måndag 9 november 2009

Snyggt, hemskt, roligt och bra. LÄS!

"Herregud vad snyggt!" var ungefär min första tanke när jag bläddrade i Bokmässefyndet Intro av Marcus Ivarsson. När jag slutat bläddra och börjat läsa var jag helt såld. Förutom underbart snygga teckningar innehåller det här seriealbumet verkligen något. Från misslyckade superhjältar till missbruksproblematik. Från hårdrockare till Göteborgskravallerna. Från polisinfiltratörer till dödsmetallband. Men det blir ändå inte spretigt! Det hålls samman av de underbara tuschteckningarna, den grymma berättartekniken och att allt går direkt till hjärtat. Man borde låta alla högstadie-elever läsa hans serier om missbruk istället för den värdelösa Go ask Alice.

Jag träffade för första gången på Marcus Ivarsson i Galago där han skrivit en serie som, om jag minns rätt, handlade om att sångaren i Opeth var transvestit. Eftersom jag inte hade så bra koll på Opeth tog jag självklart detta som en sanning och blev otroligt förvirrad när jag började diskutera detta med anala hårdrockare som blev ytterst förnärmade. Det säger rätt mycket om Marcus Ivarsson (och hur extremt lättlurad jag är), man tror på det han säger, det är så ärligt, så starkt och så jävla bra att det bara är att skriva under.

Kolla in hans serier på hans hemsida, läs en av serierna ur Intro och köp eller låna den sen, det är en order.

Dessutom är han ett föredöme i och med att han svarar på våra ytterst intellektuella frågor:

1. Vilken är den bästa bok du har läst
Foucaults pendel - Umberto Eco
Den här skulle lika gärna kunna platsa som den värsta läsupplevelsen, det var en seg jäkel att ta sig igenom, speciellt eftersom jag läser sakta. Boken är fullständigt övermättad med historiska och litterära referenser, jobbigt intellektuell. Normalt brukar jag inte fortsätta läsa en bok om den bjuder för mycket motstånd, men Foucaults Pendel var lika givande som den var jobbig och kollosalt inspirerande!

2. Vilken är den bästa skivan du vet?
NEJ! En sån här fråga kan jag inte svara på utan att fuska (skriva fler skivor), jag har säkert hundra favoritskivor! Nyligen har jag lyssnat mycket på Neurosis, skivorna Through silver in blood och Times of grace återkommer alltid i mitt liv.
En helt fantastisk skiva som jag nyligen upptäckt är Talk Talks Laughing stockoch den bästa elektroniska musiken är för närvarande Perfect stranger med skivan Free cloud

3. Vilken är den bästa filmen du vet?
Adaptation av Spike Jonze och Charlie Kaufman!
En metafilm om skapandets våndor. Jag gillar Kaufmans senaste film, <Synecdoche New York, väldigt mycket också. Förmodligen för att den också handlar om skapandets processer. Finns det en gräns mellan livet och konsten? Insnöade konstnärstyper som jag kommer alltid att försöka forska i det.

4. Vilken är din värsta läsupplevelse?
När jag var i tioårsåldern så hade jag en lärare, eller handledare, vad man nu kan kalla det, vi bodde i en liten by i Spanien för att farsan byggde ett vattenkraftverk där. Man kan väl säga att hon, läraren, inte riktigt följde den svenska läroplanen utan hon tvingade mig att lära mig psalmer utantill. Jag minns tydligt att jag var så frustrerad att jag grät! "Berg, sjunken! Djup, stån opp! Han kommer, han som fjärran var sedd av fädrens hopp...", ingen förklarade vad som menades, hon kunde lika gärna ha försökt lära mig Klingonska eller nåt.Samma förvirring över att inte kunna relatera en text till min verklighet kom några år senare när jag försökte gräva i ockultism av olika slag. Okej, här har jag en bok som heter Necronomicon och ramsor av Aleister Crowley, men vad ska jag göra med det? Kasta besvärjelser? (Men det forskandet valde jag ju själv åtminstone.)

5. Om du var en bok, vilken bok skulle du då vara?
Selma Lagerlöf - En herrgårsdssägen. För att jag nu håller på att adaptera den till en serie. Jag har aldrig läst en bok så många gånger, vägt varje mening så. Jag kan absolut hitta referenser i boken till mitt eget liv, på flera plan, men läsandet av boken behövde övergå till någon slags akademisk metod och så har jag aldrig läst förut. Där är jag nu, och där kommer jag att befinna mig i ett par år till, märkligt...

Inga kommentarer: