Börja om på nytt och hitta sig själv.

Idag gästbloggar Elin och Siska tillsammans med vår favoritprao Julia på Bokhora. Woho! Om du inte orkar klicka på länken till Bokhora kan du läsa det här också:

”Tänk om det där är jag” av Johanna Lindbäck handlar om tonårstjejen Agnes. När hon flyttar med sin familj till Umeå från Stockholm bestämmer hon sig för att starta om på nytt. Nu ska hon bli en vanlig tjej, en tjej som smälter in och som är normal och precis som alla andra. Hon ska verkligen inte hamna utanför den här gången. Med nya kläder, nya skor och en uttänkt plan för hur hon ska vara försöker hon skapa ett socialt liv i Umeå. Agnes får nya kompisar, extrajobb, träffar killar och verkar ha ett enormt flyt. Men gud så svårt det är! Är det verkligen så himla enkelt att börja om på nytt?

Så här tycker Elin:”Tänk om det där är jag” är en lättläst och framför allt väldigt BRA bok om att vara ung och hitta sig själv. Alltså, jag har också gjort som Agnes. Försökt byta stil och vara vanlig – been there. Försökt börja om på nytt och upptäckt att det inte är så lätt – done that. Och det är det som jag gillar med den här boken, att Agnes är en vanlig tjej, som brottas med ganska vanliga problem som är lätta att känna igen sig i. Jag gillade den här boken väldigt mycket och önskar att jag hade läst den när jag gick på gymnasiet och var så där osäker som Anges.

Så här tycker Siska:Men gud vad skönt det är att läsa en ungdomsbok som inte handlar om antingen tjejintriger, killintriger, dyra skor och kläder eller våldtäkter, självdestruktivitet, frånvarande föräldrar och allmän tröstlöshet. ”Tänk om det där är jag” är istället en ungdomsbok som handlar om vanliga ungdomar. Dessutom med sjukt hög igenkänningsfaktor. Jag gjorde en Agnes när jag började sjuan, och det var nästan exakt som i boken. Finmiddagsliknelsen är verkligen på pricken. Otroligt energikrävande och ett ständigt analyserande av vad folk sa och inte sa, vad folk gjorde och inte gjorde (t.ex. vilka som blev bjudna på kärleksmums, mycket viktigt!). Och det går ju bra för Agnes och det gör mig så himla glad! Det finns så många ungdomar som behöver läsa den här boken, oavsett om de är en Agnes eller om de har en Agnes i sin klass som kanske behöver bli medbjuden på en kärleksmumsfika och få höra att hon är schysst. Och läst kommer boken att bli. Det har ju inte direkt varit svårt att pracka på Johanna Lindbäcks tidigare böcker på högstadieeleverna jag bokpratar för, snarare tvärtom, ett himla klagande över att det bara fanns två ex av ”Min typ brorsa” (bästa lyxproblemet för en bibliotekarie).

Förpackade i en snygg förpackning, med en lockande huvudstory döljs en riktigt bra ungdomsbok som lyckas fånga läsaren utan att vräka på åt varken ena eller andra hållet. Sen kan Agnes ibland kännas lite väl lillgammal ibland men hallå, det är inget fel att vara lillgammal!

Så här tycker Julia:Jag gillar ”Tänk om det där är jag” jättemycket, främst tack vare att den är så verklighetstrogen. Man känner igen sig mycket i huvudkaraktären Agnes osäkerhet, i det där med att hälsa på folk, frågorna hur vet jag att jag inte är jobbig?, gillar de mig eller är de bara artiga?, osv. För det är faktiskt skitsvårt att vara tonåring, folk visar sällan ordentligt vad de tycker, det är en slags gissningslek ungefär hälften av tiden.

Scenariot känner man också igen sig mycket i, t.ex. när Agnes med familj ska på middag till grannarna, hur det känns att vara ny på skolan, och att ha förväntningar som inte infrias alls. Och dialogerna är bra skrivna också. Det är svårt att få ned en tonårsdialog snyggt på papper, men det här är ovanligt bra för att vara skrivet av en vuxen.

Vad jag mer gillar är att det finns en massa trevliga karaktärer i boken, och det tycker jag är jätteviktigt. Det är inte speciellt kul att läsa en bok om man inte gillar karaktärerna alls, eller inte får en ordentlig känsla för vilka alla är (för då kan man ju varken älska eller hata dem!).Jag har lite svårt att komma på någonting jag verkligen inte gillar med boken, egentligen. Ibland gillar jag inte beskrivningarna av saker och ting, de är lite för mycket ur en vuxens perspektiv, men annars är den super!

Rekommenderar den till alla tonåringar, kanske att en tjej skulle gilla den lite mer än en kille i o m att den är skriven ur en tjejs perspektiv.