Odd man out (1947)
Regi: Carol Reed
I rollerna: James Mason, Robert Newton, Cyril Cusack m fl.
Distribution: Studio S
I andra världskrigets kölvatten förändrades naturligtvis frågor kring etik och moral. Med de hemska upptäckterna av vad människor var kapabla att göra mot varandra var det svårt att på något sätt återgå till det normala. Gränserna som flyttades med flera kilometer och inte med några ynka steg omöjliggjorde tillbakagången till det man ansett ha varit normalt en gång i tiden. Adorno proklamerade att poesin efter Holocaust inte längre var möjlig.
När det gäller efterkrigsfilm, började en större och grymmare realism visas upp. Natt och Dimma, Alain Resnais kompilationsdokumentär försökte på ett väldigt visuellt sätt fånga tragedin i koncentrationslägren. Italienska neorealismen och tyska ”ruinfilmer” fångade misären, och i vissa fall en stor förtvivlan hos marginaliserade människor.
En annan regissör som med hjälp av städer som kulisser försökte tränga in i efterkrigstiden människors förändrade psyke var Carol Reed. Hans mest kända film är Tredje mannen (1949) där stora politiska maktspel påverkar små människors liv i den uppdelade staden Wien, och där korruption, organförsäljning och diverse andra smutsiga affärer uppstår som en konsekvens av krigets extrema tillstånd.
Odd man out är dock lika intressant, spännande och intelligent i sin skildring av människor som balanserar på den tunna linjen mellan det som avses vara gott och ont som Tredje mannen.
Filmen tar upp problem på Irland där en rebellgrupp planerar ett bankrån, som dock går snett och där huvudpersonen, spelad av James Mason, måste klara sig på egen hand oh under en natt träffar på en galleri av olika personligheter som antingen försöker hjälpa honom eller se till att på något sätt åstadkomma egen vinning på hans bekostnad.
Fotot sköttes av den legendariske Robert Krasker, en man som skulle få Oscar för bästa foto i Tredje mannen. Krasker var under denna tid tydligt inspirerad av den tyska expressionismen och man ser spår av det fotoarbete som skulle förfinas i The third mans fantastiska jaktscener i Wiens kloaker. Även här spelar skuggorna och undangömda platser en stor roll och chiaroscuro andas filmen igenom.
Den största bedriften är dock Reeds karaktärsnyansering. Man vet inte vilken organisation Mason tillhör (dock kan man gissa sig till IRA) och alla personer man möter i filmen har både goda och onda sidor, naturligtvis beroende på situationen de möter. Därför blir inte filmen en pekoral över vad som är moraliskt försvarbart eller inte, utan ställer snarare frågor till åskådare om hur de hade reagerat om de hade ställts inför vissa viktiga val i livet.
Ett måste för cineaster helt enkelt.
/Sanjin Pejkovic
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar