Kanske beror
det på att jag började året med Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga, att jag fick ett sådant Selma-sug och en längtan efter romantik och starka känslor.Skrivs det några romantiska romaner idag? Skrivs det ens kärleksromaner, eller har vår fruktan för det sentimentala, det tårdrypande och känslosamma satt kärleksromanen på undantag till förmån för relationsromanen, som ju är något helt annat. Vad med, så levde de lyckliga? Eller åtminstone, uppsköt begäret för något större som kärleken? Vilka författare klarar en sådan uppgift med kritikernas välsignelse och hedern i behåll?
Men förutom en antologi av Kaj Attorps, Det bästa som sagts om kärlek, känns det som att jag nästan söker förgäves bland Vårens böcker. Men kanske ändå att jag kan sätta min förhoppning till dessa titlar:Anne Swärd, Till sista andetaget (ja, tills döden skiljer oss åt, det är romantik)
Eva Dozzi, Pick up - en romantisk komedi (skratt och passion)
Andrea Lundgren, I tunga vintrars mage (nyfiken på en debutant)
Torben Guldberg, Kärlekens århundraden (lovande titel!)
Per Hagman, Vänner för livet (beskrivs som en "provocerande kärleksroman", men det kan väl vara romantiskt ändå?)
Emily Brontë, Svindlande höjder (Albert Bonniers pocketklassiker och jo, jag har läst den förut, men den tål att läsas igen, och igen...)
Om inte annat kan jag läsa Löwensköldska ringen och Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf, som kommer i nytryck i Nobelklassikerserien i april.Då finns det ingen risk att jag blir besviken.
Inlägg
3 kommentarer:
Men är "Svindlande höjder" verkligen en kärleksroman???
Jag tror inte att bokens bägge berättare -allra minst den gamla hushållerskan - skulle hävda att det var särskilt mycket kärlek mellan människorna i de två husen...
Vem av de vuxna kvinnorna är det som är kär, menar ni? Och i vem? (Inte är det i den obehaglige Heathcliff i alla fall.)
Jag kanske var otydlig - den är en roman med starka känslor (övergivenhet, tragisk kärlek, hämnd...) och även om det inte direkt är en romantisk komedi :-) så visst tar handlingen sin början i kärleken mellan Catherine och Heathcliff (att han blir så obehaglig kan ju rentav ses åtminstone delvis som en konsekvens av att han blir försmådd och att han missförstår Catherines känslor för honom). Mmm, nu fick jag lust att läsa den igen verkligen, kanske ser jag den med andra ögon den här gången, men det är såhär jag minns den...
Håll utkik efter Simona Ahrnstedts debutroman som kommer i juni på etablerat förlag - det är en riktigt maffig kärleksroman à la Jane Austen!
Skicka en kommentar