4 december och vi förflyttar oss till Rymden

4 december och det logiska steget från Skottland är ju såklart Rymden! Skottland börjar ju på S och det gör ju Space också. Jag ska börja med ett erkännande, jag älskar Rymden. Passionerat. Ohämmat. Villkorslöst. Rymden är dessutom cool, snygg och ställer inga krav på att man ska diska och vara på bra humör. Hade Rymden varit en matträtt hade jag ätit den morgon, middag, kväll och antagligen som vickning.

Så till saken. Den som är bäst på att beskriva Rymden är nog Alastair Reynolds. Hos honom är Rymden stor, mörk och helt jävla livsfarlig. Eller inte rymden i sig utan det som finns där…

I serien som börjar med Revelation Space (TITELN!!! TITELN!!!) träffar vi på exoarkeologen (för er som mot all förmodan inte vet vad det innebär så är det ju såklart att vara arkeolog på andra planeter) Dan Sylveste som håller på med en utgrävning av en utdöd civilisation på en planet en bra bit bort. Något mystiskt har hänt där för massor av år sen, något som tog död på varenda kotte på planeten. Det verkar som det finns något skumt ute i Rymden… Samtidigt träffar ett av Rymdskeppen som far omkring i sakta gemak (ingen ljusfart här) på ett skepp som verkar ha blivit angripet av något konstigt svart grejs. Äh, det här blir inget bra referat. Läs boken istället. Eller mer om handlingen här

Det givna soundtracket till Revelation space är såklart Spaceape med Burial. Blunda, tänk på ett stort och skitigt rymdskepp som långsamt glider fram genom den svarta Rymden. Skittöntigt, men åh så härligt.