Utanförskap och ganska mycket päls

Att jag och Siska är grymt intellektuella har väl alla fattat vid det här laget. Självklart brukar ägna vi dagarna åt att diskutera väsentligheter som biblioteksstrategiska spörsmål och den litterära kanonen. Nä, det där var bara ljug. I höstas hade vi en intensiv diskussion om vilka som är hetast – vampyrer eller varulvar. Svaret på det är ju rätt självskrivet, varulvar. Det är något med all päls och den råa, djuriska sexualiteten, ja ni fattar ju själva. Och dessutom vinner ju varulvarna lätt eftersom det finns sån här fräck musik om dom. Försök att slå det Markus Krunegård!

Om man, som jag, gillar varulvar, så är boken Nattvakt av Kit Whitfield perfekt läsning. I den här boken hamnar vi nämligen i en värld där nästan alla är varulvar – eller lykanter som det heter i den här världen. De vanliga människorna, eller barbackorna som dom heter (vilket är en extremt töntig översättning!!!) är i minoritet och marginaliseras. Lola Galley (som är en av de tuffaste kvinnliga karaktärerna som jag har stött på i en bok sen Maureen O’Donnell hos Denise Mina) är en av dessa nollor som har som yrke att hålla koll på varulvar när det blir fullmåne. Inte världens roligaste jobb, kan man tänka och roligare blir det inte när en av hennes kollegor blir mördad. Lola bestämmer sig för finna mördaren och drivs av vreden över alla kränkningar hon har fått utstå från lykanterna under åren. När människor i hennes närhet attackeras inser hon att hon är något på spåren, som försätter henne i stor fara. Men eftersom Lola är så fräck så skiter hon i det och det blir en spännande jakt på sanningen. Ja, en bok som har allt – en fantastiskt häftig och självständig kvinna (om än lite lätt känslomässigt störd, men det är ju alla mer eller mindre), kärlek och passion, våld och brott och inte minst en massa varulvar. Så jäkla tufft. Och tufft är detta med .