Skuld, skam och skylla sig själv

Jag har en bekant som varje gång vi pratar om böcker som handlar om lite mer obehagliga ämnen snabbt säger – Usch sånt där orkar jag inte med. Det provocerar mig asmycket. Jag vill bara slå till henne och fråga henne hur hon tror att det är för personerna som råkar ut för allt elände. Om hon inte ens orkar läsa om det, hur fan tror hon att det är för dom som måste leva med allt varje dag? Nu är jag ju en oerhört mild och vän bibliotekarie som inte slåss speciellt ofta, så jag nöjer mig med att muttra irriterat. Men hur som helst. Om du är en person som inte pallar med hur förfärlig och jävlig verkligheten kan vara så kan du lika gärna sluta läsa nu. För den här filmen som jag tänker tipsa om nu är förfärlig. Hemsk och förfärlig. Men stark och viktig samtidigt. Nu får ni se trailern till Säg att du älskar mig

Fatou är en femtonårig tjej, som precis som hennes kompisar, spelar mycket på sex för att få uppmärksamhet från de jämnåriga killarna. Hon spelar tuff, utmanande och gillar att klä sig sexigt. Allt för att bli omtyckt. En lek spårar ur och Fatou utsätts för en grov gruppvåldtäkt. Fatou försöker att låtsas som om allt är som vanligt och för att rädda sitt anseende, så försöker hon låtsas inför alla att hon inte alls har blivit våldtagen utan hela tiden har varit med på det som hände. Samtidigt som hon bär allt det fruktansvärda inom sig och som hon inte riktigt klarar av att trycka undan, utan hon får panikattacker och utbrott. Låt gå för att inte alla scener är de mest lysande jag har sett och låt gå för att det är lite övertydligt och låt gå för att killarna som utsätter Fatou för våldtäkten är ganska stereotypt skildrade. Jag skiter i det, jag tycker ändå att filmen har så mycket viktiga och starka poänger. Fatou är i centrum av filmen och hennes kamp och plåga kommer fram i ett fantastiskt fint spel av Haddy Jallow som vann en Guldbagge för sin rolltolkning.

Och när jag så filmen så tänkte jag hemskt mycket på boken Flickan och skulden av Katarina Wennstam. Det är en upprörande läsning om samhällets syn på våldtäkt. Den handlar om hur flickor som utsätts för våldtäkter skuldbeläggs för det fruktansvärda som de varit med om. Det är en skrämmande läsning och jag hatar alla dessa skitadvokater, nämndemän, föräldrar – ja jag hatar precis alla som inte ställer sig på offrets sida. Eh, ja, jag skulle ju kunna fortsätta och skriva om hur förbannad det här gör mig, men läs boken istället och se filmen.