Susanna Alakoski! Håpas du trifs bra i fengelset! Jättebra!

Gud så bra jag tyckte att Svinalängorna var. Så bra att jag var lite nervös när jag skulle börja läsa Susanna Alakoskis nya roman Håpas du trifs bra i fengelset. Men ni vet, man har längtat och längtat och vågar inte riktigt börja för man är livrädd för att bli besviken. Nu oroade jag mig helt i onödan, så klart, för hu så bra Alakoskis nya bok är.

Miljön i Håpas du trifs bra i fengelset är snarlik den vi mötte i Svinalängorna - finländska invandrarföräldrar, mycket alkohol och knapert med pengar. Här växer Anni och Sami upp, syskonen i en trasig familj med alkoholiserade föräldrar. Pappan super och super, får delirium, äter ljus och super ännu mer. Sami hamnar tidigt på glid, går i obs-klass, börjar festa, supa, knarka. Anni är den duktiga flickan som hamnar i fosterhem, studerar, skaffar sig familj, jobb, ordnade förhållanden och dotter.

Och så blir det som det blir. Sami knarkar och knarkar, sitter i fängelse, går på avgiftning, behandlingar, knarkar igen, sitter i fängelse och så där håller det på. Anni blir orolig, ledsen, rädd, förvivlad, uppgiven och arg. Hon är så fantastisk, Susanna Alakoski! Det är så naket och fantastiskt berättat så det blir så starkt att det nästan är plågsamt att läsa. I Håpas att du trifs i fengelset har hon lyckats med en makalöst stark skildring av den anhöriges förtvivlan och maktlöshet. Anni älskar och hatar sin bror, om vart annat, på samma gång. Hatade man inte knark innan man läste den här boken så gör man det när man har läst färdigt den. Blir inte den här boken August-nominerad ska jag äta upp min hatt. Det lovar jag.