Bästa gubbrocken enligt Christian Haglund

Christian Haglund är nog en glad och stolt man i dagar som dessa. Han spelar i Boråsbandet Fantastic People, som idag släpper sin första och efterlängtade singel Forgive the fools. Gud så spännande och fantastiskt! Den kan man få lyssna på här.

Dessutom är Christian med och arrangerar Close to home, som är något så vackert som en musikfestival i Borås. Då kommer Amanda Jenssen, Mustasch och massor av fler artister till Borås. Inte för att se Pinnochio-statyn, utan för att för att spela en massa bra musik. Det är nästan så att man önskar att man bodde i Borås. Christian är säkert även väldigt glad och stolt över att ha knåpat ihop en lista till vår blogg på bästa gubbrocken.

Man behöver inte vara gammal för att spela gubbrock

Tom Petty & The Heartbreakers ”Damn the Torpedoes” [1979]
En 29-årig Tom Petty skrev merparten av låtarna under stress och tog gamla låtidéer från Mudcrutch. Vem kunde ana att slutresultatet i och med ”Damn the Torpedoes” skulle bli så bländande? Låtar som ”Refugee”, ”Here Comes My Girl” och ”Don´t Do Me Like That” är alla låttecken på en rockklassiker signerad av en fantastisk låtskrivare. Rått, kraftfullt, distinkt men med melankoliska undertoner. En skiva som alltid kommer stå emot tidens tand.

Neil Young ”Harvest” [1972]
En 27-årig Neil Young med erfaren och mogen röst, samtidigt mjuk och belevad. Band som The Squires, The Mynah Birds och Buffalo Springfield hade Neil redan hunnit avverka. Skivan är en fullträff rakt igenom. Kan vara missvisande att säga att det är gubbrock rakt av. Folkrock, country och pop ryms i den musikaliska grytan som sjuder av kreativitet. Men med låten ”Alabama” är gubbarocken definierad och personifierad på samma gång.

Bruce Springsteen ”Born to Run” [1975]
26 år gammal var detta Springsteens tredje album, och för hans karriär ett väldigt viktigt sådant. En dyr historia för sin tid, signerat gitarrmattor, feta trummor, ekon, mycket blås och piano. Helt enkelt ingredienser för ett komplett gubbarock-album.