Life is like a box of chocolates

Jonas Jonassons bok Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann marknadsförs på bokens omslag som den roligaste boken som Lasse Berghagen har läst. Låt er inte avskräckas av det. Man behöver inte vara 65 och titta på Allsång på Skansen för att gilla den här boken. Jag lovar.

Boken börjar med att Allan ska fylla hundra år. Ett stort festligt kalas ska ordnas på äldreboendet där han bor. Kommunalrådet är inbjudet och lokalpressen är inbjuden. Men Allan har tröttnat. Han har tröttnat på sköterskorna som blandar sig i allt han gör. Han har tröttnat på att inte få dricka brännvin när han vill. Han rymmer. Han tar sina tofflor och kliver ut genom fönstret. Det är starten på en märklig och rolig händelsekedja, som bland annat involverar en elefant (jag älskar elefanter, de är mina favoritdjur!). Han lyckas få både polisen och ett kriminellt gäng efter sig, lite svettigt för en hundraåring kan man tänka.

Parallellt med detta får man följa Allans liv under 1900-talet och det är en fascinerande berättelse som tar oss över precis hela världen. Allan lyckas nämligen hamna i ryskt fångläger, åka till Kina, träffa både Churchill och Truman och har ett finger med i spelet när det gäller hur atombomben sprids över världen. Det är lite som i Forrest Gump om ni minns, att han lyckas hamna i en massa märkliga till synes slumpartade situationer hela tiden och påverkar hela världshistorien.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är en oerhört charmig och härlig skröna, skriven i Arto Paasilinnas anda. Berättelsen tar alla möjliga oväntade vändningar och är rolig precis hela tiden. Jag är inte Lasse Berghagen, men jag tycker också att det är en underbar bok, som man mår riktigt bra av att läsa.

Om du vill höra mig prata live om den här boken så kan du lyssnar på P4 Göteborg kl 11!