Världens finaste dagbok

Jag utnämner härmed Anneli Furmark till geni! Och nya grafiska romanen Fiskarna i havet till min älskling!

Helen öppnar sin gamla dagbok från början av 1990-talet, då allt verkade hända ute i världen men hon mest var som man är, undrade över relationer, tänkte på känslorna, kärleken. Och så konsten.

1990 har Helen precis börjat på en konstskola på Västkusten. Där går märkliga målargubbar, jobbiga 40-åringar som heter Gittan, den begåvade Louise. Helen är osäker på sitt skapande, vet inte vad hon ska göra, vilket som känns rätt. Louise, i andra delen av den lilla ateljén, verkar veta bättre. Mellan dom växer en fin vänskap fram. Det är inte så mycket mer den här boken handlar om, det är konst och relationer. Ändå så är den bland det absolut bästa jag läst i serieväg. Bilderna är otroligt vackra och serieteckningarna av Helen och Louise, cyklande i skymningen i det bohuslänska landskapet gör mig totalt såld. Det är helt enkelt så jävla stämningsfullt och vacker. Det behövs ingen skriven dialog när bilderna säger så mycket mer. Men det bästa är blandningen, de ordlösa bilderna och de fina porträtten av personer som är som folk är mest, lite trasiga, lite mänskliga. Med några få streck, med lite akvarell, får Furmark de gamla på ålderdomshemmet där Helen jobbar att bli egna individer, de behöver inte säga ett ord, jag vet precis hur de är. Det är karaktärstecknande på hög nivå! Titta, läs och njut av utdrag ur boken på Kartagos hemsida

Har du inte läst Anneli Furmark (varför inte det!?) kan du läsa en av hennes serier här

Så, nu vet ni vad ni ska läsa i serieväg, vill ni även veta vad ni ska läsa i läskig deckar-väg kan ni lyssna på P4 Göteborg idag 11:03, då pratar jag deckare som gjort mig sömnlös