vartannat kapitel i den bok vi får läsa fram tills författaren avbryter skrivandet. Det är mycket som inte stämmer, vad gör hans fru, vilka träffar hon och vad vet hon som hon inte kan berätta. Sakta men skickligt stegras spänningen fram till upplösningen som till min stora lättnad inte blir ett antiklimax.
Allra mest lyckas Nesser skapa en stämning som sitter i mig långt efteråt och ger mig den där härliga men jobbiga känslan av att varken våga sova eller våga läsa vidare (ja, jag är lättskrämd). Det är en stämning av sorg och oro som kryper under huden på mig och inte ens det rätt actionladdade slutet får mig ur den stämningen vilket är bra jobbat då jag oftast hatar slut där mycket händer på få sidor.
Något av det jag uppskattar mest hos bra böcker är att jag kan lita på författaren, att jag som läsare känner att det här ror författaren i hamn, personerna i boken kommer hålla sig inom sina begränsningar och bli trovärdiga och författaren kommer inte missbruka min tid och precis så är Maskarna på Carmine Street, en bra bok helt enkelt.
Nu är jag sugen på att läsa något mer av Nesser, vad föreslår ni? Kim Novak är redan på listan, något annat? Vad bör jag undvika?
Inlägg
2 kommentarer:
Jag har tvärtemot dig läst allt Nesser har producerat och tycker att deckarna om Van Veeteren håller hög klass (även om filmatiseringerna blev desto sämre, trots Sven Wollter).
Men min absoluta favorit är Skuggorna och Regnet, en bok jag kan läsa om när som helst. Rekommenderas å det yttersta :)
mvh,
Niklas
Hej Ida!
Jag tyckte mycket om Kära Agnes. Det skulle vara mitt Nesser-tips.
Skicka en kommentar