En av de första vuxendeckarna som jag läste (om man inte räknar Agatha Christe och sånt där lite snällare) var Val McDermids Sjöjungfrun sjöng sin sång. Jag tyckte den var så läskig att jag drömde mardrömmar om den länge länge efter. Efter det har jag aldrig vågat läsa något annat av McDermid. Dumt gjort, visade det sig när jag till sist tog mig i kragen och läste hennes senaste deckare I mördarens nät. Här träffar vi McDermids radarpar kommissarien Carol Jordan och psykologen och profileraren Tony Hill. De arbetar på var sitt håll med fall där ungdomar försvunnit och sedan hittats mördade och brutalt lemlästade. Ruggigt! Mördaren verkar ta kontakt med sina offer via nätcommunitys, skapar en relation till offren via chattar och sedan stämmer träff med offren i verkliga livet. Snart inser både Carol och Tony att de har med samma seriemördare att göra och med detta knivskarpa och skickliga radarpar mot sig har ingen brottsling en chans. Samtidigt försöker Carols arbetsgrupp att lösa ett gammalt mordfall, där nya bevis hittats och nya spår avslöjats. Kommer de att lyckats hitta svaret på den gamla mordgåtan?
Först när jag började läsa boken blev jag lite misstänksam mot chatt-temat och var rädd att det här skulle bli en moralsaga om att man ska akta sig på Internet. Men så är det inte. Val McDermid är genialisk på att skapa en spänning och boken är faktiskt superspännande ända fram till slutet. Jag blev väldigt förtjust i Carol Jordan och Tony Hill som huvudpersoner, de har ett fint samspel och kompletterar varandra så himla bra - där Carol är den hårda, coola kvinnan och Tony Hill den mjukare mannen. Och profilerare - det måste vara världens häftigaste jobb. Näst häftigaste, kanske - bibliotekarie är ju det häftigaste.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar