Den ende som vet hur hon har det är Eddie, som är Minnas pojkvän. Typ pojkvän får man nog säga för i Eddies liv finns inte Minna plats helt och fullt. Det är dags för Minna att börja gymnasiet och nu får hon en chans att börja om på ett ställe där ingen känner henne. Att börja om är inte så lätt, speciellt inte när perfekta Emma går i Minnas klass. Perfekta Emma med sin perfekta familj. Minna dras in i ett spel som hon inte kan hantera, samtidigt som hon måste överleva och klara ut sin vardagsvärld med mamman. Ett jävla deprimerande elände, kan man lugnt säga.
Det som gör mig så fruktansvärt arg när jag läser boken är att ingen vuxen finns för Minna. Lärarna på skolan bryr sig inte nämnvärt om Minnas höga frånvaro, skolsköterskan orkar inte fråga vidare om hur Minna har det hemma och ingen reagerar på att hon fyller en extra matlåda i skolmatsalen. Och mest arg blir jag på Minnas pappa som sviker Minna gång på gång. Minnas pappa som dessutom vet att Minnas mamma är sjuk och som ändå inte orkar bry sig. Jag blir så arg på vuxenvärlden som låter barn och ungdomar växa upp och ta ett alltför stort ansvar. Detta är en rasande stark och upprörande bok, med mycket elände, misär och ångest.
Som avslutning bjuder jag och Siska på våra tonårsångestfavoritlåtar. Här är Siskas och här är min. Inte så tufft kanske, men jag kan ju åtminstone skylla på att jag växte upp på landet. Om man är trött på att ha ångest kan man lyssna på detta istället och bli glad en liten stund. Och vill man ha mer boktips av mig så kan man lyssna här och lyssna på när jag säger lysande intelligenta saker om filmatiserade böcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar