Vi fortsätter ställa våra intellektuella frågor till intellektuella feminister. Idag har turen kommit till 2/3 av Vi som aldrig sa sexist (dom 2/3 till vänster). En blogg som får en att tänka efter, bli arg, tänka en gång till, bli glad och nog lite smartare. Oavsett om man håller med eller inte.
Martin svarar såhär intellektuellt
1. Vilken är den bästa skönlitterära boken om feminism?
“The germ of the story was in an article I read about the gender imbalance that persistent abortion and infanticide of female fetuses and babies are causing in parts of the world — our world, Earth — where only males are considered worth the bother. Out of irrational and insatiable curiosity, in a thought experiment that became the story, I reversed and increased the imbalance and made it permanent.”
Jag vill även påpeka att “The Birthday of the World” är en av de bästa böcker jag överhuvudtaget läst. Språket, berättandet, visionerna – allt är perfekt.
2. Vilken är den bästa filmen om feminism?
Freeway med Reese Witherspoon och Kiefer Sutherland. Uppgörelsen mellan Witherspoons stenhårda white trash-brud och Sutherlands makabra motorvägsmördare är våldsam, humoristisk och en riktig kick ass-klassiker.
3. Vilken är den bästa låten om feminism?
Det finns många kandidater, men metalbandet Oteps Menocide kan vara den mest kompromisslösa uppgörelsen med mansväldet som jag har hört.
Texten säger allt:
“infectious human waste
forefather
cancer
hunter
prostate gods
killer
KILLER
a testosterone feeding drone
multiplying, multiplying hungry clones
time to
DEFY
the HIVE
KILL YOUR MASTERS!
MENOCIDE!
4. Vilken är den minst feministiska boken?
Svårt att säga eftersom världslitteraturen kryllar av kvinnohatande litteratur. Men Strindbergs ”Giftas II” ligger bra till. När Rosenlarv förlag gav ut den i feministisk bearbetning för några år sedan var inlagan helt blank.
5. Om feminismen var en bok, vilken skulle det då vara?
Hanna svarar såhär intellektuellt
1. Vilken är den bästa skönlitterära boken om feminism?
2. Vilken är den bästa filmen om feminism?
I was a teenage feminist. Regissören Therese Shechters personliga genomgång av feminismen och sökande efter dess samtida uttryck gör mig lika glad och hoppfull varje gång jag ser den. Den får mig att vilja skriva ”THIS IS WHAT A FEMINIST LOOKS LIKE” på kroppen och gå ut naken.
3. Vilken är den bästa låten om feminism?
Under sökandet efter den bästa låten om syskonskapsfeminism är min bästa låt om systerskapsfeminism Alanis Morissettes Sister Blister (akustisk version).
4. Vilken är den minst feministiska boken?
Med stor sannolikhet Bibeln. Alternativt valfri samtida svensk deckare som jag med en dåres envishet (Alla kan väl inte ha lika tröttsam och förlegad kvinnosyn … Jo, de kunde visst det.) de senaste åren konsumerat i ljudboksform på löpband och under städning. Jag skulle antagligen bli ännu mer fly förbannad om jag la tid på att konsumera dem i pappersboksform, nu går det mesta av eländet åtminstone in genom ena örat och ut genom det andra.
5. Om feminismen var en bok, vilken skulle det då vara?
Egalias döttrar av Gerd Brantenberg. Mycket humör och mycket humor!
Inlägg
3 kommentarer:
Vad roligt att se fina Ursula K Le Guin på en sån här lista! Brukar själv tjata om henne. Och numera även om Octavia E Butler, en annan science fiction-författare som behandlar ämnen som ras, kön, slaveri, makt.
Men varför skriver ni "hen" istället för "hon", när alla vet att Ursula är en kvinna? Det ser bara fånigt ut.
Hen eller den är bra pronomen för personer oavsett kön, i sammanhang där deras könsorgan inte har betydelse. Det är snarare pronomen som hon eller han som ser fåniga ut i texter där en inte behöver veta vad en person har för juridiskt eller biologiskt kön.
Människor könas utifrån sina kroppar och delas in i två kategorier utifrån hur könsorganen ser ut. För personer som tycker att det är galet kan det vara en politisk strategi att kalla alla människor för hen.
Tidskriften Ful gör redan det. Om du vill se hur det ser ut, snowflake, så går den att köpa i välsorterade tidningsaffärer eller via http://www.tidskriftenful.se/
Nu har det gått så lång tid att ingen väl läser det här, men i alla fall:
Läser just nu essäer av Ursula K LeGuin. Där tar hon upp, apropå Left hand of darkness, att hon i efterhand ångrar att hon använde "he" som pronomen för folket på gethen. Deras tvekön hade varit tydligare med ett mer androgynt pronomen.
Men hon skriver förstås också, som hon ofta ofta gör, om det kvinnligam att vara kvinna, kvinnliga erfarenheter, kvinnlig kropp och allt som följer med det. Så jag tror inte att hon skulle uppskatta att rubriceras som "hen" av er.
Skicka en kommentar