Drömmarnas berg: 2010 års bästa böcker, kanske

På Drömmarnas berg bloggas det om så ljuvliga genrer som skräck, fantasy och SF. Hurra! Karl G och Olov L har varit jättesnälla och skrivit om vilka böcker de mest ser fram emot i år.

Kraken av China Miéville

Bokmalar verkar inte vara riktigt lika måste-vara-först-med-alltneurotiska som t ex musiknördar, men liteindie vill man ju vara ändå. När någon facebookgrupp började förvarna

om att China Miéville skulle komma med en ny bok, Kraken, började jag förstås genast länka vitt och brett, gå med i events, etc. Någon av dessa aktiviteter såg Drömmarnas Berg-Karl, som skickade mig ett citat av Miéville, som tydligen var småförbannad på att Amazon försökte "sälja en bok som inte finns" och vägrade uttala sig vidare. Dödligt bortgjord sa jag till mig själv att aldrig lita på något jag ser på facebook igen, och _den här gången menar jag det_. Dessutom riskerar jag (känns det som) att irritera den kanske bästa, och definitivt biffigaste, nu levande fantasyförfattaren. Till råga på allt har jag inte läst hans förra bok än, så jag blir också påmind om hur himla icke-indie jag är. Det finns alltså en del skam och skuld förknippat med Kraken. Ändå längtar jag. Så bra är han.

De döda fruktar födelsen av Pål Eggert

Eggerts första roman, Ars Moriendi, skulle jag, om jag recenserat den när den kom, beskrivit som "helt uppåt helvete muthaphukin jävla skitbra", ett uttryck jag vanligtvis inte använder om vad som helst, eller öht. Jag läste ekonomisk historia på den tiden, något jag heller inte vanligtvis gör, och bland det som imponerade med Ars Moriendi var hur Eggert inte bara slängde in en drake i handlingen hur som helst utan tycktes ha funderat över hur en drakes närvaro i en liten
medeltida stad skulle ha påverkat vardagslivet, religionen och kanske särskilt ekonomin. Sedan jag läste den har jag gått och väntat på att Eggert ska skriva nästa roman och nu har han gjort det och snart är den här. Passande uttryck i sammanhanget: Tjo!

Främlingarna av Carina Rydberg

Varje gång jag återgivit handlingen i en science fictionberättelse inför en skolklass eller så har minst av åhörarna sagt det alla (förmodligen) tänker: "Jag fattar ing-en-ting!" Men på gymnasiet skulle hela klassen en gång läsa Carina Rydbergs "Den högsta kasten" och därefter diskutera den. Jag läste lydigt, lade på minnet ungefär vad som hänt i den och gick glad i hågen till diskussionen. Jag fattade ing-en-ting. Jo, jag hade förstås begripit vad som stod i boken, men allt som försiggick mellan raderna hade tydligen gått mig helt förbi. "Den högsta kasten" gav tydligen en svindlande känsla för sådana som observerar och kanske till och med deltar i det sociala spelet runt dem. Sedan dess har jag tänkt på Carina Rydberg som en författare som skriver för folk som aldrig någonsin haft huvudet i det blå. Inget ont om sådana böcker, de kan vara välskrivna och jag skulle troligen må bra av att läsa några av dem, men jag undrar ändå hur det ska gå nu när Rydberg ska skriva science fiction. Men just därför är jag nyfiken. Nu ska den iofs inte komma förrän till hösten, men vafasen, årstiderna spelar bara roll för sådana som lever sina liv på planeten jorden.

Köttets Undergång av CJ Håkansson

Fjärilen från Tibet kom 2007 och blåste brallorna av mig, så otroligt skönt med riktigt skräck. Smutsig grå verklighet möter ett riktigt otrevligt helvete. Jag hoppas att Köttets undergång är minst lika rå och kompromisslös. Det har varit riktigt skönt att kunna trycka Fjärilen i Tibet i näven på truliga tonåringar som vill läsa något läskigt. Sen att CJ Håkansson har en bra och nervig blogg gör inte saken sämre, skönt med författare som inte är rädda att skriva vad de tycker. I dagens Twilight-Sverige med glittrande vampyrer behöver vi lite riktig svensk skräck grundad i betong och misär.

A Dance with Dragons av George RR Martin

Den här boken är så väldigt efterlängtad att jag snart inte orkar bry mig om att den aldrig kommer! I flera år har jag suktat och hoppats men om och om igen blivit förkrossad när Martin på sin icke-blogg fortsätter skjuta mina drakdrömmar i sank. Men serien A Song of ice and fire är sjukt bra och en bättre episk historia (med drakar!) får man leta efter. Ett stort kanske ligger som ett orosmoln över huruvida titeln kommer ut 2010, men vi får hoppas tillsammans!



Republic of Thieves av Scott Lynch

Jag älskade både Locke Lamoras lögner och Rött hav under röd himmel, Locke Lamora och hans gentlemannarövare är grymt charmiga och roliga att läsa om. Lynchs första två böcker kom ut i rask takt och översattes lika raskt till svenska. Nu har det varit oroväckande tyst ett bra tag kring tredje delen om Locke Lamora och jag har närt tankar kring att Scott Lynch har fått skrivkramp eller något annat otrevligt. I höstas kom dock tecken på att Lynch fortfarande var i livet och jobbade hårt på att bli klar med nästa bok i serien! Det är alltid lika kul när nya författare fortsätter leverera underhållande och bra böcker. Det är så tråkigt när det kommer en fantastisk debut och de efterföljande böckerna är skit.

Eldbärare av Anders Björkelid.

En uppföljare till den fantastiska Ondvinter av Anders Björkelid! Vi blev ordentligt bortskämda förra året när Ondvinter kom ut, äntligen fick vi läsa bra fantasy på svenska! Bra språk, nya ord och en skön historia med en mångfald av knepiga oknytt. Hoppas nu att det håller i sig och att vi kan fortsätta läsa om galgmän och äventyr. Ett givet köp i min värld.