Svalornas lek

Att Beirut var ett helvete förstod jag genom Låjden på tv, ni vet Sven Melanders karaktär som var ihop med "Berit, men vi kallar henne för Beirut för hon är så jävla bombad." Det gjorde kanske att jag förstod att det var hemskt i Beirut men varför och på vilket sätt var svårare att förstå. Och det går såklart inte att förstå hur det är att leva i en stad som är ett slagfält. Men om du vill få en liten, liten aning om hur det är måste du läsa Svalornas lek av Zeina Abirached.

Två barn sitter i en lägenhet, deras föräldrar är och besöker mormor. Det är i Beirut 1984. Det enda rummet som är säkert under bombanfallen är hallen. Där sitter de två barnen och efterhand kommer fler och fler av bostadshusets invånare ner för att söka skydd. Med små medel skildrar Abiracheds en klaustrofobisk känsla som jag i min trygghetsbubbla annars har svårt att känna. Men det är inte bara berättelse. Det här är ett av få seriealbum som förenar innehåll med sådan konstnärlig känsla. Abiracheds teckningsstil tar västerländsk serietecknarkonst och förenar den med mellanösterns estetik och det är såklart supervackert. Självklart kommer serien jämföras med Satrapis Persepolis men Persepolis är ett epos, Svalornas lek är istället ett försök till en skildring av en situation. Och en jävligt lyckad skildring. Ett mästerverk helt enkelt.

















Såhär kan de se ut när man väntar i en lägenhet i Beirut