Äta bör man annars dör man

Egentligen har jag lovat mig själv att jag ska sluta läsa såna här eländesskildringar om utsatta barn som är ensamma och har det svårt. Så kom Hillevi Wahls nya bok Hungerflickan till biblioteket och jag kunde inte hålla mig ifrån den, för jag tycker att hennes Kärleksbarnet är en av de bästa böckerna om att växa upp med alkoholiserade föräldrar som jag läst. Jag blev alldeles skakig när jag läste den. Böckerna baseras på Hillevis egna upplevelser.

Hungerflickan är en uppföljning på Kärleksbarnet, så vi möter återigen Irmeli. Irmeli har flyttat från sin mamma och lever med sin pappa. Han super också, men inte på det där oerhört destruktiva sättet som Irmelis mamma super på, utan han super lite snyggare. Men inte finns han där för Irmeli. Hon får klara sig bäst hon kan medan han kurtiserar sina damer, dricker sitt vin och jobbar på sitt jobb. Inom Irmeli växer ett stort tomrum och ett stort självförakt. Hon ger sig iväg på ett utbytesår i USA och där hittar hon något att fylla sitt tomrum med - mat. Hon äter och äter och snart kommer hon på att hon kan kräkas också. Så hon äter och kräks och inom henne växer tomrummet.

Hungerflickan är en stark skildring av saknad, av längtan efter en pappa, av ensamhet - en stor stor ensamhet. Och den där tafattheten och känslan av att alltid vara lite fel! Det är också en utlämnande och viktig skildring av matmissbruk. Mycket berörande!