Nu har jag sträckläst Hypnotisören och det var ju himla spännande, precis lika spännande som när jag läste Män som hatar kvinnor några nätter på ett öde äldreboende (men inte riktigt lika läskigt, förvirrade äldre damer i nattlinne kan verkligen skrämma ihjäl en när man inte är beredd).Men den stora frågan som vi alla ställer är ju: Är Lars Kepler nästa Stieg Larsson, är de det? Kom igen svara då! Är den det? Eller är det bara en extremt skicklig (och extremt irriterande) insäljning?
Om vi tänker på ”Stieg Larsson” så ja, ”Lars Kepler” är nya ”Stieg Larsson”, hypen är här och jag tror säkert Stieg Larsson-pocketerna kommer bytas ut mot Lars Kepler-pocketerna som kännemärke hur man känner igen svenskar utomlands. Eller kanske inte, för det är inte lika bra. För om vi pratar om böckerna Stieg Larsson skrev så är inte Hypnotisören i samma klass. Det gemensamma är sträckläsningen, bladvändarförmågan och att det verkligen är extra allt hos samtliga inblandade. Men medan Stieg Larsson är samhällstillvänd (varför pratar man så sällan om det förresten?) och på ett snyggt sätt får en att begripa var hans karaktärer kommer ifrån springer Keplers snarare runt och gör lite si och lite så (givetvis beroende på om personen är ond eller god, de goda gör goda saker och de onda men ni fattar). Om man vill vara jobbig kan man ju säga att där Stieg Larsson är strukturalist är Kepler postmodern men det är som sagt om man vill vara jobbig.
Men alltså jag tyckte det var helt okej, så länge man som läsare bara följer med och köper lite luckor här och där och en del rätt bisarra händelseförlopp. Det stora flytet tyckte jag fanns i bitarna om hypnotisören och dess arbete, där började även berättandet andas Stieg Larsson och dessutom ett otroligt intressant ämne, hypnos utan slängkappa!
Så testa, se om du gillar men om du mer gillade böckerna av Stieg Larsson än fenomenet ”Stieg Larsson” är kanske inte det här din bok i höst.
Och ett p.s. alltså bara för att man fått in tidernas bästa manus på Albert Bonniers förlag och måste ge ut det nu nu nu kan man ändå behöva korrekturläsa. Nej, det är inte charmigt med stavfel och helt störda meningar!
Puss och kram från Ida som fortfarande är på jakt efter bra deckare, tips mottages!
Inlägg
5 kommentarer:
Usch, prata inte om dem på samma dag... Stieg Larsson skrev inte bara en spännande och underhållande trilogi, han hade ett ärende, nåt viktigt att säga.
Kepler är ju bara illa skriven, spekulativ dussinroman. Helt utan substans och med inget ärende alls.
Efter den här sura kommentaren kan jag tipsa om en deckare som du måste låna eller köpa på bokbörsen, den är gammal (tidigt 90-tal). Om du inte redan läst den, leta upp Farlig begåvning av Laurie R King. Välskriven, oförutsägbar och spännande.
... och så läste jag vidare och ser att du bloggat om flatromaner, jag rodnar ända ner till anklarna och tar tillbaka tipset om Laurie R King. Du kan förmodligen citera den från pärm till pärm ;)
manda: haha, det är jag som får rodna ner till anklarna för jag har knappt hört talas om Lauri R King men det ska genast åtgärdas. tack för tipset! Är det alltså en flatdeckare jag har framför mig?
Alltså jag vill inte svara på den frågan, jag har ju redan förstört halva nöjet! Kan det inte räcka om jag svarar att Laurie King är feminist och har järnkoll på genus? Så förstör jag inte resten också :( ...
Man är så trygg med henne, man behöver aldrig bli förbannad för att hon ramlar ner i nåt svart könshål som många deckarförfattare så ofta gör.
Hon har mig veterligt skrivit tre deckare med huvudpersonen i Farlig begåvning (Grave talent), polisen Kate Martinelli. Farlig begåvning är fantastisk, En helig dåre gillade jag inte alls, den tredje, Med barn, har jag inte läst.
Sen skrev hon minst två böcker om det osannolika paret Sherlock Holmes och Mary Russell! Mary är en 15-årig hyperintelligent feminist som hjälper Holmes lösa hans fall. Jag läser just nu om den första, Drottningfällan, eftersom jag sprang på den andra, Det monstruösa kvinnoregementet (klatschig titel) för 20 kr på ett antikvariat.
Och hur genuint ointresserad jag än är av Sherlock så är Drottningfällan underbar för att King skriver med sån kompetens och glädje. Hon är bildad, skicklig, underhållande - och som sagt, man är trygg. Hon är varken flata eller dogmatisk feminist, hon har bara järnkoll på kön så det är en ren fröjd att följa med i svängarna :)
Boktoka har en bra presentation av Laurie King: http://boktoka.se/?p=754
Nu blev jag bara tvungen att beställa Med barn (tredje Martinelli) och Folly, en av hennes fristående romaner. Ingen av de fristående är översatt till svenska, så vitt jag vet.
Skicka en kommentar