onsdag 17 mars 2010

Bästa gubbrocken enligt Henrik Edberg

När jag bad Henrik Edberg skriva om gubbrock åt oss var han noga med att påpeka att han faktiskt inte lyssnar på så värst mycket gubbrock själv. Så är det säkert, men Henrik var så snäll så han skrev en lista åt oss i alla fall. Henrik Edberg känner ni igen från våra fina tillställningar, Tårtkalaset och Afternoon tea - men då under namnet DJ Honken.


1. Van Morrison: Into the Music
2. Van Morrison: Common One

Gubbrockens klassiska definition är att det rör sig om "autentisk och äkta musik, om än oerhört rigid, bredbent och rätt så jävla urtrist".
Det här stämmer väl hyggligt på Van Morrison. Men det är främst de visuella egenskaperna som gör honom till gubbe. Han ser ut som en gubbe, helt enkelt. Och andra gubbar gillar Van Morrison. Han har också ett gubbigt smeknamn - nästan lika känt som "The Boss" - "Van The Man". Alla gubbrock-ikoner har familjära smeknamn.
Into The Music och Common One är religiöst grubblande och pastorala skivor. Också gubbigt. Men det är vackert också. Det "rockar" inte så mycket och det är ju skönt.

3. Paul Weller: Stanley Road

Han kallas "The Mod Father", kanske det fånigaste av gubbrockens smeknamn. Den här skivan innehåller också den mest stillastående och isterbukade av alla gubbrocklåtar: "Woodcutter's Son" (Parodiskt mycket gubbrock över den titeln). Opererar man bort den här låten från skivan med skalpell, kvarstår en prunkande soul/folk/pop-platta. Låt oss göra det och glöm inte att Dr. John inte är gubbe - han är från New Orleans.

4. Bruce Springsteen: Nebraska

Det är skönt när Springsteen inte har E-Street Band med sig ibland. Det blir liksom inte sådär jubilatoriskt som gubbrocken ofta aspirerar på att vara. Nebraska är en djupt deprimerande skiva. Mer journalistik än musik. Förutom "Atlantic City". Den är gubbrock och alldeles fantastisk.

5. Mink DeVille: Cabretta

"Minken" hade alldeles för snygga kläder för att vara gubbrock. Men musiken är gubbrock - Rock stöpt i Doo Wop, Soul, Rock n' Roll och en pytteliten gnutta New Wave och Punk.

Inga kommentarer: