Sex liter luft av Andrej Tichy kom 2005 och handlar om en pojke som blir ensam kvar. En dag när han vaknar är alla borta, han och djuren är de enda som är kvar. Genom tillbakablickar upptäcker vi att huvudpersonen Ivan nog var minst lika ensam innan han blev fysiskt lämnad kvar. Det är så mörkt, alla känslorna är nerslipade, hårt mot hårt är det enda möjliga, om något är möjligt. Genom ett flygfoto ser Ivan för första gången sitt område som det rationella fyrkantiga mönster det är, ett mönster han själv är fast i.Ett soprum blir symbolen för hur något är när ingen gör något. Om någon torkade bort stänket på väggarna, kanske målade om, tvättade bort smutsen skulle det vara något annat, något värdigare. Den totala alienationen, ensamheten, alla går runt och utkämpar sina egna, svåra krig. Att stänga in en katt i en låda för att själv kunna andas. Det är tungt att läsa men det är ju ännu tyngre att uppleva.
En annan bok med samma tema är Still av Hassan Loo Sattarvandi som jag läste för några år sedan. Jag minns att jag inte tyckte den var jättebra men känslan av ödslighet och meningslöshet var väldigt stark, slog som det där knytnävsslaget i magen. Också denna handlar om att växa upp i förorten även om huvudpersonen i Still mer försöker hitta en väg bort, en möjlighet. I sex liter luft har katastrofen redan hänt, det finns inga möjligheter kvar.Jag fattar mer av känslan som leder fram till det där totala destruktiva genom att läsa de här böckerna och det gör mig så ledsen. Att det inte verkar finnas en väg ut, något drägligt.
länk till GP-artikel med intervjuer från Blendas gata
länk till GP-artikel om blandade oroligheter på Hisingen.
Inlägg
4 kommentarer:
Den där scenen med hiphopvideoinspelningen i Still är jävligt bra - och komisk.
Hej!
Läste just din blogg om Hissingen och de två böcker du rekommenderade för läsning. Det var bra, ville skriva det på din blogg, men jag var tvungen att vara medlem - vilket jag inte är. Jag har läst Sex liter luft och kände verkligen kraften ur den. Det jobbiga att inte förstå vad som just har hänt och varför man är där man är. Även i Still känner man den känslan, fast starkare. Jag tycker att både Still och Sex liter luft, emd en hand full andra svenska böcker, är de läsvärdaste under hela 2000-talet. Still är bra, vilket du inte verkar tycka, men den är svår, vilket kanske får dig att inte gilla den lika mycket. Usch, den var jobbig att läsa, mycket jobbig att läsa eftersom den skapade paniki skallen och det genom ord. I sex liter luft älskar jag scenen när de är hemma hos alkisen där de lyssnar på Hotel California. Briljant! Du kan klistra in det här mailet i en kommentar på din sida, om du nu vill det.
bobby: Jag gillade verkligen hur han förmedlade den känslan i Still och på det sättet var den starkare. Det var andra saker som gjorde att jag inte gillade den lika mycket som sex liter luft. men sen läste jag den för ett tag sedan och hade precis läst ut sex liter luft när jag skrev inlägget, ibland bleknar ju läsupplevelser när det gått ett tag?
tack för din långa kommentar!
Det är intressant att analysera det. Still är ju en mer avancerad roman än den text man förväntar sig när man öppnar en bok och det kan nog få vissa läsare att tröttna. Men om jag ska vara ärlig, det är lite tröttsamt med enkla böcker. Inte för att Sex liter luft är det, den är ju ganska svårläslig den med.
Skicka en kommentar