Musikvecka! Andres! Lokko!

Äntligen är det musikvecka igen på bloggen! Som ni har längtat!
Först ut är Andres Lokko och ni har säkert, precis som vi, läst hans briljanta texter i Pop och i en massa andra tidningar. Och skrattat åt Killing-gänget! Nu kan man dessutom läsa ett urval av det bästa han har skrivit i samlingsvolymerna Andres 1989-1998 och Lokko 1999-2009. Hurra! Det finns dessutom en helt sinnesjukt snygg limiterad utgåva av boken som ser ut så här. Jättefin!

Fotot på Andres har Terese Andrén tagit.

Vem är du?
Jag heter Andres Lokko och är kritiker, journalist och manusförfattare. Oftast hamnar mina texter i Svenska Dagbladet eller på Aftonbladets kultursidor. Sedan fem år tillbaka bor jag i västra London.

Vilken bok läser du just nu?

För jobbets räkning läser jag just nu de sista kapitlena i Andrew Rawnsleys The end of the party, en ganska briljant analys och historik över brittiska Labour. På min fritid står Simon Armitages nya poesisamling Seeing Stars på tur och Yann Martels Beatrice & Virgil. Men när jag säger "fritid" så har jag nog lärt mig att jag med största säkerhet förr eller senare kommer att skriva något om de böckerna jag läser "privat" också.

Vilken är den bästa boken du har läst?

Malcolm Lowrys Under the volcano och några av de sista dikterna i Raymond Carvers A new path to the waterfall.

Vilken är den sämsta boken du har läst?

Jag har garanterat läst betydligt sämre verk men ändå så står det nog mellan Martin Amis "comeback" med The pregnant widow i vintras och Donna Tartts The little friend för att de var så innehållslösa och så enorma besvikelser med tanke på vad de har skrivit tidigare.

Var läser du helst någonstans?

På en filt i min trädgård eller, faktiskt, på flygplan. Men det sistnämnda är mer kanske bara en väldigt effektiv läsmiljö än någon idealmiljö. Det är nog bara så att det är en av få miljöer där varken telefoner ringer eller ett enda email dimper ner i laptopen.

Om du fick ta med dig en musiker till en öde ö, vem skulle det då vara?

Lisa Milberg, sångerska i The Concretes!

Om musiken var en bok, vilken bok skulle den då vara?

Kenneth Grahames Det susar i säven. I synnerhet det makalösa kapitlet Flöjtblåsaren vid morgonrodnadens portar.

Vilken är den bästa boken om musik du vet?

Förutom Flöjtblåsaren vid morgonrodnadens portar? Just nu är jag väldigt förtjust i Colin Macinnes bok Sweet Saturday night om den brittiska musichall-traditionen