En underbar kombination av reportagebok och roliga seriestrippar hittar man i det här mästerverket. Dock fick jag först äta upp mina förutfattade meningar när jag tänkte "Bortskämda gubbe!" efter att ha läst 30 sidor i Burma chronicles av Guy Delisle. Den självbiografiska skildringen av författarens år i Burma (som egentligen heter Myanmar, men det säger ingen) är upplagd i korta episoder om att vara hemmaman i Burma när man blivit ditskickad som respektive till en Läkare utan gränser-fru. Vad han höll på och klagade och klagade över att elen gick så att han inte hade AC i huset där han bor, att han inte får bada i Australiensiska klubbens pool och andra petitesser.
Så småningom blir det just det, blandningen av vardagsbesvär och skildringen av en av världens mest totalitära diktaturen som är behållningen med Burma chronicles. Det är nästan så man själv följer med som ett års-besökare i ett land där det censuren är stenhård, över 80% av befolkningen är heroinister i vissa områden och militärjuntans makt total. Samtidigt är det en väldigt fin skildring av landet, människorna han möter är mestadels otroligt rara och i brist på bättre ord mänskliga, inte bara stereotyper (jag gillar speciellt den beteltuggande husvakten/barnvakten Maung). Översätt det här albumet till svenska och tvinga alla gymnasiebibliotek att köpa in den!
I somras kom Delisle och hans fru tillbaka från Jerusalem, ska bli väldigt spännande att läsa det albumet. Teckningar (och text på franska) från den vistelsen kan man hitta på Delisles blogg
Inlägg
2 kommentarer:
Det där med Burma versus Myanmar... det är väl politiskt? Att regimen bestämt att det ska heta Myanmar och att det därför blir en protest att kalla det Burma? Har jag för mig.
Verkar väldigt förvirrat det där nu när jag läser på lite bättre. Båda namnen är himla gamla, Myanmar från 1300-talet och vad jag förstår en annan burmesisk version av ordet Burma. Det behövs helt klart mer forskande i detta från min sida.
Skicka en kommentar