Väldigt hemska filmer. Och några inte lika hemska.

Elin gillar inte skräckfilm. Siska gillar skräckfilm. Om ni gillar skräckfilm ska ni ta er till Högsbo bibliotek på torsdag och se Dr Caligaris kabinett med livemusik. Hu! Hemskt! Här kommer några filmer som vi tycker har varit jättehemska. Och inte lika hemska.


Filmer som vi blivit jätterädda av

Dawn of the dead
Jag gillar inte skräckfilmer. Jag blir alldeles för rädd. Mest rädd blir jag av zombiesar och allra mest rädd blir jag av barnzombies. Dawn of the dead hann jag se typ tre minuter av, sen var jag så rädd att jag var tvungen att stänga av. Det blev alldeles för otäckt när det kom en rar flicka som visade sig vara zombie. Hu!/Elin


Prince of tides
Alltså, den film jag egentligen blivit mest rädd för är Tidvattnets furste. Vid första anblick kan man bli lite konfunderad eftersom den räknas som ett romantiskt drama med Barbara Streisand i en av huvudrollerna och av klippen ovan kan ni se att den verkar väldigt finstämd och sådär. Låt inte skenet bedra! Den innehåller nämligen även döda spädbarn i frysen, galna barn, mord, en fruktansvärd våldtäktsskildring och människoätande tigrar. Som tioåring (fråga mig inte...) tyckte jag att det här var det läskaigaste jag någonsin sett. Sen dess har jag inte vågat se om den.
/Siska

Riket
Förutsägbart eller hur? Såg Riket första gången när jag var alldeles för liten (vad är det med mellanstadiebarns filmvanor!?) och kunde bara tänka på den där hemska scenen med barnet i burken, se bilden. För några veckor sen försökte jag se om eländet men var tvungen att sluta i introt eftersom all barndomens skräck kom tillbaka. Danska är läskigaste språket!
/Siska




Filmer som vi inte blivit ett dugg rädda av

Blair Witch Project
Alla pratade så mycket om hur hemsk den här filmen var, all folk kräktes på biograferna och så. Så såg jag den och blev inte ett dugg rädd. Tror ni att det har något att göra med att jag så fort det började bli lite läskigt började snabbspola mig igenom filmen?/Elin



Poltergeist
När Poltergeist kom blev jag rädd bara av att höra talas om filmen och vågade inte gå förbi en brusande tv för jag var så rädd att någon skulle börja prata i den eller något annat lika galet hemskt. Och sen såg jag den, typ tio år senare, och den var till min stora besvikelse inte ett dugg hemsk.