Jag vet inte hur det är med er men jag tycker mars är värst. Det är snöslask, grått och Göteborg visar sig från sin absolut fulaste sida. Blöt av snöblandat regn går en annan runt på gråa gator och tänker på döden, döden döden. Då kan man glädja sig åt att andra har det värre! I Åsa Grennvalls nya bok Svinet har precis alla det värre!En ytterst osympatisk ung man spelar huvudrollen i Grennvalls nya mästerverk. Runt honom kretsar fem kvinnor som alla har någon form av relation till honom. Alla är mer eller mindre trasiga och alla utnyttjas och manipuleras av honom. Det är den alkoholiserade författarinnan som Svinet varit tillsammans med, den psykiskt sjuka och missbrukande älskarinnan, den unga currygoth-tjejen som åker in och ut på psyket, den duktiga flickvännen och slutligen modern.
Jag hade tröttnat lite på Grennvall men nu är hon verkligen tillbaka i sitt esse! Det här frunktansvärt bra, underbart obehagligt och karaktärerna kryper in under huden som små äckliga djur och stannar där. Själva Svinet är, trots sin genomgående ondhet, inte ensidig och enkel. Han är trovärdig och blir därmed ännu mer vidrig. När han dessutom beklagar sig över att precis som MORRISSEY vara missförstådd måste jag skrocka lite även om det är en enkel poäng. Dyk nu ner i eländet och gotta er åt att ni inte är med i boken.
Inlägg
3 kommentarer:
Jag tröttnade lite på Grennvall också efter att ha läst Cynisk romantiker, jag menar Sjunde våningen var fantastisk, men det måste ju finnas något annat att skriva om än misshandelsförhållanden och kontrollerande partners.
Trots det verkar Svinet lovande.
Gillade den också! Och mådde dåligt. Tyckte mamman var särskilt intressant.
Jag tyckte att den var bra. Och frustrerande, eftersom jag irriterade mig på samtliga inblandade.
Skicka en kommentar