Konstigt, smart, spännande och konstigt igen

Jag får inte riktigt någon rätsida på vad jag tycker om den här boken. Är den fantastisk? Är den bra? Är den spännande? Det jag kan komma fram till är att jag går tunt och ryser av obehag när jag tänker på den. Jan Arnalds nya roman Intimus börjar på ett stormigt hav vid Australien. Men den stannar inte där. Istället får läsaren följa Ferry och Mirra, två lyckade personer i 40-års åldern med välbetalda jobb och tjusiga hem. Men inte är dom lyckliga för det. Det förflutna håller dom fast. För 20 år sen avgav dom ett löfte till varandra på en strand på andra sidan jorden, att 20 år senare mötas där igen. Sen dess har dom inte setts. Men något stämmer inte. Vad som hände efter löftet är det ingen av dom som minns. Medan dagen för mötet närmare sig minns de mer och mer av händelsen.

Det här är lite som en mix av kärlekshistoria, spänningsroman och essäsamling. Jag älskar essäbitarna! Här får man lära sig om Haydn, speciellt Die Sieben letzten Worte unseres Erlösers am Kreuze, upptäcktsresande, gamla nazister, Uranus månar och andra spännande saker. Vem vill inte veta mer om det?