Stundtals förvånar jag mig själv. Som när jag i ett anfall av politisk korrekthet bestämde mig för att läsa grabbiga böcker om sport. Jag är en stereotyp humanisttjej och tycker sport är fruktansvärt ointressant. Därav den totala chocken när jag började läsa Mattias Göranssons (åh vilken fantastisk människa!) trilogi om fotbollskillarna Johan och Micke i goa Gôtet. Visserligen hoppar jag över matchreferaten men det är ju sjukt spännande! Jag trodde aldrig att jag skulle oroa mig för hur det går för två 15-åriga killar i Gothia cup!Johan är så himla rar och tränar som ett djur men blir inte lika bra som talangen Micke. Det är Göteborgsromantik, arbetarklassromantik, sportromantik och inte ett dugg kärleksromantik. GÖTT MOS!!!
Om man istället vill ha lite mer ångest när man läser om sport är I skuggan av San Siro ett hett tips. Martin Bengtsson självbiografi om sin uppväxt där precis allt kretsar kring fotboll är riktigt obehaglig. 9 år gammal bestämmer han sig för att bli fotbollsproffs och det blir han såklart eftersom det snabbt blir en besatthet att varje ledig stund tränatränaträna. Det är besatthet som påverkar allt. Och inte direkt till det bättre. Det är precis som jag alltid trott, sport är djävulens påfund! Jag vill bara ta hand om den där stackars tonårskillen och visa honom att man istället för att vara asocial och träna kan vara asocial och läsa serier som vissa andra gjorde i den åldern...
Här får ni en låt om fotboll med Timo
Inlägg
