tisdag 8 september 2009

Elin och Siska ger er en snabbguide till musikens 90-tal

Den här veckan har vi 90-tals tema på bloggen, vilket innebär att Elin och Siska guidar er genom 90-talet och berättar för er vad som är bra och värt att minnas och vad som är dåligt och som man helst ska glömma så fort man bara kan. Idag - 90-talets musik.


Tre bra musikgrejer från 90-talet

Seafish Louisville med The Gits är helt klart den skiva jag lyssnat på mest. När jag upptäckte bandet var det i princip inget annat jag lyssnade på. Det är inte direkt uppiggande men helt sjukt bra. Det är så mycket med The Gits som berör. Dels sångerskan Mia Zapatas fantastiska röst, hennes texter men såklart hennes tragiska öde. 1990-talets bästa punkband? Ja enligt mig i alla fall. Här kan ni höra den fantastiska (och deppiga) låten Second skin. Om man vill veta mer om The Gits har det kommit en film om dom (som jag inte sett) och så är några livelåtar med i den fantastiska filmen Hype! som alla borde se som gillar musik. /Siska


Jag kan absolut inte skryta med att ha någon speciellt tuff eller häftig musiksmak. Mitt nittiotal var uppdelat på två delar - synth och indie (vilket för övrigt mitt 00-tal också är nu när jag tänker efter). I början av nittiotalet var jag synthare och då älskade jag Front 242 och speciellt deras Tyrrany for you-skivan som liksom var den första synthskivan som jag lyssnade på riktigt på. Ja, detta är rejäl old school-EBM när det är som bäst - välfriserade män från Belgien i solglasögon och cykelbyxor. Här kan ni lyssna på Tragedy for you som alltid får mig att dansa på ett militäriskt och tufft sätt./Elin


Eftersom andra delen av mitt 90-tal var indiepop för hela slanten så är min absolut bästa skiva The best album in the world ever, som är en samlingsskiva med en fantastisk massa bra musik på. Här finns Suede, Blur, Lush, MORRISSEY, Verve, Pulp - ja allt som var bra i mitten av 90-talet är med. Bästa förfestskivan då - jag och Lina lyssnade alltid på den här skivan när vi skulle till Kompianiets två för en innan tio. Och bästa förfestskivan nu - om jag får välja musik på en fest blir det alltid denna skivan. Man behöver nog faktiskt inte någon mer skiva om man äger den här skivan./Elin


Två dåliga musikgrejer från 90-talet

Det finns ju så mycket dålig musik från 90-talet. Vi har doktor Bombay, Aqua, Ace of Base och herremingud vad mycket skit. Dock känns det ju lite som att sparka på den som ligger. Och för mig som gick igenom hela grundskolan på 90-talet har det visst nostalgiskt värde.Jag tänker dock fortsätta svära i kyrkan och beklaga mig över Kent. P-R-E-T-E-N-T-I-Ö-S-T. Jättepretentiöst. Texten till Kräm är den värsta svenska lyriken som någonsin skrivits./Siska



Jag har egentligen inget emot E-Type. Han är ju en rätt fånig artist som gör fåniga låtar, men det finns det ju massor av. Men hans låt I'm falling är.. ja herregud... Jag vet inte vart jag ska börja - världens TÖNTIGASTE låttext, en extremt fjantig video som ska vara lite vikinga-Islands-aktig och med folk som hoppar upp och ner. Nä, ni måste se själva. Man vet inte om man ska skratta eller gråta./Elin


VAD VAR BÄST OCH SÄMST MED MUSIKEN PÅ 90-TALET? VAD TYCKER DU?

9 kommentarer:

michael sa...

"Jag tänker dock fortsätta svära i kyrkan och beklaga mig över Kent. P-R-E-T-E-N-T-I-Ö-S-T. Jättepretentiöst. Texten till Kräm är den värsta svenska lyriken som någonsin skrivits"

Tack Siska! Dina ord är som sammet för mig öron!

Sara sa...

Haha, vad härligt att du dissar Kents texter! Men Kräm är långt ifrån värst. "10 minuter (för mig själv)" (bara titeln!) är min personlig pretto-favorit...
---
Tänk om vi skulle vakna utan läppar
med hela munnen fylld av jord
och bakom tungan inga ord
Tänk om jag skulle vakna, vara farlig
med hela munnen fylld av blod
Jag bet min tunga när du log
(...)
Tänk om vi skulle vakna, inte andas
och våra lungor tömda på luft
precis som om vi fått en knuff
Det känns som om nån kapat våra fötter
och hela sängen fylls av blod
och hela golvet är fullt av skor

Sug på den!

Sara sa...

PS Älskade Björk och Portishead. Kärleken består.

charliemurray sa...

Det värsta med 90-talet var grungen. Den absolut tråkigaste formen av gitarrock som pressats fram ur tonårsleda och ångest (Två i övrigt utmärkta grogrunder för stor konst). Det måste varit dimman därborta i Seattle, eller nåt. Jag menar: Nirvana... Kom igen! Varför började de inte med heavy metal direkt... Skogshuggarskjortor har väl aldrig varit min stil, men det var ungefär här jag slutade att bära Converse All Stars.
Det bästa med 90-talet är all den musik jag håller på att upptäcka med en här icke namngiven nättjänst.
Kent? De är väl en sorts Tomas Ledin för de yngre generationerna? (Den var låg! Rent gemen, faktiskt!)

Anonym sa...

Grungen var bra men det som inte var OK var att den gav upphov till post-grungen. Huva.

Anonym sa...

Grungen var bra men det som inte var OK var att den gav upphov till post-grungen. Huva.

Sulla sa...

Bäst: Darkthrone, "De mysteriis dom Sathanas", trallpunk och Wolfpack.

Sämst: Trallpunk, vikingarock, skogs/folk/naturromantisk black metal och Burzum.


Nirvana snodde f ö en hel del från Celtic Frost, iallafall i början. Det om något tyder ju på god smak.

Martin sa...

Grymt inlägg.

Jag har faktiskt aldrig fattat Kents storhet utan stört mig på deras pseudopoesi och gnällröst.

Fast det måste väl vara fullt legitimt att hata E-type? Säg en låt han gjort som är bra och/eller har en bra text?

Sara (fast en annan Sara än ovan) sa...

Hej!
Det är ju jätteroligt: jag köpte också "The best album in the world" när det begav sig (1995?). Bodde i London då och tyckte att det var fantastiskt att få alla de bästa klubblåtarna på en och samma skiva. Tyvärr har jag varit väldigt rationell med mina CD-skivor, så jag misstänker att den såldes till Skivhugget vid något tillfälle. Eller så är den på vinden.
Men nu ska jag försöka hitta den i någon form!